Satt en stund nere vid älven under ett träd klätt i den ljuvligaste försommargrönska. Den färg som är vackrare än alla andra gröna färger. Den varma vinden susade i löven och smekte min hud. Så underbart och samtidigt så smärtsamt på något sätt. Kanske var det Guds vind. Guds ruach.Vinden, andedräkten, Anden. Den som ger…