Himlen är nära

Markus 16:19-20 När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Kristi himmelsfärds dag är en fortsättning på påskens händelser. På långfredagen dog Jesus. Bar hela världens synd, skuld och skam upp på korset.

På påskdagen uppstod han och visade att ondskan är besegrad. Livet vann över döden.

Vid sin himmelsfärd återvände han till Gud. Sitter vid Guds tron.  Ber för oss. Regerar.

1 Kor 15:25-27 Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.  Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.

Ord om att Jesus härskar, att han är kung kan kännas knepiga. Det känns inte som att segern är vunnen. Det känns inte som att Jesus regerar när världen ser ut som den gör. Den finns så otroligt mycket lidande och elände. Så mycket ondska. Vem har makten egentligen?

Men kanske kan man tänka att våren på något sätt är en bild för hur det är. Våren det här året har varit sällsynt kall och dyster. Det har verkligen känts som att det aldrig kommer att bli sommar igen. Vintern kommer aldrig att ta slut. Men samtidigt som vi känner så, så vet vi att ingenting kan hindra sommaren. Hur eländigt det än är, om det så är snöstorm i maj så kommer våren och sommaren. Vi vet ju det! Om det så blir snöstorm nästa vecka så vet vi att vintern är besegrad och att sommaren kommer.

Jag tänker att det är likadant med Jesu seger. Ännu märks det inte så mycket som vi skulle vilja. Men vi kan ändå veta att kärlekens slutgiltiga seger över ondskan kommer. Den dagen kommer då himmel och jord ska bli ett som det var tänkt att vara. Till dess fortsätter vi att be Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen!

Och kanske är det som i sången av Per-Erik Hallin. ”Varje gång som någon mot mig ler, känns det som all kyla smälter ner. Är varje vänligt ord som talas på vår jord ett frö som gror? Jag ser det i min fantasi, vilken värld det ska bli!”

Kanske låter det det banalt men jag tror att allt det goda vi gör, varje vänligt ord, varje vänlig blick, varje god handling, när vi delar med oss, jag tror att allt detta är frön som gör att Guds rike, himmelriket, börjar spridas och växa på vår jord. Jag tror att det är en del av Jesu seger.

Jesus lyftes upp och fördes bort till himlen, men vad betyder det?

Igenom hela Bibeln används ordet ”himlen” som ett begrepp för Gud område och jorden är människornas område. I begynnelsen skapade Gud  himmel och jord står det i Bibelns början. Det är ord som är lätta att missförstå om vi läser in vår egna nutida tolkning av orden och då kan vi hamna fel.  Shamayim betyder skyar eller himlar, den fysiska himmel vi har över oss. Erets betyder mark eller land, inte planeten jorden. Det handlar alltså om den här världen, skapelsen, inte om någon överjordisk himmel långt borta.

Man använde sig av bilder från skapelsen för att beskriva det som egentligen inte går att beskriva. Eftersom Gud är större och högre än allt annat så är det mest naturligt att säga att han är i himlen. På samma sätt talar ju vi om upphöjda personer. Segraren får ställa sig högst upp på prispallen. En kung bestiger sin tron. Vi kan tala om chefer som människor i toppen. Motsatsen, dödsriket tänkte man sig i stället under jorden, där nere.

Ord som  upp, upphöjd, att gå upp, handlar i Bibeln om att möta Gud. Han som man tänkte sig fanns där uppe. Nahum beskriver molnen som damm under Guds fötter. Visst är det en poetisk bild!

Eftersom man föreställde sig Gud i himlen tänkte man sig att man kom närmare honom uppe på ett berg. Berg var platser där himmel och jord kunde överlappa varandra.

Edens trädgård låg på ett berg. Eftersom fyra floder flöt ut därifrån måste trädgården ha varit högt belägen. Där levde människorna tillsammans med Gud. Gud vandrade i trädgården. Himmel och jord överlappade varandra. Det var så det var tänkt från början.

Mose mötte Gud på Horebs berg. Jerusalem ligger på ett berg. Psalmer i Psaltaren beskriver hur man går upp till Guds hus.

Guds hus, templet var skapat som ett litet miniEden, ett miniparadis med symboler hämtade från Edens trädgård, guld blommor och frukter. Templet var platsen där himmel och jord möttes. En plats där människan möter Gud.

Himlen var alltså inte en övernaturlig plats någonstans långt borta utan ett begrepp för Guds område helt enkelt. Och Guds plan från början var att himmel och jord skulle vara ett. Gud och människa skulle leva tillsammans. Templet var en symbol för just detta. Templet låg på ett berg och var fullt av symbolik hämtad från Edens trädgård. Från paradiset.

Med en biblisk världsbild så är vi alltså lite närmare Gud uppe på ett berg.

Om Bibeln skrivits idag hade man förmodligen använt andra bilder men det här är Bibelns språk och om vi är medvetna om det kan vi förstå Bibelns texter bättre.

Var finns Gud egentligen?

Förmodligen är det så bortom vår fattningsförmåga att det enda vi kan använda är bildspråk. Vi får bara komma ihåg att inte blanda ihop och förväxla bilderna med verkligheten.

Jesus säger om sig själv att han är ett tempel. Om vi nu vet att templet är ett miniEden, en plats där himmel och jord möts vad säger det om Jesus? Jo han är den plats, den människa där himmel och jord möts och blir ett. Han är både Gud och människa. Han är den plats där vi möter Gud.

När vi läser i Bibeln om honom så ser vi hur livet i Guds rike, himlen, paradiset eller vad vi nu vill kalla det ser ut, hur det är tänkt att vara. Vi ser hur Jesus bemötte människor. Han upprättade, helade och befriade. Och när han lyftes upp vid sin himmelsfärd försvann han inte till en himmel någonstans långt borta utan till där Gud är. Den plats som inte går att beskriva på något annat sätt än med hjälp av bildspråk.

Och samtidigt som han sitter vid Guds tron så finns han hos oss. Det står att också vi är Guds tempel och en andlig boning åt Gud.

Om templet är en plats där himmel och jord möts och om vi är ett tempel, vad betyder det? Det måste det innebära den svindlande tanken att vi också är en plats där himmel och jord möts. En stor tanke! Vi kan vara en plats där människor anar Gud! Vi behöver inte gå upp på ett högt berg för att möta Gud. Han finns här hos oss!

Om det är så, så kan vi alla hjälpa till att utbreda Guds rike här på jorden. Kanske kan till och med någon ana en bit av himlen genom oss. Genom våra ord och våra handlingar.

Det kommer en dag då himmel och jord verkligen ska bli ett. Då människan och Gud inte längre är åtskiljda. Bibeln slutar med bilden av hur det himmelska Jerusalem kommer ner från himlen till jorden.

Det är vårt stora framtidshopp. Det kommer en dag då himmelriket till fullo kommer till jorden. Himmel och jord blir till  ett som Guds ursprungsplan var. En dag då alla fiender har besegrats. En glädjens dag som aldrig tar slut. Himlen kommer till jorden.

En värld där alla människor varje dag omsluts av en vänlig famn. Där människor på hopplöshetens rand kan finna en tryggad hamn. Jag har ett hopp som bor djupt inom mig. Att en dag har allting ändrat sig. Allt hat och våld som fanns av kärlek övervanns nån gång nånstans. Jag ser det i min fantasi. Vilken värld det ska bli!

^{Predikan hållen i Ersmarks kyrka Kristi himmelsfärdsdag 18 maj 2023.}