Det finns ord som följer en genom livet. Ett citat av Wilfrid Stinissen har varit följeslagare under många år.
”Den vanda vägen åldras aldrig om ögat lever.”
Den vanda vägen, det gamla vanliga.
Levande ögon, ögon som ser.
Ofta känns det som om hela världen är förblindad. Man ser inte längre än egot och girigheten räcker.
Livlösa ögon, ögon som tror att de ser men som missar det viktigaste. Livet. Kärleken.
En grå stubbe kan vara bara en grå stubbe. Det kan också vara något fullt av liv. Om man tittar efter. Med ögon som lever.
Försöker få lite ordning på konditionen, tar därför med jämna mellanrum en morgontur på en traktorväg i närheten. Alltid samma väg. Väldigt praktiskt. Tre minuters rask promenad på asfalt, sedan betydligt skönare underlag att springa på, ja det blir ganska mycket gång än så länge, måste jag erkänna. Det är inget speciellt med vägen. En traktorväg med åkrar på ena sidan och mestadels skog på den andra. Kanske inte så märkvärdigt. Inte jämfört med löparsemestrar i Alperna som jag sett reklam för.
Men hur har inte denna väg och dess omgivningar förändrats de senaste veckorna! Från den allra första spirande grönskan i träden, fält, till synes livlösa med torr jord, till dagens överflödande blomsterprakt vid dikeskanten och åkrarna helt täckta av grönt. I maj mellanlandade vita svanar på fälten, nu fladdrar vita fjärilar mellan blommorna. Behöver man inte åka till Alperna för att uppleva.
Längs en sådan väg blir det tydligt hur allting förändras och förnyas. Kanske finns det de som bara skulle klaga på myggen eller att det luktar illa när åkrarna är nygödslade. Man väljer vad man vill se. På en vanlig väg.
En del människor har möjlighet att besöka alla möjliga länder och se sig omkring i världen. En del har det inte. Att se kan man välja. I Ersmark likaväl som på andra sidan jordklotet.
Tror att samma sak gäller en grå novemberdag. Kanske får man anstränga sig lite mer. Guldkornen finns där i det vardagligt vanliga. I ett ögonkast, ett leende. I den första snöflingan. Med ögon som lever.
Om man vänder på det.
Att bli sedd med levande ögon.
En annan människa som ser just mig. Inte den jag borde vara eller allt det jag inte är, utan just jag.
En stor rikedom när man får uppleva det.
Oavsett människors blickar. Någon som alltid ser oss. Hagar flydde ensam ut i öknen. Gud talar med henne. Fick uppleva sig vara sedd, hon en slavinna. Inte mycket värd i människors ögon men Någon såg henne.
1 Mos 16:13 Du är den Gud som ser mig.
Att se med levande ögon.
Att vara sedd med levande ögon.
På den vanliga vägen.
I det vanliga livet.
Varje dag.