kristen tro / Kyrkoåret / Tankar

Trefald

Idag är egentligen två söndagar i en. Heliga trefaldighets dag och missions­dagen. Treenigheten handlar om hur och vem Gud är. Mission handlar om att berätta för andra om denne Gud.

Läran om treenigheten är en grundläggande kristen dogm samtidigt som förmodligen de flesta av oss tycker att det är något väldigt svårbegripligt. Ja, antagligen är det något vi väldigt sällan ens tänker på. Läser man vad lärda kyrkofäder och teologer skrivit om treenigheten kan det verkligen bli snurrigt i huvudet. Ofta är det filosofi och teologi på väldigt hög nivå.

Men jag tänker att jag ska försöka säga något begripligt om det hela, något som vi har nytta av i vårt kristna liv. Om det bara blir obegriplig teologi som vi inte förstår, då är det ingen mening med det hela. Teologi måste kunna vara begriplig och ha något att säga oss här och nu.

Först en liten bakgrund.

Treenigheten är ingenting som finns uttryckligen beskriven i Bibeln utan det är snarare summan av väldigt många olika bibelord som lett fram till att man så småningom kom att förstå Gud som treenig. De två tydligaste ställena i Nya testamentet är:

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn (Matteus 28:19)

Nåd från vår Herre Jesus Kristus, kärleken från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla. (2 Korintierbrevet 13:13)

Också i Gamla testamentet beskrivs Gud väldigt mångfacetterat. Guds Ande, Guds vishet, Guds härlighet och Guds ord beskrivs ibland på ett personifierat sätt. Guds ande som svävar över vattnet finns med ända från Bibelns början. Guds vishet beskrivs som en person i Ordspråksboken.

En fascinerande varelse i Gamla Testamentet är Herrens ängel som bland annat Moses möter i berättelsen om den brinnande busken (3 Moseboken 3: 1–6). Denna varelse beskrivs på ett mångbottnat sätt både som Herrens ängel, som Herren och som Gud i samma berättelse.

I dagens gammaltestamentliga text får Abraham besök av tre män och en av dem är på något märkligt sätt både en man och Gud som tilltalas av Abraham som Herren.

Det finns alltså en gammaltestamentlig bakgrund till att kunna se att Gud uppenbarar sig på olika sätt i olika gestalter och former.

För de gamla kyrkofäderna tog det flera hundra år att komma fram till och komma överens om läran om treenigheten. Den klassiska definitionen slogs fast vid kyrkomötena i Nicaea år 325 och i Konstantinopel år 381.

Det kanske inte är konstigt att det tog så lång tid. De första teologerna kunde ju inte precis skicka mail till varandra eller sms:a sina funderingar. All kommunikation tog ju så otroligt mycket längre tid jämfört med nutiden. Men viktiga tankar och viktiga beslut måste få ta tid.

Den klassiska definitionen av treenigheten är att ”Gud är tre personer av samma väsen” Fadern, Sonen och Anden. Dessa skiljs åt genom sina relationer till varandra.

Jag vet inte om en sådan definition gör en så mycket klokare. Vad är samma väsen? Vad menar man med person?

Kanske kan det vara till hjälp att säga vad treenigheten inte är?

Det handlar inte om tre olika gudar som agerar självständigt på egen hand. Detta kallas triteism. Motsatsen kallas modalism och innebär att man ser Gud som en enda gud som uppenbara sig på olika sätt men bara som en åt gången. Enligt modalismen kan Gud inte vara mer än en del av sig själv vid varje tillfälle. Triteism och modalism är alltså de vanligaste missförstånden av treenigheten.

Något som man var noga med att ta avstånd ifrån var att Jesus skulle ha varit en vanlig människa som på något sätt adopterats av Gud. Det är ju en tanke som förekommer även idag. Men man såg att de allra första kristna tillbad Jesus. Om Jesus inte är Gud skulle det innebära att man ägnade sig åt avgudadyrkan vilket var något otänkbart.

Hur kan då vi tänka idag?

Vitsen med läran om treenigheten är att beskriva Gud som han verkligen är. Han visar inte upp en mask för oss människor utan Gud visar sig som den han är. Han är Fadern, Sonen och Anden. För att det ska gå att ha en sann relation med någon måste den visa sitt rätta ansikte. Genom läran om treenigheten ser vi att Jesus inte bara var en vanlig människa utan vi förstår att han är Gud som själv vandrat på jorden. Det säger oss något om människans oändliga värde att Gud blivit som en av oss. Gud som är alltings ursprung valde att förena sig med mänskligheten genom att anta mänsklig natur och dela människans villkor. Genom sin Ande är han närvarande hos den enskilda människan. Anden är inte bara en känsla eller andlig upplevelse utan Anden är Gud själv som är närvarande hos oss.

Bara med en personlig Gud går det att ha en personlig relation. Gud som blev människa i Jesus och är närvarande hos oss genom sin Ande.

Har ni funderat på vad Gud gjorde innan skapelsen?

Johannes 17:24 Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse.

Gud fadern älskar Sonen redan före världens skapelse. Det betyder att Gud fadern alltid har älskat. Det betyder att Gud sonen alltid har tagit emot kärlek.

Det betyder att Gud är en evig fader. Han är inte som en fader. Han är en fader eftersom sonen alltid funnits! Han är evig kärlek och gemenskap.

Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla. (2 Korintierbrevet 13:13)

I östkyrkan talar man om perikoresis, att Fadern, Sonen och Anden är en enhet i gemenskap. De tre personerna i gudomen är inneboende i varandra i en cirkel av kärlek. En del tänker sig det som en dans. Det tycker jag är en vacker bild! En himmelsk dans där vi får vara med!

En dans av gemenskap, kärlek och glädje.

De tre personerna i treenigheten visar på gemenskapens helt grundläggande betydelse. De visar på ett helt grundläggande sätt vem Gud är. Hur Gud är.

Jag tror det viktiga är att komma ihåg att Fadern, Sonen och Anden alla är lika mycket Gud. Gud har en vilja, inte tre olika. Jesus var inte bara en människa som levde på jorden, han var till fullo Gud. Anden är inte något mystiskt väsen utan Gud själv.

Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. (Romarbrevet 5:5)

Det är Gud själv som bor i oss genom anden. Gud som är evig fader. Gud som är evig kärlek.

Så till sist…

Gud är en personlig Gud. Gud är kärlek. Gud är gemenskap. Fader, Son och Ande.

Och vi, vi är skapade till denne Guds avbild.

Denne Gud som vill ha gemenskap med oss. Denne Gud som älskar oss.

Han som bjuder upp oss till livets dans.

Får han lov?

Predikan hållen vid Bergsbykyrkan 4 juni 2023

1 Comment

Lämna en kommentar om du vill!