Återbruk

Jag har gått med i en Facebookgrupp som handlar om återbruk. Jag är inte särskilt händig så kanske kan jag få inspiration till något även jag klarar av att göra.

Att återanvända saker. Att använda saker på nya sätt. Ibland en möbel som får lite omvårdnad och ny färg. Ibland något gammalt som blir till något helt annat. En potatishacka blir en ljusstake. En gammal Volvo blir en grill.

Total förvandling.

Det är nästan en andlig upplevelse att titta på alla inlägg i gruppen. Ja, inte bara nästan. Det är en andlig upplevelse. Att se all fantasi och uppfinningsrikedom. Att se all skicklighet. Att se att det som många anser vara skrot går att göra till något riktigt fint.

Det får mig att tänka att om människor kan göra sådana fantastiska nya skapelser av gammalt och slitet, vad ska då inte Gud kunna göra? Han som är ursprunget till allt. Själva urkraften i all skaparglädje och fantasi.

Om en rostig plåt kan bli ett konstverk, vad kan då inte Gud göra av oss människor hur skruttiga vi än känner oss?

Jag tror inte det finns några hopplösa fall. Inte om man ser det i det långa perspektivet. Visst, många människor känner sig som skrot eller blir betraktade som skrot av andra. Men inte av Gud.

Ibland sker ögonblickliga förvandlingar och en människas liv går från misär till överflödande liv på ett ögonblick. Trasigt blir helt. Den till synes värdelösa inser sitt oändligt värde.

Det är som att det finns en underjordisk ström av Guds nyskapande kraft som ibland bryter in i vår värld på märkvärdiga sätt. Inte så ofta som vi skulle vilja. Kanske obegripligt sällan.

Men ändå. Om vi ser oss omkring kan vi ana något av den där kraften som förändrar och förvandlar. På de mest oväntade ställen kan man se den. Till och med i en Facebookgrupp. Eller varför inte på en återvinningsstation. Även om det oftast inte är en särskilt vacker plats tycker jag det är ett vackert ord. Återvinningsstation. Gammalt skräp lämnas för att bli till något nytt.

Det är väl det kyrkans uppgift är. Att vara en återvinningsstation där gammalt skräp rensas bort och något nytt blir till. En förvandlande helande gemenskap där Guds rike anas.

Människors kreativitet och förmåga att se hur saker kan användas på nya sätt får mig att tro på att det finns hopp för vår värld. För hela skapelsen. Jag ser fram mot den dag då Gud gör den stora totalomvandlingen av allting. Då Han tar hand om det vi påbörjat och slutför arbetet. Jag tror att det är ett verkligt hopp. Inte en utopi. Det är ett hopp att leva på.

Hopp för skapelsen. Hopp för varje brusten människa. Hopp för oss alla.

1 Kor.15:42-43 Det som blir sätt förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft”.

Total förvandling.

Upprättelse.

Liv.