Helgens text då temat är Kampen mot ondskan.
En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. (Lukas 11:14-23)
Oavsett hur vi tänker om demoner, Beelsebul och satan (som är snarare en titel än ett namn ”the satan” på engelska, eller åklagaren på svenska) så räcker det med att läsa nyheterna för att inse hur allestädes närvarande ondskan är. Det människor utsätter andra människor för är så obeskrivligt obegripligt förfärande hemskt.
Sedan finns den där mer opersonliga ondskan i olika sorters system som orsakar mänskligt lidande på många olika sätt. Vem är ansvarig när en människa nekas hjälp i sitt lidande på grund av omänskliga regelsystem? Visst är sådant också en slags ondska?
Bibeln talar även om makter och herravälden. Kanske är det ett lättare språk att ta till sig än talet om demoner och satan. Makter är det som vi tillåter att styra våra liv. Det som i och med detta får makt över oss. Jag tror att detta gäller oss både som enskilda och som grupp. Även som nation.
Vad är det som styr oss och andra? Som får vår tillbedjan?
Tillväxt? Konsumtion? Status? Nationalism? Något annat? Vilka konsekvenser får det?
En viktig del i vad Jesus kom för att göra var att besegra just dessa ondskans makter. Att befria oss från dem. Det konstiga i denna berättelse är att folket inte förstod det. De trodde att Jesus var i maskopi med ondskan.
Något liknande går att se i det märkliga samhällsklimat vi lever i just nu. Människor som verkligen arbetar för det goda, för att hjälpa andra blir ibland kallade för ”godhetsknarkare” eller anses smått dumma och okunniga. Det är som att allting vänds upp och ner, ut och in. Ont blir gott och gott blir ont.
Hur kan människor inte se det goda i att hjälpa andra?
Hur kan det onda i att alltid sätta sina egna intressen först på andras bekostnad kallas gott?
Jesus är inte nådig mot den inställningen.
Så säger han: Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
Guds finger är ett ovanligt uttryck som bara förekommer några enstaka gånger i Bibeln.
När Farao besegras genom de tio plågorna säger hans siarpräster vid den tredje plågan Detta är Guds finger. (2 Moseboken 8:19)
Det andra tillfället Guds finger nämns är när Mose får de tio orden på stentavlorna.
När Gud hade talat med Mose på Sinaiberget gav han honom de två tavlorna som ett förbundstecken, tavlor av sten, som Gud hade skrivit på med sitt finger. (2 Moseboken 31:18)
Båda ställena har med uttåget ur Egypten att göra. Den berättelse som mer än någon annan berättelse handlar om befrielse från slaveri under onda makter, i detta fall i form av Farao. Från fångenskapen under Farao till friheten som Guds folk. Budorden på tavlorna var inte något tungt ok att bära utan ett tecken på förbundet med Gud.
Är det vad Jesus vill säga när han talar om Guds finger? Att nu är befrielsen tid här, nu kallar Gud sitt folk samman?
Han sa: Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Kanske är det att läsa in för mycket i texten men jag tänker att med dessa ord säger Jesus något viktigt om vad gott och ont är. Det goda är att verka för det som enar, det som skapar gemenskap och samhörighet. Det onda är det som splittrar, det skapar oenighet, det som gör skillnad på människor. Antingen samlar man människor eller så skingrar man dem. Det går inte att vara neutral.
Guds finger som bilden för befrielse och gemenskap. En möjlighet att välja ett annat sätt att leva. Guds rike.
Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.