Håller solen på att gå ner över en värld som håller på att kantra?
Snart är det EU-val. Har ingen aning alls vilket parti jag ska rösta på. Vet några jag absolut inte ska välja men vilket av de andra? Tänkte ett kort tag att inte rösta alls men insåg snabbt att det är ett riktigt dåligt val. När så starka högernationalistiska krafter är på frammarsch måste vi som tror på något annat göra våra röster hörda på alla tänkbara sätt. Även i EU-valet.
Det är värt besväret att sätta sig ner och läsa vad de olika partierna står för. Det är värt besväret att gå och rösta. Det är värt besväret att stå upp för det goda och sanna.
Jesus berättade för lärjungarna om templets förestående fall. Lärjungarna frågade oroligt när detta skulle ske, frågade också om tecken på tidens slut och Jesu återkomst.
Det är lätt att gripas av oro. Ingenting verkar vara som det var för bara några år sedan. Klimatförändringarna ökar takten. Tonen olika grupper emellan hårdnar. Det mänskliga klimatet blir kallare, jordens klimat blir varmare.
Jesus tycks först inte svara på lärjungarnas frågor men kanske säger han det de mest av allt behöver höra. “Se upp så att ingen bedrar er” och “Se till att ni inte låter skrämma er”.
Är inte det ord för vår tid också? Låt er inte luras. Låt er inte skrämmas.
Att inte bli lurad. Att hålla sig till sanningen. Att hålla sig nära Honom som är sanningen.
Blev nyligen tillfrågad om att lägga ut pengar för en annan person. En liten summa, 50 kr så visst kunde jag det. Det jobbiga var att det inte var tankarna man “ska” tänka som kom först utan i stället: Varför ska just jag göra det? Jag kanske inte får tillbaka pengarna.
Varför kommer sådana tankar? Varifrån kommer de? Det spelar ju faktiskt ingen roll om jag får tillbaka pengarna eller inte. Är det bara jag som får sådana där riktigt egoistiska tankar lite nu och då? Om jag ska vara ärlig, ganska ofta. Andra verkar så vänliga och snälla jämt. Är det bara för att vi alla håller masken?
Att inte bli lurad, kan det handla om att se sanningen om sig själv? Att inte främst se andras fel och brister, utan att börja med sig själv? Så mycket i dagens politiska debatt handlar om att allt är någon annans fel. Så mycket handlar om att stänga ute, straffa, bygga murar.
Murar vi inte igen vårt eget hjärta till sist om vi fortsätter på den vägen?
Såg en dokumentär på Netflix om “flat earthers”, människor som på allvar tror att jorden är platt. En intressant film, gjord med respekt, utan att peka finger åt dessa människor som vi så lätt ser ner på som allmänt korkade. De gjorde olika experiment för att bevisa sin teori. När resultaten visade på att jorden trots allt är rund fanns det alltid sätt att bortförklara varför resultaten blev som de blev. Att ändra sin teori var aldrig aktuellt. Verkligheten har ingen chans mot den teori man byggt hela sin existens på.
Ibland får jag samma känsla när jag hör politiker debattera. Verkligheten tolkas för att passa ideologin.
Att inte bli lurad, kan det handla om att våga se sanningen om verkligheten så långt det är möjligt? Att inte låta livsåskådning eller politisk ideologi göra att verkligheten inte har en chans. Att till och med våga ändra åsikt ibland.
Låta sanningen vara viktigare än mina åsikter.
Kyrkoårets texter denna helg har temat “Vägen till livet”.
Joh. 14:6 Jag är vägen sanningen och livet.
När allt verkar bli värre. När murarna blir högre.
Joh. 14:1 Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.
Att hålla sig nära Honom som är sanningen. Han överger oss aldrig.
Att med Hans hjälp se sanningen om mig själv. Han förlåter och befriar.
Att låta Hans ord viska i mitt inre.
Var inte rädd.
Luk. 1:77-79 Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.
