Predikan i Ersmarkskyrkan 1:a söndagen i fastan 9 mars 2025
Matteus 16:13-23
När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: »Vem säger människorna att Människosonen är?« De svarade: »Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« – »Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den levande Gudens son.« Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.« Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«
Jesus ställer en intressant fråga till lärjungarna, ”Vem säger människorna att Människosonen är?”
Vi kanske har en bild av Jesus som en stillsam och mild person som inte gjorde något större väsen av sig men lärjungarnas svar vittnar om något annat: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” Verkligen inga stillsamma lågmälda personer! Snarare personer som i alla lägen stod upp för rättvisan. Inte sällan eldfängda personer som inte var rädda för att utmana maktens män.
”»Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är? Så kommer Petrus välkända bekännelse: Du är Messias, den levande Gudens son.« Att Petrus kallar Jesus för Guds son betyder i det här sammanhanget inte nödvändigtvis att Petrus förstått att Jesus verkligen var Gud. På Gamla testamentets tid kallades kungarna för Guds son och de blev så att säga adopterade av Gud. ”Du är min son, jag har fött dig i dag.” står det till exempel i psalm 2 i Psaltaren.
Det Petrus säger med sin bekännelse är att han förstått att Jesus är den utlovade och efterlängtade Messias som så många väntade på vid den här tiden. Den nye kungen i Davids efterföljd som äntligen skulle komma och befria sitt folk ur fångenskapen. Sedan återkomsten från Babylon hade israeliterna bara varit fria en kort period, andra riken hade varit och var fortfarande de som hade kontrollen över landet och folket, så många väntade på och längtade efter Messias.
Jesu svar till Petrus om att han är klippan som han ska bygga sin kyrka på, är ord som fått enorm betydelse för världshistorien. Det är i denna händelse och dessa ord som katolska kyrkan grundar hela sin existens. Man ser Petrus som den första påven och alla efterföljande påvar fram till idag ses som efterföljare i en rak linje till Petrus.
Men kanske är det snarare Petrus bekännelse som kyrkan ska byggas på? Att Jesus är Messias, kungen som Gud sänt för att rädda mänskligheten. Inte bara i världslig bemärkelse utan som Gud själv.
Förmodligen såg Petrus framför sig hur Jesus som Messias skulle störta makten på värdsligt vis, med maktens medel och att lärjungarna skulle få vara med om detta. Kanske såg han sig själv som framtida hjälte?
Inte så konstigt då att han reagerar som han gör när Jesus börjar prata om att han måste lida och dö för att sedan uppstå. Det måste ha varit helt obegripligt för Petrus. Hur skulle Messias kunna lida och dö? Han skulle ju vara den store befriaren!
Petrus försöker tillrättavisa Jesus och får ett otroligt skarpt svar:
»Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«
Egentligen står det något som kan översättas ”Gå iväg Satan, ställ dig bakom mig”. I 1917 års översättning står det ”Gå bort, Satan, och stå mig inte i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar utan människotankar.”
Jag tror att de orden fångar ganska bra vad allvaret i det hela handlar om, att inte stå i vägen för Jesus. Att inte bli en stötesten för Gud själv.
I Matteus 4:e kapitel beskrivs hur Jesus utsätts för tre olika prövningar eller frestelser, att göra stenar till bröd, att kasta sig ner från tempelmuren, och att falla ner och tillbe Satan för att få alla riken i världen och deras härlighet. Genom Petrus kommer så en fjärde frestelse, den allvarligaste av dem alla, att undvika det uppdrag Jesus kommit till jorden för att utföra. Att dö och uppstå för hela mänskligheten.
Som sagt så är det väldigt skarpa ord, det är den skarpaste tillrättavisning Jesus ger till någon överhuvudtaget. Men för att försöka förstå och kunna hitta något som vi ändå kan till oss av detta kan vi jämföra med vad Jesus säger i Matteus 4:10 efter att han blivit frestad. ”Gå din väg, Satan” säger han då och det är tydligt att det är mot ondskan själv han talar. När Jesus tillrättavisar Petrus använder han samma ord men med ett väldigt viktigt tillägg ”ställ dig bakom mig” vilket inte riktigt syns i den svenska översättningen B2000. Jesus säger inte till Petrus att gå iväg utan att han ska ställa sig bakom Jesus.
Att ställa sig bakom någon är ett uttryck som användes om att följa någon som en lärjunge. På grekiska är det exakt samma ord som används i 16:23 ”håll dig på din plats” som 16:.24 Om någon vill ”gå i mina fotspår och följa mig”. Det handlar alltså om att ställa sig bakom Jesus inte framför. Det handlar om att följa Jesus. Om vi ställer oss framför Jesus är vi oskyddade för ondskans angrepp och dessutom riskerar vi att skymma Jesus. Ställer vi oss bakom honom står vi under hans beskydd. Då går han före oss. Då leder han oss genom farorna.
En av de starkaste predikningar jag hört var av en man som varit fältpräst i den brittiska armén under kriget i Irak. Vid ett tillfälle när de skulle förflytta sig till fots riskerade de att bli beskjutna och den här mannen var helt oskyddad. Då sa en storväxt soldat till honom:” Get behind me!” ”Ställ dig bakom mig!” Det blev en stark bild för hur Jesus beskyddar oss när vi ställer oss bakom honom. Inte så att vi inte kommer att drabbas av svåra saker för det vet vi ju att vi alla gör mer eller mindre. Men Jesus går med genom det svåra. Det onda och mörka kommer inte att få sista ordet i våra liv.
”Dina tankar är inte Guds utan människors” sa Jesus till Petrus.
Petrus hade en helt annan bild av vad Guds Messias uppgift var än att den skulle innebära lidande och död. Petrus trodde på världsliga segrar. Världslig framgång. Det är lätt för oss att tänka att han borde ha vetat bättre men kanske gör vi själva samma misstag ibland? Hur lätt är det inte att tänka att vi måste fixa allting själva, Att det hänger på vår kraft. Ska det bli väckelse är det vi som måste anstränga oss. Ska fler människor komma till tro måste vi bli bättre på det ena och det andra. Så lätt att tro att det är det yttre som räknas, det som i världens ögon ser bra ut. Den här texten får mig också att tänka på kristna, vi ser det kanske tydligast i USA just nu, som tror att det är genom att hålla sig nära maktens män som vi sprider Guds rike. Men gör vi så hamnar vi väldigt fel. Jesus gjorde aldrig så. Han sökte sig till de små, de som ingen räknade med. Förra söndagen var temat kärlekens väg. Det är genom att gå på den som vi sprider Guds rike.
Så kanske det vi behöver göra är att ställa oss bakom Jesus. Gå med honom på kärlekens väg. Lita på att han har koll.
Det finns så mycket man kan förtvivla över i vårt samhälle och i vår värld. Det ser på många sätt så mörkt ut. Men tänk att Jesus har sagt ”Vik undan!” till det onda. Det var ju faktiskt det han gjorde genom sin död och uppståndelse. Det onda kommer inte att få sista ordet.
Och tänk att han säger till oss likt soldaten sa till prästen som befann sig i livsfara: Get behind me! Ställ dig bakom mig! Genom vad han gjorde genom sin död och uppståndelse går han framför oss och vi får följa efter honom.
Petrus förstod vid det här tillfället inte vad det verkligen innebar att Jesus var Guds Messias. Petrus fick Nya testamentets skarpaste tillrättavisning. Just därför är det så inspirerande att läsa hur han senare predikar i Apostlagärningarnas andra kapitel. Det var inte kört för Petrus precis som det inte är kört för oss när vi misslyckas. När vi inte följer Jesus som vi egentligen vill.
Petrus misslyckades, han förnekade att han kände Jesus men han blev använd av Gud ändå eller kanske just tack vara sina misslyckanden.
Så här kom han senare att predika:
”Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.”
(Apostlagärningarna 2:22-24)
Nu hade Petrus förstått. Han hade fått vara med om inte bara en utan flera prövningens stunder. Han till och med utsatte Jesus för prövning men blev likafullt mäktigt använd av Gud.
Det är så hoppingivande! Det finns hopp för oss alla. Det är inte våra misslyckanden som definierar vilka vi är. Det är Jesus som gör det. Det är han som har dött och uppstått för oss. Det är han som mött det onda i vårt ställe som kallar oss att följa honom som sina lärjungar.
Han säger: Get behind me!
Ställ dig bakom mig!
Där är du trygg.