Livets källa

^{Kåge kyrka 18 januari 2026}

Johannes 5:31-46 läs här

Det är lätt att bländas av det märkvärdiga, av de framgångsrika människorna, av de människor som alla talar om. De som synds och hörs.

Jag scrollar alldeles för mycket på mobilen och Ipaden. Växlar mellan flera olika dagstidningars hemsidor. Och visst lockas jag av rubriker som vill avslöja spännande saker om kändisar. Jag vet att det inte är bra men det är så svårt att låta bli.

Kanske är det någon som känner igen sig? Det har en sådan oerhörd dragningskraft!

Några elever undrade en gång när de insåg att mobiler inte fanns när jag var barn; Vad gjorde ni då? Vi lekte, svarade jag. Eleverna verkade väldigt skeptiska.

För ett tag sedan hade en av mina äldre elever en Doro vikbar telefon med sig på pianolektionen. En sådan som mina föräldrar snart 90 år gamla har. Jag kunde inte låta bli att säga: Har du en sådan telefon?

Jo, han hade fått överta sin mormors telefon eftersom han själv tyckte att han använde sin egen telefon alldeles för mycket. Eftersom en Doro-telefon inte går att ha appar i eller surfa runt på olika sidor så använde han den i stället. Jag sa till honom att jag tyckte det var imponerande att göra en sådan sak. Att en tonåring kan fatta ett beslut med sådan självinsikt!

Jesus beskriver Johannes döparen som en lampa som brann och lyste och skapade hänförelse, han verkar ha varit en person med stark dragningskraft. Kanske hade Aftonbladet och Expressen skapat stora rubriker om ”Den vilde mannen i öknen” om han levt idag. Kanske hade de smugit runt som paparazzi bakom buskar och stenar där ute i öknen för att se om de skulle kunna göra något riktigt scoop. Tänk om någon känd person kom för att bli döpt!

Men Johannes var inte som vilken kändis som helst. Han var en som utmanade och ifrågasatte. En som verkligen gick sina egna, eller kanske snarare Guds vägar.

Det gick nog bra att hänföras av honom en kort tid men sedan blev det för utmanande. Sedan började det handla om en själv och ens egen livsstil, ens egna val och då var det inte roligt längre. Då var det dags att låta sig hänföras av något annat nyare och häftigare.

Johannes vittnade om att Jesus var Guds lamm som tar bort världens synd. Det var svårsmält för de judiska ledarna.

Mitt framför de judiska religiösa ledarna stod han, den störste och främste av alla, universums centrum, alltings ursprung, den ende som verkligen är värd att hänföras över. Men de förstod ingenting. Såg ingenting.

De trodde att de var så smarta, och det var de säkert också. Kanske kunde de alla skrifterna i gamla testamentet utantill. Men det hjälper inte alltid att vara smart och att kunna massor. De använde sin kunskap på fel sätt. De letade på fel sätt.

Det är viktigt att säga att fariséerna och de skriftlärda inte var onda människor. Vi har ofta alltför lätt att tänka väldigt negativt om dem. De var hängivna och bibeltroende. De väntade på Messias och trodde att de genom att vara väldigt noga med alla lagens bud skulle påskynda hans ankomst. Deras kärlek till lagen gjorde att de så att säga byggde lagar runt lagarna för säkerhets skull. De ville väl men i sin iver att följa alla sina bud av en god anledning blev det ändå fel. Kanske skulle man kunna säga att de stirrade så mycket på lagens skrivna ord att de inte såg när Guds levande ord stod mitt framför dem.

Då hjälpte det inte att Jesus gjorde under och upprättade människor. Det hjälpte inte att Jesus gång på gång visade att han var Gud själv. Vill man inte se så ser man inte. Tittar man åt fel håll ser man inte heller.

Livets källa fanns mitt ibland dem med sitt livgivande vatten men de såg inte källan. 

Det handlar inte om att Jesus inte ser oss, det gör han alltid! Det handlar inte om att källan inte finns där, det gör den alltid. För den som är törstig är källan alltid tillgänglig.

Kanske handlar det om att inse sin törst, sin brist. För den som gör det finns källan där ren och klar.

Ni har ingen kärlek till Gud sa Jesus till dem. Hårda ord!

Kanske älskade de det religiösa livet och studierna i skrifterna och förväxlade det med kärleken till Gud?

Det får mig att ställa den ytterst obekväma frågan till mig själv, älskar jag det religiösa livet, livet i församlingen, studierna i Bibeln mer än Gud?

Behöver jag lyfta blicken för att se att Jesus faktiskt står där och väntar på mig?

Judarna i berättelsen såg inte att det var Messias som de hade framför sig.

Ibland undrar jag hur mycket som vi missar, som vi inte ser av vad Gud gör idag i världen och mitt ibland oss. Kanske mest för att vi inte förväntar oss detta men också för att det finns så mycket som distraherar oss.

De religiösa ledarna på Jesu tid forskade i skrifterna. Jag ägnar massor av tid åt helt oväsentliga saker som tar min uppmärksamhet och min tid.. Undrar hur många gånger Jesus gått förbi mig i en annan människas skepnad eller velat säga mig något och jag har missat det för att mitt fokus varit upptaget med det jag för tillfället låtit mig hänföras av.

Jag tänker på min elev som valde bort en modern telefon för att han kände att det inte var bra för honom. Att telefonen tog hans uppmärksamhet på ett osunt sätt.

Jag vill också kunna fatta lika kloka beslut.

Mobilen är bara ett exempel. Kanske är det inte något problem alls för er men jag tänker att vi alla har saker som vi låter oss distraheras av. Vi har alla saker som stör vår uppmärksamhet. Som gör oss mindre mottagliga för de andliga signalerna. Som gör att vi missar tillfällen då Jesus inbjuder oss att dricka ur livets källa.

Kanske ska vi fundera var och en över vad som riskerar att ta just vår uppmärksamhet. Vad är det i våra liv som riskerar att störa ut de signaler som Gud sänder oss?

En signal som Gud sänder tror jag, är just törsten. Törsten efter något annat än det som oftast fyller våra sinnen och tar vår uppmärksamhet. Törsten som vi upptäcker i tystnaden, i tomheten, i ledan.

”Jag säger detta för att ni ska bli räddade” sa Jesus till de motsträviga judarna. De som inte ville tro att han var den han var. Jesu uppdrag är att rädda. Även de motsträviga. Även de som inte såg.

Detsamma gäller oss. Jesus säger det han säger och gör det han gör för att rädda oss. För att han vill rädda oss. Han vill befria oss från det som vill binda oss. Han vill hjälpa oss att göra kloka val. Han vill leda oss till källan med det friska klara vattnet.

Därför får vi be Gud hjälpa oss. Vi får be honom om öppnade ögon för vad som vi distraheras av på ett felaktigt sätt, vad som stör vår uppmärksamhet så att vi inte ser vare sig Gud eller vår medmänniska.

Vi får bekänna att vi låter oss hänföras av fel saker. Och vi får lita på Guds förlåtelse!

Så får vi också be Jesus visa oss var han finns just idag, just i vårt liv.

Han som är livets källa ur vilken vi får dricka oss otörstiga, han som finns nära oss varje stund.

Honom får vi låta oss hänföras av.

Livets källa med det vatten som ger evigt liv.

Låt oss ha blicken fäst på honom.