Brukar leta efter hjärtan när jag är ute och går i naturen. Bokstavliga och bildliga. Kan vara stenar, moln, blommor eller som på bilden, två höstlöv som tyr sig till varandra när alla andra fallit.
Kanske en barnslig tanke men jag tänker ibland att Gud placerat ut hemliga meddelanden lite här och där för oss att upptäcka. Hemliga kärleksbrev. Inte så att de inte skulle vara för alla, men kanske måste det finnas en önskan, en längtan för att kunna se dem.
Såg en film om en fisk som på havets botten utanför Japan bygger fantastiska stjärnor i sanden. Den arbetar oavbrutet i en veckas tid för att skapa dessa konstverk. Allt för att locka till sig en hona. Sedan läggs äggen i stjärnan där de skyddas av sandvallarna.
Är inte det en bild av Gud som gör allt för att visa sin kärlek till oss? Någon som till och med skapar stjärnor i djupet. Nere på botten.
Det finns hemliga meddelanden överallt.
Någon har sagt att Bibeln är 66 kärleksbrev från Gud. En spännande tanke. Några böcker är verkligen inte lätta att förstå men kanske skulle vi se det som en utmaning istället för en svårighet. Utmana oss själva till att försöka förstå vad Gud vill ha sagt även i det vi inte förstår just nu.
En bild av Gud vi inte pratar så ofta om är bilden av en mor.
Jes. 49:15 Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. Se, jag har skrivit dig på mina händer.
Om än en mor skulle glömma sitt barn gör Gud det aldrig. Aldrig någonsin. Våra namn är skrivna på hans händer.
Händer som ber, arbetar, skapar, tröstar, smeker.
Guds händer.
I Lina Sandells ursprungliga text till ”Blott en dag” står det ”Han som har mer än modershjärta”. En underbar mening som säger något om Gud bortom våra ofta förenklade bilder. Han som har ett modershjärta. Ett stort hjärta!
Till Jerusalem som så ofta vänt sin Gud ryggen på alla tänkbara sätt säger Gud och jag tror att vi får tänka att orden gäller också oss:
Jes: 66:12-14 Ty så säger Herren: Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens rikedomar som en översvämmande älv. Ni skall få dia och bli burna på höften och få sitta i knäet och bli smekta. Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade. Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta, era ben skall få livskraft likt spirande gräs. (SFB 15)
Inte den vanliga bilden av Gud men kanske behöver vi denna bild också. En mor som bär sitt barn på höften. En mor som håller sitt barn i knäet och smeker det.
Vi talar om att Jesus delat våra villkor och upplevt livets alla tunga, svåra sidor. Men även de finaste och vackraste stunderna har han delat med oss. Han har också suttit i sin moders knä och blivit smekt och tröstad. Han vet hur det känns. Han vet hur mycket vi behöver det.
Lina Sandells ord om ett modershjärta ansågs opassande och byttes ut. Kanske borde vi byta tillbaka orden.
Har vi bilder av Gud som vi behöver byta ut? Behöver vi få se fler sidor av Gud?
Finns det hemliga kärleksbrev även till oss?