Predikan hållen i Mobackenkyrkan 4 augusti 2024.
Dagens texter:
Texterna idag talar om gemenskap. Om församlingen som en kropp eller som ett träd. Vi är olika men vi hör ihop. Att följa Jesus är att leva i gemenskap med andra som vill följa Jesus, det är att dela trons liv med varandra.
Bilderna i dagens texter är väldigt tydliga. En kroppsdel är ingenting utan kroppen. En ensam gren är inget träd hur fin grenen än är. Grenen bär inte frukt utan trädet. Tillsammans utgör vi Kristi kropp. Tillsammans ska vi förkroppsliga Jesus i världen. Inte genom att alla ska bli likadana utan just genom mångfalden. Precis som kroppens delar måste vara olika för att kroppen ska fungera så handlar det om mångfald i församlingen, inte enfald!
Det är i den här kontexten av gemenskap och livet tillsammans i församlingen som Kristi kropp, som vi kan förstå vad nådens gåvor är och vad de är till för.
Paulus beskriver församlingen som Guds tempel. ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?” frågar han korintierna i en retorisk fråga. Den helige Ande är Guds personliga närvaro hos oss men också Guds närvaro bland oss som församling. Församlingen är en mötesplats mellan himmel och jord, mellan Gud och människa precis som Gamla testamentets tempel var tänkt att vara. Gud bor mitt ibland oss och vill göra sig känd, visa sig mitt ibland oss. Han vill tala till oss och genom oss.
Med tanke på bilden av församlingen som ett tempel där Guds Ande bor är det spännande att de första personerna i Bibeln som beskrivs som fyllda och inspirerade av Anden var konsthantverkarna som utsmyckade och byggde tabernaklet, tältet i öknen som var föregångaren till Jerusalems tempel.
I 2 Moseboken 2:35 står det: ” ”Mose sade till israeliterna: »Hör: Herren har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och silver och koppar, Han har gett både honom och Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, gåvan att lära upp andra. Han har utrustat dem med förmåga att utföra alla slags hantverk, väva konstväv och brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn, och även annan vävnad, ja, att utföra alla slags uppgifter och tänka ut konstfulla arbeten.”
Tänk om det här är vad Anden vill inspirera oss till också idag genom sina gåvor? Att bygga och utsmycka Guds tempel, församlingen, till en vacker bild, en återspegling av Guds rike? En bild av det vi väntar och hoppas på. En försmak av Guds rikes skönhet.
Tabernaklet och sedan templet var tänkt som ett litet mini-Eden, som paradiset. De var utsmyckade med träd, blommor och granatäpplen. De skulle påminna om vårt ursprung och vårt mål. Guds rike.
Tänk att vi, du och jag, kan få låta Anden verka genom oss för att kunna bidra till skönheten, till allt det vackra i Guds tempel, i församlingen och i världen!
Skönheten ska rädda världen skrev Dostojevskij i romanen ”Idioten”. Jag tror att Anden kan hjälpa oss att upptäcka skönheten i världen, i församlingen, i Gud. Kyrkofäderna talade om det sanna, det goda och det sköna som Guds attribut, som Guds egenskaper. Ytterst är det i Gud sanningen, godheten och skönheten finns.
Jag tror att Anden vill leda oss på vägar där genom nådens gåvor vi får visa på det verkligt sanna, det goda och det verkligt sköna hos Gud. Texten i 2 Moseboken talar om konsthantverk och att väva vackra saker. Visst är det fascinerande att sådana saker också kan vara en slags andliga gåvor som visar på skönheten hos Gud?
Det finns flera olika listor på gåvor i Paulus brev. Listorna är olika och jag tror inte att vi ska se dem som fasta fixerade listor, utan snarare som exempel på gåvor och hur gåvorna ska fungera och vad de är till för vilket kan se olika ut i olika församlingar och i olika sammanhang.
Där Paulus skriver mest om de andliga gåvorna är i 1 Korintierbrevet kapitel 12–14. Men syftet är inte att ge en fristående systematisk undervisning om andens gåvor som det bara är att kopiera till vårt sammanhang. Syftet med hela 1 Korintierbrevet är att tillrättavisa församlingen som trots att de hade gott om andliga gåvor var en splittrad församling. Det tycks ha varit en ganska kaotisk församling där det rådde stora sociala skillnader som gjorde att människor hade olika status. Det var en församling där några trodde sig vara visare och klokare än alla andra präglade av sin samtids kultur där vishet var något väldigt fint som gav hög status. Om man vet den bakgrunden och sedan lägger märke till hur ofta Paulus i 12 kapitlet talar om att gåvorna är olika men anden densamme förstår man vad han vill lyfta fram. Han skriver det gång på gång. Anden är densamme. Kroppens alla delar behövs. Syftet med Paulus undervisning här är att betona att alla är lika viktiga. ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta”. 12:7.
Jag tror att det här är extremt viktigt. Vi får faktiskt inte göra skillnad på medlemmarna i Guds församling. Ingen får tilldelas mer status än någon annan. Oavsett om man är en som syns och hörs eller om man hör till de mer osynliga. Oavsett om man upplever att man har någon talang eller inte. Samma ande bor i oss alla. Alldeles oavsett våra eventuella talanger eller förmågor. Samma ande bor i oss alla och framträder på ett sätt som blir till nytta. Och inte sällan så verkar Guds ande genom vår svaghet och vår brist.
De olika gåvorna är alltså till för att bygga upp församlingen inte den enskildes status. De är inte till för mig personligen att jag ska känna mig duktig och frossa i andliga upplevelser. Nej, gåvorna innebär att Anden framträder hos mig eller genom mig för andras skull. För församlingens uppbyggelses skull.
Paulus skriver i 12:3 att ingen kan säga att Jesus är herre om han eller hon inte är fylld av den heliga anden. En av Andens viktigaste uppgifter är alltså att sätta Jesus i centrum, att förhärliga honom som vi ibland uttrycker det med ett lite fromt uttryck. Det är något som är viktigt att komma ihåg. Gåvorna när de brukas rätt sätter inte människor i centrum utan pekar på Jesus och hans omsorg om människorna.
Det finns många gåvor av olika slag. Jag kommer att säga något om tre av dessa även om såklart alla gåvor är viktiga.
De två första gåvorna Paulus nämner är att förmedla vishet och kunskap. Då kan man fråga sig vad han menar med det? I 1:22-23 kontrasterar Paulus grekernas vishet mot Guds vishet. Och vad är Guds vishet? Jo, den korsfäste Kristus. En Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet är starkare än människorna. Det kanske inte är så här vi har hört vishetens gåva förklaras tänk om denna gåva faktiskt handlar om att kunna se och kunna förklara den korsfäste Kristus som är Guds vishet. Att Gud segrar genom svaghet, genom den helt utgivande kärleken? En Kristus som är Guds kraft och Guds vishet.
Också när det gäller kunskap jämför Paulus med grekernas synsätt där kunskap var något som blåste upp egot. 8:3 Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen men den som har kärlek, han är känd av Gud.
Precis som med gåvan att förmedla vishet är det här kanske inte heller det sätt som vi hört kunskapens gåva förklaras. Men tänk om det ligger något i det? Om kunskapens gåva i alla fall till en del, handlar om kärlek och kunna förmedla vissheten om att vi är älskade och kända av Gud. Det viktiga är inte att vi har kunskap utan att Gud känner oss.
Tänk om det är så att vishetens gåva pekar på den korsfäste Kristus, att Gud verkar i svagheten och tänk om kunskapens gåva handlar om att visa på kärleken och att kunskap handlar om att vi är kända av Gud?
Den enda gåvan som nämns i alla listorna är profetians gåva och det är också den gåvan Paulus säger att vi alla ska söka allra helst. Vi ska ivra efter den skriver han faktiskt. Alla kan söka gåvan att kunna ge budskap från Gud in i en viss situation. Profetia handlar mycket mycket lite om att förutsäga framtiden. Mycket mer så handlar det om att Gud talar genom människor till församlingen eller till enskilda i en speciell situation. Den som profeterar talar uppbyggelse, uppmuntran och tröst säger Paulus.
Är inte det något som behövs mer än någonsin? Människor som vill lyssna in vad Gud vill säga och som sedan förmedlar det vidare och vi kan alla få vara sådana personer. Vi är Guds Andes tempel, vi är Kristi kropp, Gud finns mitt ibland oss. Då är det inte konstigt om Gud talar till oss. Då är det inte konstigt om Gud talar genom oss. Då är det inte konstigt om Gud manar oss att säga något särskilt till en viss person. Gud är ju inte långt borta någon annanstans. Han är här. Han vill och kan tala till oss och genom oss. På en massa olika sätt genom sin mångfald av gåvor. Det behöver inte vara genom ord utan kan lika gärna vara genom konst och musik eller kanske en kram i rätt stund. Guds ande är kreativ och kan tala på oändligt många olika sätt.
De andliga gåvorna handlar alltså om att Anden vill verkar genom oss var och en till församlingens och människors uppbyggelse. Anden vill verka genom oss för att peka på den korsfäste Kristus, på att vi är kända och älskade av Gud. Andens gåvor handlar inte om vår kraft, snarare om vår svaghet som Gud kan bruka.
Guds ande vill ge oss av sin oändliga kreativitet så att vi på vårt sätt kan spegla Guds skönhet i församlingen, i världen.
Anden vill möta vår längtan.
Bön:
Helige Ande, kom och blås ditt liv i oss, bland oss. Kom som en stilla susning eller som en stormvind. Blås bor allt skräp och damm som är i vägen. Blås bort rädsla och blyghet. Öppna våra sinnen för vad du vill göra genom var och en av oss. Kom till varje människa som längtar efter mer av dig. Visa oss det goda, det vackra och det sköna.
Kom Helige Ande!
Hej, och TACK för dina ord!
Särskilt det jag läser om profetians gåva tog tag… har alltid tänkt att det handlar om att se i framtiden.
Men det är ju presens! Att ge en kram eller komma med ett annat perspektiv när nån behöver…och lita på att Anden ligger bakom. ❤️ 🙏
Kram!
Tackar Gud för din gåva att måla den korsfäste Kristus så tydligt och klart ✝️❤️🌹