Frälst. Frälsning. Väldigt kristna ord. Väldigt jobbiga ord kanske någon skulle säga. Ord som ibland använts exkluderade mer än inkluderande av en framfusig förenklad kristendom.
Likväl väldigt viktiga ord. Lika gärna kan man säga räddad och räddning. Eller befriad och befrielse.
Vad behöver jag bli befriad ifrån? Vad vill jag bli befriad ifrån? Vad är jag rädd för?
Vad är det som binder mig, som hindrar mig?
Är det rädslan för andras tankar om mig? Är det rädslan för att inte passa in? Eller är det rädslan för att alla försvar jag byggt upp ska rivas ner?
Är det rädslan för mörkret inom mig? Eller är det rent utav rädslan för Gud? Att han ska vara någon annan än mina bilder av honom?
Jesaja skriver: Ja, Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Min kraft och mitt värn är Herren, han räddade mig. Jublande ska ni ösa vatten ur räddningens källor. (Jesaja 12:2-3)
I Bibelns andra kapitel talas om livgivande vatten. Från trädgården i vars mitt livets träd stod rann floden som sedan delade sig i fyra armar som en bild för att vattnet strömmar ut till hela världen i alla tider.
Många tusen år senare beskriver Johannes hur på en annan kulle Jesus korsfästes i mitten och hur ur hans sida kom blod och vatten.
Livets träd. Korsets trä. Strömmande räddande vatten från livets mitt för varje törstande människa.
Vad är det då att ösa vatten ur räddningens källor?
Är det att inse att hur eländigt det än är i världen så kommer inte ondskan att få sista ordet? Någonting konkret hände när Jesus dog och uppstod. Inget är längre som förut. Kärleken besegrade ondskan.
Är det att våga tro att det finns hopp hur än hopplöst det ser ut? Att det finns befrielse från ondskan och mörkret inom och utom oss? Att det kommer en räddningens dag?
Är det att våga tro att i livets mitt finns räddningens källa för alla som är rädda?
Att våga säga som Jesaja:
Ja, Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Min kraft och mitt värn är Herren, han räddade mig.
Är det att vara rädd men ändå räddad?
🌷Tack Kristina!!!
🙏Tack!