Guds rike / skapelsen / Tankar

Det nödvändiga

I helgens evangelietext nämner Jesus tre frågor vi inte ska ställa oss. Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 

För de ursprungliga åhörarna så handlade det kanske främst om mat och kläder för överlevnad men Jesus säger också: Allt sådant jagar hedningarna efter. 

Att jaga efter mat, dryck och kläder får mig att tänka på västvärldens konsumtionshysteri där tidningar och sociala medier är fyllda av tips och råd om de senaste trenderna inom mode, inredning, mat, träning, livsstil och så vidare. Allt för att vi ska hänga med och hålla oss uppdaterade, hälsosamma och moderna.

Eller handlar det egentligen om att fylla det där tomrummet inombords? Att känna att vi duger i andras ögon? I våra egna ögon?

(Väst)världens överkonsumtion är enorm, jordens resurser räcker verkligen inte till. Ändå är det som att de flesta inte bryr sig. Så många samtal i olika sammanhang handlar om vem som ska resa vart i världen, vad som ska köpas eller har köpts. Nya kostsamma projekt.

Det känns så obegripligt eller är det helt enkelt så att begäret och strävan efter det yttre är så starkt så vi inte orkar ta till oss av att det finns ett annat sätt att leva? Ett sätt att leva där fokuset är ett annat? Eller tänker vi att det är politikerna som ska fixa miljön och alla orättvisor i världen?

Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Rättfärdighet är ett av Bibelns viktigaste och vackraste ord. Tyvärr har det inte sällan använts på ett individualistiskt sätt som att det bara handlar om mig och att jag fått mina synder förlåtna och därför har jag det rätt ställt med Gud.

Rättfärdighet i Bibelns värld handlar om så mycket mer, det handlar om rätta relationer till Gud, till medmänniskan, till skapelsen. Rättfärdighet är att låta Guds rättfärdighet omforma mitt liv till och styra mina fötter in på en annan väg än där alla andra går av bara farten. Det är att gå den väg där omsorgen om min nästa är viktigare än mina ägodelar. Det är att efter bästa förmåga låta omsorgen om Guds skapelse styra mina val. Det är att på många sätt leva på tvärs med vad andra tycker, tänker och prioriterar.

Jesus var så oerhört radikal på många sätt. Vi gör honom ofta snäll och menlös.

Det är svårare att följa den radikale Jesus än den menlösa. Men så mycket mer meningsfullt!

Paulus skriver i dagens episteltext något om livet i Jesu efterföljd:

I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.« (Apostlagärningarna 20:32-36)

Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Vi får det vi behöver när vi söker Guds rike först. Får det som gåva i stället för att sträva och kämpa för att få det.

Och framför allt tror jag att vi får det som fyller tomrummet inom oss, tomrummet som längtar efter mål och mening. Det inom oss som längtar efter sann gemenskap. Som längtar efter att bli sedda. Efter kärlek. Det som världen aldrig kan ge.

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? 
Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de
? (Matteus 6:25-26)

2 Comments

Lämna en kommentar om du vill!