Som barnen

^{Bovikens bönhus söndag 19 oktober 2025 18:e söndagen efter trefaldighet; ”Att lyssna i tro”.}

Dagens evangelietext är en ganska jobbig text. Det är en text som utmanar oss men som jag tror är viktig att brottas med.

För att förstå en viss text är det alltid bra att försöka se till kontexten. Vad händer innan och vad händer efter? Hur påverkar det tolkningen och förståelsen av texten?  Därför läser jag ett lite längre textparti än själva evangelietexten.

Jesus och barnen

₁₃Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. ₁₄När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. ₁₅Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« ₁₆Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

En man som ägde mycket

₁₇När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« ₁₈Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. ₁₉Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.« – ₂₀»Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« ₂₁Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« ₂₂Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.

₂₃Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: »Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!« ₂₄Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: »Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ₂₅Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« ₂₆De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: »Vem kan då bli räddad?« ₂₇Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.« ₂₈Då sade Petrus till honom: »Vi har ju lämnat allt och följt dig.« ₂₉Jesus svarade: »Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar ₃₀skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. ₃₁Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.« (Markus 10:13-31)

Det som Markus berättar om först är Jesu möte med barnen. En händelse som säger viktiga saker om Gud och Guds rike. Guds rike tillhör de små. Inte de stora och märkvärdiga. Inte de som imponerar i världslig bemärkelse.

Att ta emot Gud rike som ett barn går att förstå på två sätt. Antingen är det Guds rike som är barnet vi ska ta emot. Hålla varsamt i våra händer. En dyrbar skatt som vi fått förtroendet att förvalta. Eller också är vi barnet som tar emot Guds rike. Tänk ett litet barn som utforskar världen. Som tittar, känner, smakar, sträcker sig efter spännande saker. Så ska vi ta emot Guds rike. Hålla det varsamt i våra händer och samtidigt sträcka oss efter det med barnets nyfikenhet.

Jesus tog barnen i famnen och välsignade dem. En otroligt ömsint varm bild!  Mannen som Markus berättar om, huvudpersonen i dagens text måste ha sett vad Jesus gjorde. Måste ha sett Jesu kärlek till barnen. Någonting måste ha hänt i mannen. Någonting måste ha rört vid hans hjärta. Han ville också ha det barnen fick så han rusar fram och slänger sig vid Jesus fötter.

Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?

Det här är ett lite märkligt sammanträffande men när jag predikade här i november förra året så sa jag någonting om just uttrycket ”evigt liv” och så dyker det uttrycket upp i dag också! Så här sa jag då:

”När Nya testamentet talar om evigt liv, zoen aionios på grekiska, så är betoningen inte så mycket på evigheten utan framför allt är ligger betoningen på att det är ett liv med en särskild sort kvalitet. Guds rikes livskvalitet.”

Aionios betyder tidsålder och handlar oftast om den kommande tidsåldern, den messianska tidsåldern man väntade på. Mannen ville ha livet som hörde ihop med den tiden. Det nya livet som han anade när han såg Jesus med barnen i famnen.

I 1: a Timotheosbrevet 6:12 uppmanas vi att gripa efter eller att fatta tag i det eviga livet. Det vill säga inte att vänta till efter döden i en fjärran framtid utan här och nu. Som det nyfikna barnet som sträcker sig mot saker det vill utforska. Som mannen som slänger sig framför Jesu fötter.

Jesus svarar mannen genom att säga vad som behövs ur lagens synvinkel och allt det har mannen redan gjort. Sedan kommer det så jobbiga svaret:

Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

Det står att Jesus såg på honom med kärlek. Enligt grundtexten står det att Jesus såg på honom och älskade honom. Det är exakt samma ord och samma böjning av ordet som i Johannes 3:16:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Observera att det står ha evigt liv. Det står inte ska få evigt liv utan det står i presens. Det handlar om nutid. Här och nu. Futurum eller presens, det är en skillnad som faktiskt gör stor skillnad.

Det här är enda gången i Markus evangelium som det står att Jesus älskar någon. Varför har Markus valt att skriva så?

Vill han visa att Jesus har samma inställning till den här mannen som till barnen han nyss tog i famnen och kramade?

Vill han visa genom sitt ordval att Jesus älskar den här mannen på samma sätt som Gud älskar hela världen?

Vill han visa att det eviga livet stod livs levande framför mannen?

Hur kändes det att bli sedd av Jesus och älskad av honom med den blicken? Hur känns det att bli sedd av någon som verkligen älskar en förbehållslöst?

Det var med en sådan blick Jesus gav sitt svar. Det måste vi komma ihåg när vi läser och funderar över den här kanske ganska jobbiga texten.

Så varför valde mannen en annan kärlek?

En mindre kärlek. En sämre kärlek.

Såg han inte Jesu blick där han låg på marken framför Jesu fötter?

Vad skulle vi ha valt om vi var den mannen?

Vad blev mannen så bedrövad?

Var det att priset var för högt? Trodde han att det skulle vara gratis som för barnen? Trodde han att det eviga livet var en plusmeny att addera till sina rikedomar? Till sitt redan förmodligen ganska välmående liv.

Blev han bedrövad för att Jesu kärlek som han på något sätt måste ha upplevt där i den stunden, var något annat än han tänkt sig? Att den faktiskt krävde något av honom? Att den krävde ett gensvar?

Och då kommer vi till den jobbiga frågan:

Vad väljer vi i stället för Jesus? Vilka mindre kärlekar, vilka sämre kärlekar väljer vi?

Vad väljer jag i stället för Jesus? I stället för det eviga livet?

Om Jesus sa ”En sak fattas dig” till oss, vad skulle det vara?

Lever vi av den så kallade billiga nåden? Den som inte kostar oss något, den som inte ställer några krav på oss? Den som inte förpliktigar till någonting alls?

Jesus förklarar för lärjungarna att det inte hjälper att vara rik och lyckad för att komma in i Guds rike. Att vara rik ansågs på Jesu tid som att vara välsignad av Gud. Att ha en given plats nära Gud. Om då inte ens de rika kommer in i Guds rike, hur kan då någon alls göra det undrade lärjungarna.

Nej, det kan ingen var Jesu enkla svar. Det är bara Gud som kan öppna dörren till Guds rike. Guds rike, det eviga livet, är ett annorlunda rike. Ett rike där allting är upp och ner. Där många av de sista ska bli först och många av de första ska bli sist. Ett rike med helt andra prioriteringar.

För att göra en tillämpning av den här texten att ta med sig ut i vardagen tänker jag att Jesus utmanar oss genom den här texten att fundera över våra prioriteringar och värderingar. Vad gör vi med våra ägodelar och vår tid? Vad tycker vi är viktigt hos oss själva och hos andra? Återspeglar vi Guds rikes prioriteringar och värderingar i vårt vardagsliv, på jobbet och bland vänner?

Det är frågeställningar som vi kan ta med oss kommande vecka. Att granska oss själva och fundera på vilka prioriteringar och värderingar som vi ger uttryck för. Återspeglar vi Guds värderingar i vårt sätt att vara och prata? Visar jag på att Guds rike är ett annorlunda rike där inte världsliga mått gäller? Där mycket är tvärtom.

Otroligt jobbigt att fundera på men nyttigt! Kanske nödvändigt också! Kanske vill den här berättelsen lära oss att det eviga livet, Guds rike, kostar allt.

Men samtidigt, och det är det paradoxala, samtidigt som det kostar allt är det alldeles gratis. Bara Gud kan öppna dörren till Guds rike.

I Jesus svar till lärjungarna finns också ett stort hopp och en stor omsorg inbäddat mitt i det som kan kännas så kravfyllt och svårt. Han talar om att få hundrafalt igen för det vi lämnar. Hundrafalt av det vi verkligen behöver. Bröder och systrar. Mödrar och barn och åkrar. Gemenskap och livets uppehälle. Hundrafalt igen. Det är ett väldigt stort utfall!

Jesus såg på mannen och älskade honom. Han ser på oss och älskar oss.

Jag kan inte låta bli att fundera på om den rike mannen någon gång såg upp och verkligen mötte Jesu blick. Jag ser framför mig bilden av hur han ligger på marken framför Jesu fötter med ansiktet mot marken. Jesus ser på honom och älskar honom men den rike mannen ser inte Jesu blick. Om han hade tittat upp och sett in i Jesu ögon, hade hans svar blivit ett annat då? Jag vet inte…

Jesus såg på mannen och Jesus ser på oss med en blick fylld av samma kärlek som Guds kärlek till hela världen och till hela skapelsen. Med den blicken vill han se i våra ögon, in i vårt inre..

Den utgivande kärlekens blick.

Den blicken som värmer oss.

Den blicken som förvandlar oss.

Den blicken i vilken vi anar det eviga livet.

Det livet får vi ta emot som ett barn vi håller varsamt i våra händer.

Det livet får vi sträcka oss efter och gripa tag i likt nyfikna barn.

Som barnen får vi omfamna och omfamnas av Jesus själv.