På väg hem från jobbet för några dagar sedan vandrade tankarna hit och dit som de ofta gör efter en arbetsdag. Tänkte på vad som sagts och gjorts. Vad som borde sagts och gjorts. Tänkte också på sådant som händer framöver. Sådant jag vet, sådant jag hoppas och sådant jag inte har en aning om. Alla tankar i en enda röra som det kan bli när man är trött.
Mitt i all tankeröra dök en rad ur psalm 205 upp. ”Vila i din väntan”. Kändes som om det var ord som behövde höras.
I skolans värld handlar det mycket om utveckling, lärande och framsteg. Där är det självklart att saker tar tid. Man kan inte lära sig allt på en gång. Man kan inte förändra beteendemönster från en dag till en annan. Jag vet ju det. Viktiga saker tar tid. Ändå är det så svårt att komma ihåg det. Så svårt att vila i väntan på att saker kommer att förändras. På att saker kommer att hända.
Jag vill ju allting nu. På direkten. Varför ”vila i din väntan”? Som ett litet barn i väntan på julafton, inte är det alltid så lätt. Man vill hellre rusa runt än att vila.
I morse när jag åt frukost försökte jag träna mig på att ta det lugnt. Att bara äta frukost och inte göra flera saker samtidigt. Upptäckte när jag nästan ätit klart att jag bara tänt ett ljus i adventsljusstaken fastän det är andra advent. Vilan behövs nog.
Funderade sedan på det här med vila i väntan, och några andra ord dök upp. En vän sa till mig en gång: ”Om Gud finns måste han ju vilja väl”. Jag kommer ihåg att jag överraskades av självklarheten i orden. Vissa saker vet man i teorin men kanske inte alltid i praktiken.
Om Gud finns måste han ju vilja väl.
Kändes som ord som också behövde höras. Kändes som ord som hörde ihop med det här med att vila i sin väntan.
Nu finns det förstås väldigt många olika saker man kan vänta på. En del väldigt viktiga, en del mindre viktiga. En del vet man säkert, om annat vet man ingenting. En del saker känns väldigt roliga, andra mest jobbiga.
Men om det är så att Gud vill väl borde det påverka hur jag väntar. Då är han ju så att säga på min sida. Då vet jag att det finns någon som har en större överblick än jag.
Kanske tar det ett helt liv att lära sig vad det betyder att Gud vill mig väl.
Det är lätt när allt är lätt.
Det är svårt när allt är svårt.
Men kanske gör det skillnad mitt i det svåra, mitt i den där jobbiga väntan att veta att Gud vill mig väl. Kanske gör det all skillnad i världen.
När man väntar på att människor och situationer ska förändras. När man väntar på att man själv ska förändras.
Att en vanlig dag på jobbet få höra någon säga: ”Om Gud finns så måste han ju vilja väl”.
Att bli påmind hemma vid köksbordet.
Vila i din väntan.
Och kanske kan en vacker solnedgång också vara en påminnelse.
Om Gud finns måste han ju vilja väl.