Hur lätt är det inte att försöka styra andra med det dåliga samvetet som verktyg, särskilt hemma? ”Varför är det bara jag som försöker hålla lite ordning här hemma?” ”Jag har minsann lagat maten så då kan ni väl åtminstone hjälpa till att plocka bort?” Eller bara en enkel fråga, ”Varför är ni bara inne när det är så fint väder?” Det finns hur många varianter som helst och alla har det gemensamt att det känns väldigt dåligt när man sagt dem. Man både ger och får dåligt samvete.
Hur lätt är det inte på trons område att ge både sig själv och andra dåligt samvete? Det är så mycket vi borde och mycket vi inte borde. Kanske kallar vi det goda föresatser och ambitioner.
Dåligt samvete är ingen bra drivkraft. Det leder bara till skuldkänslor och känslan av att inte duga och räcka till.
Sanningen är att vi i oss själva inte har förmågan till allt det goda vi känner att vi borde göra. En befriande sanning hur konstigt det än kan låta. Befriande därför att förmågan finns hos någon annan mycket större än vi själva. Någon som kan verka i oss om vi låter Honom göra det.
Fil 2:13 för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.
Första steget är att inse att jag själv inte klarar av det som jag borde. Nästa steg är att vända mig till Gud och be om att Hans kärlek ska fylla mig och vara min drivkraft.
1 Pet 4:11 Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus.
Om vi låter Gud få fylla oss med sin kärlek går det inte att hålla den för sig själv eftersom kärlekens väsen är att ge.
1Jh 4:19 Vi älskar därför att han först har älskat oss.
Kanske ska det få vara vår dagliga bön att Guds kärlek får fylla oss och leda oss. Kanske kan vi då steg för steg byta ut våra dåliga drivkrafter mot någonting bättre. Kanske tar det lång tid, säkert kommer vi att fortsätta att göra fel ibland men vi på rätt väg och vi kan lita på att Gud hjälper oss och reser oss upp om vi faller.