Sanningen ska göra er fria. Återvänder ofta till de orden av Jesus. I en tid då ”alternativ sanning” blivit ett nytt begrepp känns de mer aktuella än någonsin.
Funderar på hur det känns att vara en person som hittar på sin egen sanning för att den ska stämma med självbilden. Tänker att en sådan person måste vara rädd hela tiden. Fast i ett nät av lögner, ständigt på sin vakt mot allt som visar på sanningen. Rädd och ensam. Rädd för sanningen. Sanningen som befriar.
Finns det någon sanning jag är rädd för?
Finns det någon bild av verkligheten jag håller fast vid, som jag inte vill släppa fastän den inte är sann?
Kan man vara rädd för sanningen om Gud?
Tänk om mina bilder av honom inte är sanna.
Tänk om Han är någon annan än jag tror.
Tänk om Han är mycket mer än jag tror.
Tänk om Han vill mer med mitt liv än jag tror.
Om Gud är sanningen och sanningen gör mig fri måste det betyda att så länge jag förnekar Hans existens är jag bunden.
Om Gud är sanningen måste det betyda att Han kan göra mig fri.
Om Gud är sanningen måste det betyda att vill göra mig fri att vara den jag är ämnad att vara, att slippa vara den jag inte är ämnad att vara.
Om Gud är sanningen.
Om Gud är.
Om Gud.
Om…
