Något nytt börjar. Känns bättre att tänka att något börjar, inte att något slutar.
Ny termin. Nya möjligheter.
Ja, eleverna kommer inte förrän nästa vecka men dags att starta jobbtankarna.
Till bilder på Instagram kan man roa sig med att använda olika filter allt efter vilken känsla man vill att de ska förmedla. Tyckte först att de naturliga bilderna var finast men det är faktiskt lite kul att bilder kan bli så olika med olika filter. Måste ju inte se ut som i verkligheten, beror på vad man vill säga med sin bild.
Provade att göra några bilder svartvita, tyckte det blev fint. Började tänka på målarböcker. Tänk om hela världen var en målarbok, hur skulle den se ut i just vår version om vi fick härja fritt med färger? Tror att det skulle vara svårt att få till något lika bra som originalet fast jag är i och för sig inte så bra på att rita och måla.
Hur är det med själva livets färger? För visst kan man säga att livet har olika färger?
Varma, kalla, klara, bleka, ljusa och mörka.
I en målarbok är ramarna givna. Man vet var man ska måla men färgen är fri.
Livet kan ofta kännas inrutat, men tänk om man ändå kan färglägga lite i rutorna? Lite gladare färger ibland, lite lugnare färger en annan gång.
Ramarna är inte så lätta att göra något åt. Ibland är de så tjocka att det knappt finns någon yta kvar att måla på. Kanske finns det ändå en liten tom fläck där man kan dutta lite knallrosa eller solgult eller skogsgrönt. Kanske känns ramarna lite mer uthärdliga då.
Ibland är färgläggningsytorna väldigt stora, ramarna tunna, då får man passa på och använda all sin skaparglädje!
Och vad har nu detta med terminsstarten att göra kan man undra.
Efter en lång ledighet, nog är det ibland lite tungt att behöva anpassa sig, inte kunna använda sin tid som man själv vill. I skolans värld, den jag känner bäst, är dagarna väldigt inrutade. Schemat styr.
Jag vill ändå tänka att inom ramarna har jag möjlighet att färglägga med de färger jag tycker är fina. Någon annan väljer helt andra färger, det är lika fint. Man behöver inte jämföra. Man följer sin egen fantasi, inte någon annans.
Finns otroligt många olika målarböcker för både barn och vuxna nuförtiden.
Kanske kan man för livet i stort välja vilken målarbok man vill ha? Alla har vi ramar vi lever efter. Medvetna eller omedvetna.
Vilka ramar vill vi följa?
Kanske kan det vara värt att inför en ny hösttermin fundera en stund på vilka färger jag vill måla med och i vilken bok.
Kanske kan det till och med vara värt att fundera på om det finns en “Original coloring book of my life”.
Jag tror det.
