Det finns en underbar liten barnbok “Bu och Bä blir blöta”. De två fåren Bu och Bä har badat och spelat krocket hela dagen. När de borstat tänderna och lagt sig börjar det mullra av åska och ljuset försvinner. De kommer ihåg att de glömt kro
cketspelet ute i regnet och måste ut och hämta det trots det mörka och kusliga vädret. Med ficklampans hjälp samlar den ihop spelets delar och återvänder genomblöta in. När de lagt sig igen kommer den underbara mening som gör att jag kommer ihåg denna bok trots att det börjar vara några år sedan jag läste den för barnen. “Skönt att ljuset kom tillbaka” säger Bä och släcker sänglampan.
När ljuset är tillbaka vågar vi släcka sänglampan. Det kan man fundera länge på.
Har precis läst om Self-Determination Theori. Det är en motivationsteori där det grundläggande antagandet är att människan har grundläggande behov av autonomi, kompetens och samhörighet. Det finns forskare som hävdar att brist på uppfyllandet av dessa behov i musikundervisning kan vara avgörande för att man slutar spela instrument. Kanske är dessa faktorer viktiga att tänka på i all slags undervisning? Eller i livet i stort?
Kan man tolka denna lilla barnbok utifrån denna teori och kanske lära sig något av det? Jag har verkligen bara ytliga kunskaper om teorin men gör ändå ett försök.
Om jag börjar med autonomi som har med frihet och självständighet att göra så kan man kanske säga att Bu och Bä själva väljer att gå ut och hämta krocketspelet fastän de är rädda. Det är ingen som tvingar dem utan de har en egen drivkraft som övervinner motståndet.
Samhörigheten dem emellan är en viktig del i att de vågar gå ut i mörkret och regnet. Efteråt kan de skoja med varandra om att de blev rädda för badkapporna som hängde på tork och såg ut som spöken. Att skoja med varandra är stärkande för samhörigheten.
Den tredje faktorn är behovet av att känna sig kompetent. Bu och Bä klarade av sitt uppdrag att hämta in krocketspelet. I ficklampans sken såg de tillräckligt bra för att hitta alla delar och de kunde nöjda gå och lägga sig.
Att känna att man själv väljer det man gör, att känna gemenskap och tillhörighet och att känna att man är kompetent är de viktiga faktorerna för att känna motivation enligt Self-Determination Theori. Jag tror att här finns en del att fundera på hur man får eleverna att känna en sådan motivation.
Kanske kan man också fundera på sitt eget liv utifrån dessa tre faktorer om de har något att göra med vad man känner sig motiverad att göra och vad man inte känner sig motiverad till. Är det då kanske någon av faktorerna som inte uppfylls?
Till sist, lampan som Bä vågar släcka när ljuset är tillbaka. Vad är ljuset i vårt liv som gör att vi inte behöver vara rädda när lampan släcks?