Andliga superhjältar eller var kommer kraften ifrån egentligen?

”Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: »Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.«” (Markusevangeliet 12:41-44)

Dagens tema enligt kyrkoåret är trons kraft.

I min predikan idag vill jag visa på hur vi kan tänka kring vad trons kraft är. Jag vill försöka visa på att en sund kraft i vår tro är helt beroende av att Gud tror på oss. Att det är han som betror oss med uppgifter, det är inte vi som ska ta på oss dem i egen kraft. Vi ska inte vara några slags andliga superhjältar och försöka imponera på Gud och på varandra. Vi är kallade att vara helt vanliga människor som Gud kan använda med sin kraft. Ytterst så är det Gud som är den ende superhjälten och vi får del av hans kraft. Trons kraft är Guds kraft. Kanske skulle man kunna säga att vi snarare ska vara vardagshjältar än superhjältar?

Berättelsen om änkan som ger sina sista slantar, vad handlar den om egentligen? Och vad har den med dagens tema, trons kraft att göra?

Jag tror absolut att en av betydelserna helt enkelt är att vi ska ge inte bara av vårt överflöd utan ge av hela vårt liv. Det finns dock en risk om vi gör det till huvudbudskapet att det främst blir en moraliserande text. Det blir en text som ger oss dåligt samvete, som gör att vi upplever tron som ett krav. Det blir en text som handlar om att vi måste skärpa till oss, rycka upp oss.

Det intressanta tycker jag, är att fundera på drivkraften hos änkan jämfört hos de rika. Vad var det som gjorde att hon gav allt medan de rika gav lite sett till hur mycket de hade. Hur kan vi få en sådan drivkraft som änkan hade? Det är frågan.

Huvudpersonen är alltså en fattig änka och det tror jag är viktigt i sammanhanget. I Gamla testamentet fanns det fyra grupper av människor som Gud förväntade sig att israeliterna skulle bry sig extra mycket om. Det var de fattiga, de faderlösa, främlingarna och änkorna. När profeterna talade dom över Israels folk var det ofta för att de inte brytt sig om dessa människor utan i stället vänt sig bort från Gud och börjat dyrka andra gudar.

”Herren ger främlingar skydd, stöder faderlösa och änkor men korsar de ondas planer.” (Psaltaren 146:9)

Av alla olika grupper av människor är det ganska anmärkningsvärt hur ofta änkor nämns i Bibeln och hur Gud beskrivs som deras beskyddare. Det är också intressant att änkor flera gånger lyfts fram som föredömen. Änkor var i en väldigt utsatt situation och jag tror att när vi läser den här texten idag så kan vi tänka in de personer som är svaga och utsatta i vårt samhälle idag. Vilka är de? Jag använder ordet änka men jag vill att ni tänker in dagens utsatta grupper av människor i det begreppet.

I den här texten är det änkan som beskrivs som en person i kontrast mot de andra som omtalas som ett kollektiv. Den som är längst ner på samhällsstegen blir den som framträder tydligast, som är en egen person i Jesu ögon.

Guds rike är på många sätt ett tvärtom- rike. Här är en änka som borde vara föremål för andras omsorg, de rika borde se till hennes bästa. I stället blir det hon som ger och visar omsorg genom att ge sina sista pengar. Hur kunde hon göra det? Vad drev henne?

Två andra änkor i Bibeln är Noomi och Rut som vi kan läsa om i Ruts bok. Noomi förlorade sin make och sina två söner i främmande land på flykt från svält. Noomis svärdotter Rut blev en barnlös änka och en invandrare. Hela Ruts bok handlar om hur Gud på olika sätt hjälper dessa två änkor som förlorat allt, hur de på olika sätt möter Guds trofasta kärlek och nåd inte minst genom andra människor. Mitt i allt elände möter de Guds barmhärtighet.

Visst är det lite fascinerande att trots att Bibeln på många sätt beskriver en väldigt patriarkal värld så lyfts dessa kvinnor fram. Människor som har det mesta emot sig. De är kvinnor, änkor, barnlösa och fattiga. Vi kan nog knappast föreställa oss vilken utsatt och svår situation de befann sig i. Men de är föredömen för oss. De lär sig att förtrösta på Gud mitt i sin nöd. De får möta och uppleva Guds trofasthet. För dem handlar trons kraft kanske framför allt om att Gud har en stark omsorg om och tro på dem.

Ett väldigt viktigt hebreiskt ord som beskriver Guds karaktär är chesed. Guds chesed är Guds trofasta kärlek, hans lojalitet, barmhärtighet, omsorg och nåd. Det handlar om en villkorslös kärlek som står fast vid sina löften vad som än händer. Hela Ruts bok handlar just om Guds chesed och hur den tar sig uttryck.

Kan det vara så att den fattiga änkan som gav sitt allt hade en stark förtröstan på Gud och Guds chesed eftersom hon lärt känna hans barmhärtighet och omsorg mitt i svåra omständigheter? Var det så att hon gav inte av tvång utan hon för att hon lärt sig och fått uppleva att Gud trodde på henne, att han brydde sig om just henne? Var det för att hon hade fått uppleva Guds chesed som hon nu i sin tur kunde ge uttryck för samma omsorg, samma chesed?

Jag tror vi behöver läsa och meditera över berättelserna i Bibeln, inte minst i Gamla testamentet och låta den bild som framträder av Gud och hans omsorg om de svaga, de som räknades som outsiders sjunka in i våra tankar och i våra känslor, i vårt medvetande. Vi behöver läsa dessa berättelser och låta dem forma vår bild av Gud och vad det betyder att han bryr sig om dem som kommer till honom i sin fattigdom, i sin brist, i sin nöd, i sitt livs alla svårigheter.

”Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.” (Lukasevangeliet 1:53)

Inför Gud behöver vi inte komma och visa upp vår duktighet, vår präktighet, våra prestationer, vår starka tro. Inför Gud får och ska vi komma med vår brist, med våra tillkortakommanden, våra sorger och misslyckanden och så kan Gud göra något vackert av våra brister, allt det vi tycker är svårt. Det fattiga änkan, tänk att hennes liv fortfarande har betydelse 2000 år senare i och med att vi pratar om henne idag!

Det är inte alltid det storslagna och märkvärdiga som har betydelse i längden.

Ordet för tro, pistis på grekiska, kan lika gärna översättas med trofasthet. I stället för att säga att vi är frälsta genom tron på Jesus kan orden lika gärna eller enligt moderna bibelforskare hellre översättas som att vi är räddade genom Jesu trofasthet.

Då blir tron inte vår prestation. Genom att Jesus är trofast intill döden, genom att han i trohet mot Gud levde det liv vi alla är skapade att leva men aldrig kan leva upp till är vi räddade. Vi får iklä oss det som han har gjort. Inte genom vår egen tro utan genom Jesu trofasthet mot Gud och mot oss. Jesu liv, död och uppståndelse handlar om Guds lojala kärlek till oss människor. Guds tro på oss. Jesus är det ultimata exemplet på vad Guds chesed handlar om. Han är chesed förkroppsligad.

Jag ska ta ett exempel från mitt jobb.

Min chef  har gett mig uppgifter som jag aldrig skulle ha tagit på mig själv för att jag inte tycker att jag har de egenskaper som krävs. Men i och med att jag upplevt att hon tror på mig har jag vågat prova och jag har tyckt att det har varit spännande och utvecklande. Och i bakgrunden har jag haft tanken med mig att hon tror på mig. Hon tror att jag ska klara uppgiften. Det har varit en otroligt skön och trygghetsskapande tanke. Jag har också känt att jag kunnat gå till henne och prata om hur det har gått. Eftersom hon är min chef är det ytterst hon som har ansvaret. Det hänger inte på mig. Jag bara gör så gott jag kan med den uppgift jag fått.

För mig blir det till en bild av hur Gud tror på oss. Hur Gud kan utmana oss till att leva ett liv med honom, för honom. Kanske kallar han några av oss till riktigt utmanande uppgifter men om vi inser att Gud tror på oss, om vi förstår att Gud faktiskt älskar oss, så kan det ge mod och kraft att till och med ge hela sitt liv om det skulle behövas. För mig är det vad trons kraft handlar om. Vissheten om att Gud tror på mig, vissheten om att Jesu trofasthet är det som  räddar oss. Vissheten om att en stark tro inte är något som jag ska prestera, utan att tron är något som jag får som gåva.

Änkans gåva kan avslutningsvis också ses som en bild för Jesus och vad hans trofasthet betyder.

”Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.” (Andra Korinthierbrevet 8:9 )

Det är vad Guds chesed handlar om. Det är där den verkliga kraften finns. Gud visar chesed mot oss så att vi kan ge den vidare genom hur vi lever våra liv.

Guds chesed, det är den verkliga kraften.

Och om man vill kan man också kalla det superhjältekraften.