Ibland önskar jag att livet hade ett facit. Kanske skulle jag tjuvkika där ibland. Jag vill ju så väldigt gärna veta.
Hur ska det bli?
Vad kommer att hända?
Vad händer om jag gör si eller så?
Fast samtidigt är det ju rätt spännande att möta varje ny dag med en förväntan utan att riktigt veta. Varje dag får jag vara nyfiken på vad som ska hända. Varje dag kan jag få bli överraskad.
Men om livet bara styrs av slumpen då skulle jag verkligen behöva det där facit. Slumpen är ju ganska slumpartad om man säger så. Om det inte finns någon tanke bakom blir varje val så viktigt. Väljer jag rätt beror det bara på mig. Väljer jag fel beror det bara på mig. Ingen tanke bakom som kan leda rätt.
Men om det finns en som tänkt något med mitt liv kan jag nog klara mig utan facit. Om det finns en som vill mitt bästa varför ska jag då bekymra mig? Då tror jag till och med att det inte innebär en katastrof att ibland välja fel. Även om man ibland väljer väldigt fel så kan det ändå bli rätt till slut just för att Gud tänkt något med mitt liv. Då låter Han inte mina ibland konstiga val förstöra den planen. Om jag vill leder Han mig rätt igen.
Om jag vill.
För Han vill.
Ps 23:3 Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Kanske räcker dessa ord som facit till livet:
Jer 29:11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.