Evig vår

Varje sommar kommer det en kväll när man inser att nu har det vänt. För mig var den kvällen igår. Himlen var underbart vacker i rosa och orange men känslan var så tydlig, de försommarljusa kvällarnas tid är förbi. Nu blir det mörkare och mörkare. En känsla av vemod.

Varje vecka sedan i april när det ännu låg snö på marken, har jag gått till ängen vid bäcken. Ibland flera gånger i veckan. Det har varit med förväntan jag gått dit för att se vad som hänt sedan sist. Också en förväntan och längtan efter att se den i full blom. Ikväll gick jag dit igen fast jag egentligen inte kände för det. Tänkte att jag måste ju ändå se hur det ser ut nu. Det blev inga foton. Även om stormhattarna blommade var det inte sådär storslaget som jag tänkt mig. Känslan var snarast; Blev det inte mer än så här?

Ibland är själva grundfrågan i livet just denna; Blev det inte mer än så här?

Vemod.

Lätt att känna. Svårt att förklara.

Sorgsen längtan.

Stillsam känsla av att något känslomässigt betydelsefullt är över och aldrig kommer tillbaka.

Insikten om förgängligheten i det vackra.

Sorg, längtan, det vackra.

Kanske blandas dessa tre till olika nyanser av vemod. En längtan efter det vackra. En sorg över att det vackra ofta ändå inte blir som man föreställt sig.

Allt som inte blev.

Allt som inte blev som man ville.

En känsla av förgänglighet.

Kanske finns det människor som verkligen upplever att allt är precis som de vill att det ska vara. Ibland undrar jag hur det skulle kännas.

Jag tänker på uttrycket evig vår.

Många blir nedstämda på våren. Det är så vackert så att det gör ont. Annat som gör ont dras fram i ljuset.

I en evig vår finns en ständig förvissning om att det kommer att knoppas och spira på nytt och på nytt. Det kommer aldrig att ta slut. Det kommer alltid att bli bättre. Vårens ljus kommer att hela det som gör ont.

Kanske är känslan av allt som inte blev, denna vemodiga längtan och saknad, en stilla viskning om att det finns en annan värld.

Kanske är det en viskning om att det finns en djupare glädje?

Kanske finns det en evig vår.