I slutet av ett år brukar det dyka upp listor på stort och smått, högt och lågt. Tittar på mina nio mest gillade Instagrambilder, funderar om de säger något om mitt 2018. Tja, det är väl tveksamt. Dock, det är bara en bild, den i mitten, som är tagen på sommaren, resten är höst- och vinterbilder. Inte en enda vårbild! Kanske har det varit ett höstigt år. Löv som fallit. Blommor som vissnat. Tid för eftertanke. Sådana år behövs också.
Spotify har upplyst mig om vad jag lyssnat på för musik. 955 olika låtar. Döttrarna tyckte det var få, jag tycker det är förskräckligt många. Hade gissat på ett 100-tal. Otroligt fromt kanske, men den första sång jag lyssnade på detta år var “Stor är din trofasthet”. I forskarvärlden tolkar man sina resultat utifrån olika teorier. Kan Guds trofasthet vara en teori, en tolkningsram för året? Gör det någon skillnad hur vi tänker kring händelser, kanske särskilt de jobbiga? Om Gud var lika trofast den riktigt tunga dagen i augusti som den fantastiska i juli, vad innebär det?
Den låt jag lyssnat mest på under året är “Something beautiful”. Kanske är det en del av Guds trofasthet, han tar alla trasiga bitar och sätter ihop det till något nytt. Något vackert.
Det nya året då? Där inga listor är skrivna än. Vad vill jag med det? Vad ska bli temat?
Kyrkoårets tema idag är “Guds barn”. Lärjungarna försökte visa bort barnen och deras föräldrar. Förmodligen trodde de sig hjälpa Jesus. Han hade väl viktigare saker för sig. En mening från dagens predikan fastnade i mina tankar ” He will not be managed”. Är vi inte som lärjungarna lite nu och då? Vi försöker avgöra vad som passar och inte. Vi är bra på att ha åsikter om vad Gud borde göra. Vi är bra på att ha åsikter om vad vi borde göra för Gud. Men “He will not be managed”. Han låter sig inte styras. Han tänker utanför boxen. Håller sig inte inom ramarna, inte våra i alla fall.
Inför det nya året, tänk om jag, tänk om vi kunde tänka lite friare, lite nyare, lite mer annorlunda. Våga öppna en ny dörr utan att veta vad som finns där bakom. Våga släppa taget om det säkra, trygga, invanda. Våga släppa in Gud på ett nytt sätt. Gud som inte låter sig styras. Utan garantier för vad som kommer att hända. Våga släppa taget om hur vi tycker att saker ska vara. Våga släppa taget om hur vi tror att andra tycker att saker ska vara. Vad skulle inte kunna hända?
Vad kommer att hända?
