Är livet en skog eller ett kalhygge? Konstig fråga!
Cyklade på för mig nya skogsvägar igår. Torra, snöfria och lättcyklade vägar. Förmodligen har de hållits plogade under vintern på grund av skogsavverkning. Därav det torra väglaget. Små och stora vattenflöden porlade längs vägen. Solen sken. En trevlig tur.
Stannade till vid ett kalhygge. Tanken slog mig, är det inte så här det känns ibland? Avhugget, kalt. Kanske i vissa delar av livet i alla fall. Sådant som varit som höga fina träd som nästan räckt upp till himlen kapas av, vissnar eller bara tynar bort utan att man riktigt vet hur det gick till. Det blir kalt. Kallt.
Så stod jag där i lite dystra tankar vid ett kalhygge. Tog upp mobilen, jag hör till dem som kollar den alldeles för ofta. På Instagram läste jag ett bibelord:
Jes 43:19 ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.”
Man hittar så många märkliga saker när man är ute i naturen. En stund innan jag hamnade i dystra tankar vid ett kalhygge fick jag syn på en bikupa på ett annat hygge. Vågade inte gå så nära men kunde se att det var full aktivitet. Man kan inte låta bli att undra vad en bikupa gör där på ett hygge mitt ute i ingenstans. Sedan slog det mig att det faktiskt inte var ett hygge. Det var en skogsplantering.
Vet inte mycket om biodling men har förstått att bin är väldigt viktiga för växtligheten. Någon har placerat ut denna bikupa för naturens bästa. För tillväxten. Återväxten.
På något sätt blev det en slags predikan. Där i ödemarken, där träd huggits ner står en bikupa. Röd och fin. Där man minst väntar det. Full av liv. Där nya träd växer.
Borttagna träd kan göra att man ser lite längre bort. Vidgar vyerna. En del saker behöver tas bort. Andra försvinner fast man inte vill. Det är väl så livet är helt enkelt. Sådant man får lära sig att leva med.
Jag vill i alla fall tänka på bikupan som en symbol för att det finns Någon som skapar nytt även på ett kalhygge och som har lovat att göra stigar i ödemarken.
Det kan spira på nytt.
Det är ingen liten bisak.
