Jag tror inte änglarna är en slags himmelska krockkuddar. Inte sällan hör man människor säga att någon haft änglavakt när denne någon klarat sig undan en stor eller liten olycka med blotta förskräckelsen. Kanske är det ofta bara ett uttryck, något man säger istället för att säga att någon hade tur. Men om man verkligen menar det man säger, vad blir då konsekvensen om man drar tanken till sin spets? Blir inte änglavakten något väldigt godtyckligt? Alla gånger det inte går bra, de gånger det går riktigt illa, är änglarna upptagna på annat håll då?
Kanske någon tycker att jag överdriver men jag tror att det spelar roll hur vi talar om saker och ting. Genom våra ord skapar och upprätthåller vi vår bild av verkligheten. Om vi säger att vi har änglavakt när allt går bra, hur tänker vi då när allt går dåligt? Bryr sig inte Gud då?
Jag har hört människor berätta om mirakulösa ingripanden som inte går att bortförklara med att man hade tur. Jo, jag tror verkligen att sådant händer. Jag tror att det gudomliga griper in i vår värld mer än vi anar fast kanske oftast på ett annorlunda sätt.
Två bilder tagna vid samma tidpunkt, på samma plats. Det är bara fokuspunkten som skiljer. De gröna bladen finns lika mycket i den andra bilden men fokuserar man på bakgrunden ser man dem knappt. Är det så med den himmelska närvaron i världen? Om vi fokuserar på fel saker ser vi den inte.
I nästan alla Bibelns böcker förekommer änglar. Oftast som budbärare. Inte sällan är det oklart om det är en ängel eller Gud själv som visar sig. Jag tror det ligger en poäng i det. Hagar mötte i sin nöd en ängel i öknen men säger sedan att hon mött ”seendets Gud”.
Jakob befann sig mitt ute i ingenstans och fick i en dröm se hur änglar gick upp och ner för en trappa från en öppen himmel. Verkligen inte vad man förväntar sig när man sover utomhus med en sten som kudde! Kanske en bild för att himlen inte är en plats ”långt bortom rymder vida” utan närmare än vi tror.
1 Mos 28:16-17 Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”
Hur många platser finns Gud på fastän vi inte vet det? Eller kanske inte vill tro det?
Jag tänker att alla berättelser om änglar säger något om Guds närvaro i en lidande värld. Inte som krockkuddar eller olycksfallsförsäkringar utan just som vad deras namn betyder, budbärare. Budbärare som kommer med tröst, stöd och uppmuntran. Hopp.
Även Jesus behövde tröst från en ängel i sin svåra stund i Getsemane:
Luk 22:43 En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.
Till sist. Det talas i Uppenbarelseboken om hur änglarna sjunger vid Guds tron. De sjunger om alla dem som fått offra sina liv men de sjunger också om att ondskan är besegrad.
Kanske kan berättelser om änglar, påminna oss om dessa saker.
Ondskan kommer att få ett slut och fram till dess finns det öppningar mellan himmel och jord. Kontakten är inte bruten.
Och om vi vill kan vi be om öppnade ögon så kanske vi hittar våra egna himlastegar och kan säga likt Jakob: Herren är på denna plats och jag visste det inte!
