Vi behöver vara varsamma med orden när vi talar om änglavakt.
Jag tror inte änglarna är en slags himmelska krockkuddar. Inte sällan hörs människor säga att någon haft änglavakt när denne någon klarat sig undan en stor eller liten olycka med blotta förskräckelsen. Kanske är det ofta bara ett uttryck, något man säger istället för att säga att någon hade tur. Men om man verkligen menar det man säger, vad blir då konsekvensen om man drar tanken till sin spets? Blir inte änglavakten något väldigt godtyckligt? Alla gånger det inte går bra, de gånger det går riktigt illa, är änglarna upptagna på annat håll då?
Jag tror att det spelar roll hur vi talar om saker och ting. Genom våra ord skapar och upprätthåller vi vår bild av verkligheten. Om vi säger att vi har änglavakt när allt går bra, hur tänker vi då när allt går dåligt? Bryr sig inte Gud då?
Är kanske änglavakt något annat?
Jag har hört människor berätta om mirakulösa ingripanden som inte går att bortförklara med att man hade tur. Jo, jag tror verkligen att sådant händer. Jag tror att det gudomliga griper in i vår värld mer än vi anar fast kanske oftast på ett annorlunda sätt.
I nästan alla Bibelns böcker förekommer änglar. Oftast som budbärare vilket är vad ordet egentligen betyder. Inte sällan är det oklart om det är en ängel eller Gud själv som visar sig. Jag tror det ligger en poäng i det. Hagar mötte i sin nöd en ängel i öknen men säger sedan att hon mött ”seendets Gud”.
Jakob befann sig mitt ute i ingenstans och fick i en dröm se hur änglar gick upp och ner för en trappa från en öppen himmel. Verkligen inte vad man förväntar sig när man sover utomhus med en sten som kudde! Kanske en bild för att himlen inte är en plats ”långt bortom rymder vida” utan närmare än vi tror.
1 Mos 28:16-17 Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”
Hur många platser finns Gud på fastän vi inte vet det? Eller kanske inte vill tro det?
Jag tänker att alla berättelser om änglar säger något om Guds närvaro i en lidande värld. Inte som krockkuddar eller olycksfallsförsäkringar utan just som vad deras namn betyder, budbärare. Budbärare som kommer med tröst, stöd, uppmuntran och hopp.
Även Jesus behövde tröst från en ängel i sin svåra stund i Getsemane:
Luk 22:43 En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.
En plats där jag i efterhand ser Guds närvaro så tydligt. Neonatalavdelningen på universitetssjukhuset i Linköping. Ett barn som bara fick 17 dagar här på jorden. Ändå är det ett så ljust minne. Har så många gånger tänkt och sagt att de som jobbade där var som änglar. Så mycket värme och omsorg. De måste ha vetat att hoppet var så litet. Ändå allt detta ljus, all denna värme. En slags glädje som bottnar både i liv och i död.
Hade då inte det lilla lilla barn som tog sitt sista andetag i min famn änglavakt? Jo, jag är helt övertygad om att både änglar och Gud fanns just där just då. Jag är helt övertygad om att vi hade änglavakt. Inte i den mening vi till vardags lägger i ordet men i den mening som det verkligen betyder. Änglar som budbärare från Gud. Tröstens och fridens budbärare.
Gud var där.
Gud är här.
Gud vill välsigna oss med sin närvaro. Alldeles oavsett våra omständigheter.
Den Gud som gått lidandets väg. Som känt det vi känner.
Ps. 85:9 Jag vill höra vad Gud, Herren, talar. Han talar frid till sitt folk.
Ondskan och lidandet kommer att få ett slut och fram till dess finns det öppningar mellan himmel och jord. Kontakten är inte bruten.
Så mycket vi behöver höra dessa ord!
Och om vi vill kan vi be om öppnade ögon så att vi hittar våra egna himlastegar och kan säga likt Jakob: Herren är på denna plats och jag visste det inte!
Och kanske kan vi själva sedan få vara hoppets budbärare till någon annan människa. Världen är i så stort behov av sådana!
Tack!! 🙏🕊
Tack för att du delar och uppmuntrar. All kärlek.