Vilans vatten

En bild dök upp i Instagramflödet. Ett bild som skulle illustrera de välkända orden från psalm 23.

Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro.

Bilden visade spegelblankt vatten omgivet av alper. Min första tanke var att motivet inte hade någon som helst likhet med Judeens karga vildmark där psalmen utspelar sig. Sedan slog det mig något som jag aldrig tänkt på. Psalmen säger ingenting alls om stilla lugna vatten. (Bibel 2000 översätter inte helt korrekt) Det som är stilla är psalmens jag som finner ro vid vattnet. En mer direkt översättning från hebreiskan skulle kunna bli: Han får mig att lägga mig ner vid vilans vatten.

Förmodligen en livgivande ström av vatten från en källa i bergen. Levande livgivande vatten i torkans land. Vid sådant vatten finns vilan.

Det finns inte mycket stillastående vatten i Bibeln. Däremot många strömmar och floder. Redan i berättelsen om Edens trädgård beskrivs hur en flod rinner upp i Eden för att sedan dela sig i fyra armar när den söker sig vidare. Fyra olika riktningar vars namn symboliserar de olika platser där den bibliska historien utspelar sig. Kanaan, Egypten, Assyrien och Babylon. Dit där livet utspelar sig strömmar livets vatten.

En alldeles fantastisk skildring av detta livets strömmande vatten finns i Hesekiel 47: 1-12. Vattnet strömmar ut från Guds tempel och får stränderna att grönska av mättande läkande träd. Det dåliga vattnet blir friskt, fylls av överfödande liv.

En text som ska läsas långsamt. Inte som en bokstavlig beskrivning av någon framtida händelse men som en djupt poetisk skildring av hur Gud är. En bild av det liv som Gud hela tiden vill ge.

Vers 9 känns som en ytterst aktuell bön för våra sjuka förorenade vatten där fisken försvinner.

Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva.

Att vattnet strömmar österut har sin egen betydelse. I Bibelns värld är österut ofta vägen bort från Gud. Adam och Eva fick lämna trädgården österut. Lot begav sig österut bort från Abraham med förödande konsekvenser. Vid exilen, den stora katastrofen, fördes stora delar av folket bort till Babylon långt bort i öster. I öster finns vildmarken och döda havet.

Till alla på väg bort, till alla i vildmarken och torkans land strömmar vattnet från Guds närvaro. Ordet vatten nämns 12 gånger i Hesekiels text som för att betona hur oerhört viktigt detta välsignande vatten är.

För evangelisten Johannes var Gamla testamentets texter om det levande vattnet grundläggande i beskrivningen av Jesus. Jesus är både den som är det sanna levande vattnet men också den som ger oss av det vattnet i form av Anden i våra hjärtan.

I templet, varifrån vattnet i Hesekiels syn strömmade ställer sig Jesus och ropar:

Är någon törstig så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger. (Johannes 7:37-38)

Det var nog fler än en av åhörarna som kom att tänka på Hesekiels syn när de hörde och såg Jesus den dagen. Särskilt som Hesekiels text alltid lästes på lövhyddohögtidens sista dag, den dag då Jesus ställde sig i templet och ropade.

Johannes beskriver också hur en man som varit sjuk i 38 år aldrig lyckas ta sig ner till det helande vattnet i Betesdadammen. Så kommer Jesus, mannen bli frisk. Mannen mötte det verkliga levande helande vattnet.

För en tid sedan satt jag vid Vindelälvens strand och fascinerades av det forsande vattnet. Vitt skumstänk och alla nyanser av grått, blått och grönt. Så vackert och så kraftfullt.

Jag tycker också om att vandra längs en stillsamt porlande bäck och se vart den leder. Se hur den letar sig fram bland stenar och växter.

Det ena är inte bättre än det andra. Jag tror vi behöver båda upplevelserna. Det stillsamma men också det kraftfulla.

Olika sorters vatten för olika tider i livet. För olika dagar.
Det viktiga är varifrån vattnet kommer.

Livets källa.

Och ofta i Bibeln har en bild flera betydelser att vända och vrida på. Att meditera över. Kanske just vid stranden av strömmande vatten.

Livets vatten är ett vatten som kommer till oss och ger oss nytt liv och ny kraft. Samtidigt en källa inom oss som kan få strömma ut till andra som törstar.

En brusande norrlandsälv och en porlande bäck.

Vatten som kommer till oss och vatten vi ger vidare.

Ofruktsamma dagar i torkans land. Överflödande dagar då allting växer i bördig jord.

Livets vatten strömmar alla dagar.

Han för mig till vatten där jag finner ro.

Hör vi porlandet?

Hör vi bruset?