Ett brev

”Hej!

Har gått och tänkt på det vi pratade om idag om ondska och straff och känner att jag måste skriva ner lite tankar som dök upp vid köksbänken i afton.

 

Det finns så ohyggligt mycket ondska och lidande i världen så jag tror aldrig någonsin man kan förstå vidden av det. Jämfört med en stor del av jordens befolkning har vi det så oerhört bra här i vår del av världen. Samtidigt finns det så mycket lidande även här fast kanske mer under ytan. Vi har säkert mött många barn genom åren som varit utsatta för både det ena och det andra. Så många mår så dåligt. Så många är utsatta för andras ondska. Det är självklart att tänka att det onda måste straffas, det vore konstigt annars.

 

Det är lätt att bli nedstämd när man tänker på allt detta. För mig är det så att utan den kristna tron och hoppet om en bättre framtid är den här världen på många sätt en förfärlig plats. Så många människor vars hela liv bara består av lidande i olika former. Egentligen förstår jag inte att människor klarar av att ha en positiv syn på livet när världen är som den är om det inte finns någon mening och ingen framtid.

 

Jag tror att det kommer en dag när det onda får sin dom och det goda segrar, när alla tårar torkas bort. Allt upprättas till det som det var skapat till från början. Jag har ingen aning hur det kommer att gå till men utan tron på att det goda en dag ska segra är världen svår att förstå och stå ut med. Att det goda skulle kunna segra genom enbart mänskliga ansträngningar tror jag är helt omöjligt. Tycker inte det finns särskilt mycket i världshistorien som tyder på det. Det räcker ju med att tänka på hur svårt det kan vara att komma överens i olika sammanhang.

 

Stråk av ondska finns inom oss alla. Man tänker ju ofta mest på sig själv. Hellre renovera hemma än skänka pengar till svältdrabbade länder. Det är ju en slags egoism som är ond tänker jag. Det är jättesvårt att hitta balansen mellan att tänka på sig själv och att tänka på andra.

 

När jag skriver att det onda ska få sin dom så tänker jag även på det onda inom mig för det finns ju där även om jag inte så gärna vill se det.

 

Men det finns förlåtelse varje dag och det finns en ljus framtid att se fram emot. Därför kan jag vara glad och arbeta för det goda där jag befinner mig och veta att de som lider i detta livet kommer att få det så oändligt mycket bättre sedan. Det står i Nya testamentet ”Trösta varandra med hoppet om himlen”. Det är inget bibelord jag hört någon predika om särskilt ofta men jag tror att det kommer att bli mer och mer aktuellt. För mig är det en tröst. ”The best is yet to come”.

 

Det här blev visst någon slags predikan men jag vet att det är ett hopp som bär. Tänk så vacker naturen är just nu, det gör nästan ont. Tänk så att det kommer att bli oändligt mycket vackrare och bättre på alla sätt och vis!