Livets bröd

Predikan midfastosöndagen 10 mars 2024 Skellefteå EFS iCentrum

Dagens evangelietext: Johannes 6:1-15

När jag var ung och läste evangeliernas berättelser om Jesus var det något som inte stämde och som störde mig väldigt mycket. Jag hade lärt mig att kristen tro handlade om att Jesus dog för mina synder och för att jag skulle få en upprättad relation till Gud. Men när jag läste i Bibeln såg jag att Jesus gick omkring och helade människor, upprättade och befriade människor, han förlät synder innan han hade dött på korset. När han undervisade talade han mest av allt om Guds rike. Så mycket mer och så mycket annat än det jag fått höra i kyrkan verkade vara viktigt för Jesus. Nu tror jag inte att kyrkans undervisning är så begränsad som jag upplevde den då. Men jag tror att det finns delar av tron på Jesus som vi behöver återupptäcka eller kanske upptäcka för första gången.

Jag vill idag prata om det som är och ska vara i centrum för vår tro: Jesus, han som säger att han är livets bröd. Mitt syfte är att vi ska gå härifrån med en större och mer mångfacetterad bild av Jesus, vad han kom för att göra och vad han gör idag.

Jesus säger alltså att han är livets bröd. Bröd behöver man för att leva och för att baka ett bröd behövs ett antal ingredienser. Jag kommer att prata om fyra ingredienser eller perspektiv som behövs för att vi ska förstå Jesus så som han beskrivs i evangelierna och vad hans uppgift var och är. Det som jag fick höra som ung att det ”bara” handlar om syndernas förlåtelse är långt ifrån hela bilden. Långt ifrån hela berättelsen. Vi är alla en del av en mycket större berättelse.

1. Den som uppfyller och fullbordar Israels kallelse att vara ljus för världen och att föra ut Guds välsignelse till hela skapelsen.

I berättelsen om hur Jesus ger bröd och fisk till folket i ödemarken blir det tydligt för dem som läst berättelserna om uttåget ur Egypten, Exodus, att Jesus framställs som en ny Moses. Ja, till och med som någon som är större än Moses. Folket fick inte bara mat så att det räckte utan det blev tolv korgar med bröd över.

I princip allt som berättas om Jesus har spår bakåt till Gamla testamentet. Ibland som direkta citat ibland som anspelningar eller antydningar.

Men det handlar inte  om att Jesus uppfyller lite olika profetior här och där. Det handlar om att Jesus är den som uppfyller och fullbordar Israels kallelse. Gamla testamentet beskriver hur Gud väljer det lilla folket Israel för att genom dem rädda världen. För att genom dem få tillbaka mänskligheten på rätt spår igen, tillbaka till den ursprungliga uppgiften att ta hand om hela skapelsen, att vara Guds avbilder på jorden. Israel skulle vara ett ljus för nationerna. Abraham fick löftet att genom hans ättlingar skulle alla folk bli välsignade. Hela världen.

Men det gick inte bra för Israel och dess kungar. Det är en tragisk läsning där omdömet om nästan varenda kung är att ” han gjorde det som var ont i Herrens ögon”. Till sist går det så illa att Jerusalem med dess tempel förstörs och folket förs bort i exil till Babylon. Den otänkbara katastrofen var ett faktum. Hur skulle Israel efter alla katastrofer kunna uppfylla sitt uppdrag som Guds utvalda folk? Det folk som skulle vara ett redskap för Guds välsignelse?

Jesu mor Maria sjunger i sin lovsång i Lukas 1:54-55 svaret när hon just fått veta att hon bär Jesus i sin kropp:

Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.

Jesus kom som företrädare för sitt folk att göra för Israel och världen det som de inte kunde göra för sig själva. Han kom för att vara ljus och välsignelse för hela världen. Han kom för att uppfylla löftet att Gud skulle förbarma sig över sitt folk så att de skulle bli det folk de var ämnade att vara. Det folk till vilket vi också får räkna oss. Vi har del i kallelsen att vara Guds avbilder.

Det här är en viktig bakgrund att ha med oss när vi läser evangelierna. Jesus droppade inte ner från himlen bara så där, utan han kom till en specifik plats som en del av ett specifikt folk som hade ett specifikt uppdrag. Vi får inte tappa bort den kontexten.   

  2. Den som uppfyller löftet om att Gud ska komma tillbaka och bo hos sitt folk.

På väg genom öknen, på berget Sinai fick Mose instruktioner om hur tabernaklet skulle byggas. Platsen där Gud skulle bo mitt ibland sitt folk. Långt senare byggs templet i Jerusalem som platsen för Guds närvaro och det beskrivs hur Guds härlighet, Guds närvaro fyllde templet precis som den fyllde tabernaklet.

Hundratals år senare när Jerusalem står inför sin undergång ser Hesekiel i en syn hur Guds härlighet flyttar ut ur templet. En väldigt tragisk syn! Om det nya templet som sedan byggs nämns aldrig att Guds härlighet flyttar in.

Känslan hos många judar på Jesu tid var att Gud fortfarande inte kommit tillbaka. Man hade en känsla av att man fortfarande befann sig i exil. Man var inte ett fritt folk med ett eget land. Man väntade fortfarande på Guds återkomst, på Guds befrielse.

När Jesus vandrade omkring och mötte olika sorters människor visade han att nu har Gud äntligen återvänt till sitt folk. Genom allt han gjorde och sa visade han inte bara att han är Gud, han visade att han är den Gud som återvänt.

En  bild för Guds närvaro är som sagt templet, och Jesus beskrivs ibland som det nya templet. Johannes säger i sin inledning att Gud slog upp sitt tält bland oss, han bodde bland oss. Gud vill bo hos sitt folk och Jesus visar hur detta händer genom honom.

Att Gud kommer för att bo hos sitt folk igen är alltså den andra ingrediensen vi behöver för att förstå varför Jesus kom. Och Gud kommer tillbaka inte bara för att bo utan för att bli kung inte bara över Israel utan över hela världen. Ett stort och viktigt tema genom hela Bibeln är att Gud vill komma till sitt folk. Det är inte vi som ska bort från världen till Gud. Det är Gud som kommer till oss.

3. Den som förnyar Guds folk och dess uppdrag.

Exodus, befrielsen och räddningen från slaveriet i Egypten är den enskilt viktigaste händelsen i Israels historia. I öknen, vid Sinai berg blev man ett folk i förbund med Gud.

Ni av alla folk ska vara min dyrbara egendom, för hela jorden är min. Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. (2 Moseboken 19:5–6 )

När Jesus beskrivs som en ny Moses väcker det dessa händelser till liv för åhörarna. Nu är det dags för ett nytt Exodus ett nytt uttåg, nu är befrielsens dag här. Jesus ger en ny identitet till Guds folk precis som Gud gjorde genom Moses. Genom Jesus infriar Gud sitt löfte att förlåta sitt folk deras synder och återupprätta dem. Att få dem på banan igen. Att hitta tillbaka till sin kallelse.

Vi får vara en del av detta folk som började med löftet till Abraham att hans ättlingar skulle vara en välsignelse för världen. Vi ska inte bara vara mottagare av Guds nåd. Vi ska vara människor som ger Guds nåd vidare ut över hela världen. Vi har del i den fantastiska kallelsen att vara Guds präster på jorden. Guds avbilder. Redskap för Guds välsignelse till världen.

 ”Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.  (Johannesevangeliet 20:21 )

Som Jesus var för Israel ska lärjungarna vara för världen. Ska kyrkan vara för världen.

4. Den som besegrar ondskans och mörkrets makter.

Även här ser vi kopplingar till Exodusberättelsen. Farao som hållit israeliterna fångna i slaveri står som en symbol för mörkrets makter men han besegras av Gud genom Mose och folket blir fria.

Som Gud befriade Israel från slaveriet i Egypten gör Gud oss människor fria genom att genom att på korset besegra de makter som håller människorna fångna. Inte med maktens eget språk utan genom den utgivande kärlekens språk.

Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.« (Markus 10:45)

Bara genom att inte ge igen med samma mynt kan någon besegra ondskan. På något sätt som inte går att förstå så samlades all världens ondska, synd och mörker vid Jesu kors och genom att låta denna ondska döda honom vann Jesus den ultimata segern. Beviset på detta kom på uppståndelsens dag. Den största av alla segrar var vunnen!

Vad Jesu död på korset betyder och vad hans död åstadkom är ett enormt stort teologiskt område om vilket det skrivits tusentals böcker. Men jag tror att i vår tid är det viktigt att komma ihåg att en del av vad Jesu död betyder är just Jesu seger över ondskan. Befrielse från de makter som vill binda oss och leda oss på fel väg. Den slutgiltiga segern är vunnen. Putin och hans likar kommer aldrig någonsin att få sista ordet!

Det är ett hopp som vi får påminna oss själva och varandra om ofta. Vi tillhör det segrande laget. Kärlekens och godhetens lag.

Jesu liv, hans död och uppståndelse, hans himmelsfärd handlar om att det nu är han som är kung. ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” (Matteus 28:18)

Det är inte ”sagan om konungens återkomst” vi läser utan det handlar om den verkliga berättelsen som även vi är en del av. Det är en pågående berättelse. Berättelsen om Guds rike, det rike vi alla får tillhöra här just nu. Det är också berättelsen om det rike som en gång ska komma i sin fullhet till jorden då allting ska återupprättas, då alla tårar ska torkas.

Så för att sammanfatta, Jesus är:

1. den som uppfyllt Israels kallelse att vara ett ljus för världen och att lida för världen, det som i och med detta också är vår kallelse.
2. som kommit för att bo mitt ibland sitt folk, mitt ibland oss.
3. den som gett sitt folk, oss, förnyad identitet och en förnyad uppgift att vara Guds avbilder på jorden.
4. den som besegrat ondskans alla makter och befriat oss från dem.

Det är den Jesus jag läste om i evangeliernas berättelser när jag var ung. Det är den Jesus som kom till vår värld för var och en av oss. Hans rike är av ett annat slag och vi får leva i det riket varje dag, varje stund. När det står att Guds rike är inom oss eller mitt ibland oss är en kanske bättre översättning att Guds rike är inom räckhåll. Vi kan alltid sträcka ut vår hand och nå Guds rike.

Guds rike är inom räckhåll och Gud sänder oss ut att för att på olika sätt berätta om detta rike. Han sänder oss ut i världen för att dela livets bröd.

Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.