Har börjat läsa en bok om narrativ forskning, ett för mig nytt ämne. Spännande och intressant! Livet som berättelser. Berättelser som tolkning och förståelse av livet. Tolkning av berättelser som förståelse av människors upplevelser i livet. Vi berättar vårt liv och genom vad vi berättar skapar vi vår identitet.
Det finns mycket att fundera på. Vad är mitt livs berättelse? Vad är temat och intrigen? Väljer jag bort och lägger till för att berättelsen ska bli bättre?
Vi kan också förstå vårt liv genom andras berättelser. Det finns berättelser och böcker som berör mer än andra. Kanske är det just de berättelserna som får oss att förstå oss själva och livet lite mer. Känslan när någon sätter ord på det jag bara känt men inte hittat orden till. Känslan när vyerna vidgas, ibland en hisnande känsla, någon annan har känt som jag.
Berättelser som möter oss där vi är och tar oss med ut på en resa mot nya horisonter, nya ut- och insikter.
Bibeln kallas ibland böckerna bok, kanske skulle man kunna säga berättelsernas berättelse. Tänk vilket enormt inflytande denna bok haft på kulturens område, så mycket av mening som försvinner om dess berättelser faller i glömska. Så mycket som blir obegripligt.
En del tycker att det är en svår bok att läsa. Mycket är svårt att förstå. Kanske kan man ändå se Bibeln som en samling berättelser som erbjuder oss möjlighet att förstå oss själva, Gud, livet, ursprunget och målet. I alla dess berättelser om människor av alla de slag, gott och ont, rätt och fel, glädje och sorg erbjuds vi en möjlighet att tolka våra liv. Kanske kan jag i just min situation lära mig något genom alla levnadsöden i Bibeln?
Kanske kan Gud tala till just mig genom någon annans berättelse?
Heb 4:12 Guds ord är levande och verksamt.