Se på liljorna

Dagens evangelietext är från Matteus 6:25-30. För att få hela sammanhanget läser vi ända från vers 19 och fram till och med vers 34.

Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Dagens text börjar: ”Därför säger jag er”. I psalmbokens text står det Jesus sa, förmodligen för att förenkla, men i det här fallet gör det att en del av meningen med texten försvinner. Dagens evangelietext har sin grund i det som Jesus sagt just innan, det var därför vi läste den, och det kan göra stor skillnad för hur vi tolkar texten. Den är en fortsättning på det Jesus sagt tidigare om att det är viktigt vart vi samlar skatter och att se med generösa ögon på omvärlden. Det är viktigt vart vi har vårt hjärta och det påverkar vår benägenhet att oroa och bekymra oss.

Vad har ögonen med saken att göra när det handlar om pengar och ägodelar? Jo, när man i den antika världen talade om det onda ögat så var det ett sätt att tala om någon som var girig och snål. Som höll hårt i sitt eget och inte delade med sig. Att ha ett gott öga däremot var att vara generös.

Kanske är det helt enkelt så att en snål eller en givmild person ser på sin omgivning på olika sätt. Den givmilde ser andras behov och kan glädja sig med andra. Den girige ser alltid sina egna behov först. Hur kan omvärlden vara till gagn för mig? Hur kan jag få ut så mycket som möjligt för egen vinning? En sådan inställning gör ens inre mörkt. En sådan inställning gör livet väldigt bekymmersamt.

Den givmilde ser med ljusa ögon på sin omvärld och sina medmänniskor. Hur kan jag vara till glädje för andra? Hur kan jag dela med mig? En sådan inställning gör livet mindre bekymmersamt.

Värdsliga skatter är förgängliga. De kan förstöras. De kan stjälas. Det kan bli börskrasch. Om dessa ting är hela vår trygghet blir vi så sårbara. Då har vi så mycket att bekymra oss för. Bekymmer för ting som inte kommer att bestå in i evigheten.

Jesus hämtar liknelser från naturen för att förklara vad han menar.

Se på himlens fåglar!

Se på ängens liljor hur de växer!

Kanske tänkte han på orden från Jobs bok:

Fråga djuren de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar de kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk? Han har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande. (Job 12:7–10)

Jag tycker om att vara ute i naturen. Ofta för att fotografera men ibland vill jag bara sitta stilla på en fin plats. I våras satt jag vid en bäck som forsade fram bland stenarna. Samtidigt var det mycket rörigt som hände i världen. Nu är det ju rörigt mest hela tiden så jag kommer inte ihåg exakt vad det var just då. Men där och då vid bäcken blev vattnets porlande och forsande som en sång från en annan värld. En sång om att Gud har allt i sin hand. Det var som att bäcken sjöng om att världspolitiken hur knepig den än är inte kan påverka det som Gud lagt in i skapelsen. Det var som att bäcken sjöng om frihet. Om bekymmerslöshet mitt i en bekymmersam tid. Vattnet fortsätter att strömma i bäcken. Jord, luft och vatten fortsätter att existera för att Gud uppehåller allt.

Jag brukar fotografera blommor, gärna i närbild. Det är så otroligt fascinerande att se alla små detaljer. All fantasi, all kreativitet som finns i alla dessa blommor. Eller om man lyfter på en sten och det är fullt av myllrande liv därunder. För mig är det en predikan om Guds trofasthet. Om att Gud uppehåller allt. Om bekymmerslöshet. Om vad sann rikedom är.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte handlar om att förneka att det finns bekymmer, kanske riktigt stora bekymmer i livet. ”Var dag har nog av sin egen plåga” säger ju faktiskt Jesus. Livet är långt ifrån bekymmersfritt för någon enda av oss. Det har funnits och finns kristna i både dåtid och nutid som inte haft mat och kläder ens för att kunna överleva. Även i naturen dör djur av brist på mat.

Sin sanna och fulla uppfyllelse får Jesu ord inte förrän Guds rike kommer i sin fullhet till jorden. Det är vårt hopp och vår tro. Det kan få trösta oss i bekymrens och svårigheternas tid.

Men Jesu ord handlar kanske främst om vad vi gör med våra bekymmer. Eller vad vi låter bekymren göra med oss. Jesus har ju faktiskt rätt i att vi inte kan förlänga vårt liv med våra bekymmer, snarare tvärtom. Bekymmer kan ätas upp oss inifrån.

”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” säger Jesus.

Det spelar roll vad vi sätter främst i vårt liv. Är det yttre ting eller är det något annat? Får Gud vara det viktigaste för oss? Den vi har vår yttersta trygghet i?

Vad och var är vår skatt?

Det handlar om vad vi gör med det vi har. Det handlar om hur vi ser på världen och varandra. Det handlar om vårt hjärta. Det handlar om våra ögon.

När vi delar med oss och gör gott mot andra på olika sätt samlar vi skatter i himmelriket. Då är vårt öga ljust. Den brittiske teologen John Stott sa: att samla skatter i himlen är att göra sådant på jorden vars verkan räcker i evighet”.

Jag vill tro att om vårt fokus är att genom våra liv samla skatter i himmelriket blir våra bekymmer om världsliga ägodelar och ting mindre. Om vår strävan inte är att samla på hög utan att dela med oss blir vi rikare människor. Rika på ett helt annat sätt.

Kanske vill naturen, Guds skapelse lära oss om det.

Nu i sommar så gå ut i med öppna ögon i Guds skapelse. Undersök en vanlig blomma riktigt noga. Lyft på en sten. Gå vid havet. Sitt på stubbe i skogen. Lyssna på vindens sus och på regnet mot taket.

Lyssna på vad Gud säger genom allt detta. Lyssna på vad Gud säger om sig själv.

Lyssna på vad han säger om dig och ditt värde.

Lyssna på vad han säger om vad som är viktigt på riktigt.

Lyssna på vad han säger om vad sann rikedom är.