Körde bil i hällande ösregn. Psalmen Jesus från Nasaret ljöd i tankarna. Himmelriket är nära. Tanken kom till mig att Himmelriket regnar ner över oss precis som regnet som faller. Inte på så sätt att himmelriket skulle vara någonstans ovanför oss eller långt borta. Snarare som en annan slags dimension som griper in i vår värld. Men jag tycker om bilden av regnet som faller. Det välsignande regnet. Det livgivande regnet. Samtidigt tänker jag att vi gör ganska mycket för att slippa bli blöta. På med regnkläder. Fram med paraplyer. Eller allra helst stanna inomhus.
Ibland undrar jag vad som skulle hända om vi vågade ställa oss i regnet. Skyddslösa.
Helgens tema är goda förvaltare. Hur förvaltar vi det som vi fått? Andliga och världsliga ting? Vad gör vi med det Gud gett oss? Som han ger oss? Det han låter regna över oss?
En bön från Ordspråksboken:
Två saker ber jag dig om, neka mig dem aldrig till min död: håll falskhet och lögn ifrån mig, och gör mig varken fattig eller rik. Ge mig bara mitt beskärda bröd, gör mig varken så mätt att jag förnekar dig och säger: »Vem är Herren?« eller så utblottad att jag stjäl och kränker min Guds namn. (Ordspråksboken 30: 7-9)
Valrörelsen är i full gång. De som vill förvalta vårt land kommer med utspel om än det ena än det andra. Jag tycker det är jobbigt och i veckan var det värre än vanligt. Man är så ovarsam med sanningen. Man vrider och vänder på orden för att misskreditera sina politiska motståndare så mycket som möjligt. Utan att tveka hävdar man att saker är sanna bara för att man upplever det så. Allting är alltid ”de andras” fel. Ingen politiker säger någonsin att den själv hade fel eller misstog sig. Man omtolkar till och med det man själv uppenbarligen sagt vid tidigare tillfällen.
Tänk om alla partiledare, politiker och makthavare kunde börja varje morgon med att be: håll falskhet och lögn ifrån mig.
Konstigt egentligen att inte fler står upp för vikten av att tala sant om varandra och verkligheten även i politiken.
Profeterna i Gamla testamentet uttalar otroligt hårda ord om de som far med osanning.
Jag vänder mig mot dem som profeterar lögndrömmar, säger Herren, och som berättar dem och för mitt folk vilse med sina lögner och sina skrönor, fastän jag inte har sänt dem och inte gett dem något uppdrag. De är inte till någon nytta för detta folk, säger Herren. (Jeremia 23:32)
En härskare som lyssnar på lögner får idel skurkar i sin tjänst. (Ordspråksboken 29:11)
För en handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni vill bringa död åt dem som inte skall dö och liv åt dem som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögner. (Hesekiel 13:9)
Sanningen ska göra er fria säger Jesus. Hur mycket sanning ligger det inte i de orden?
Nej, jag tror inte att alla politiker ljuger med vett och vilja. Jag tror att det är ett otroligt tufft och utsatt jobb att vara politiker. Men jag vill känna att de vill väl. Jag vill känna att de inte bara är ute efter att visa på alla andras fel, att straffa och att kontrollera. Jag vill att de ska kunna erkänna att de faktiskt tar fel ibland. Jag vill känna att de står upp för sanningen oavsett vem som tjänar på det.
Och hur är det med oss själva? Låter vi sanningen om sakernas tillstånd vara vår ledstjärna? Sanningen om oss själva, konsekvenserna av vår livsstil, vår konsumtion?
Det är verkligen jättesvårt men kanske bönen från Ordspråksboken kan vara till hjälp.
Håll falskhet och lögn ifrån mig, och gör mig varken fattig eller rik.
Jag tror det är en viktig bön. En riktig bön. En bön att be varje morgon. Likaså orden i Vår Fader.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Hur kan vi vara en del av bönesvaret?
Bilden av himmelriket som regnar ner över oss.
Är våra liv som paraplyer som hindrar det från att nå jorden? Eller är våra liv som en vattenreservoar som samlar regnvatten för att kunna ge det vidare dit där det behövs?
Vad fyller våra inre rum? Vad kommer ut därifrån?
Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds son emot, tro evangelium. Himmelriket är nära!