Predikan i Efskyrkan Skellefteå söndag 4 oktober 2026
Det hade varit spännande idag att be alla som sett en ängel att räcka upp handen men jag säger som änglarna brukar göra, Var inte rädd! Jag ska inte be er göra det. Ibland kanske man inte riktigt vet om det var en ängel, ibland är det ett så heligt och dyrbart ögonblick att det är svårt att dela det.
Vad kan man då egentligen säga om änglarna?
Mycket av det vi tänker, tror och säger om änglar kanske snarare bygger på en slags folklig tro än på Bibeln. Och vad säger Bibeln egentligen om änglar?
I Bibeln nämns änglar mellan 250 och 300 gånger och av det kan vi dra slutsatsen att de är viktiga i den bibliska berättelsen. Deras rikliga förekomst i Bibeln visar på att Gud och den himmelska världen griper in i vår värld. Vi lever inte i ett stängt universum. Guds himmel, vad och var den än är griper bokstavligen in i vår värld och änglarna är en del av detta.
Idag vill jag berätta om för er om tre bibliska kvinnor som fick uppleva just detta, att Gud griper in i vår värld genom sina änglar. Jag vill berätta om tre livsavgörande möten. Jag vill berätta om Hagar, Maria och Maria från Magdala.
Vi börjar med:
Hagar
Hagar var Abrahams och Saras egyptiska slavflicka. Förmodligen betyder hennes namn ”främlingen”. Hennes utanförskap förstärks av att Abraham och Sara aldrig kallar henne vid namn. De bara pratar om henne. ”Min slavflicka” säger Sara. ”Din slavflicka” säger Abraham. Hon var en person utan namn. En slavflicka.
Sara som inte litade på Guds löfte om en son tar saken i egna händer och skickar ”sin slavflicka” till Abraham för att han ska göra henne gravid så att de ändå ska få en ättling. Men inte heller Abraham litar på Guds löfte utan gör som Sara säger.
Kanske kan man förklara det med att det var så man gjorde på den tiden, att surrogatmödraskap var vanligt om man inte själv kunde få en son som kunde föra släktet vidare. Men ändå, i vår tid skulle vi utan tvekan kalla det ett övergrepp. Bibeln ger ingen förskönad bild av människan. Hagar utsätts för Abrahams och Saras egenmäktiga förfarande. De behandlar henne som en ägodel.
När så Hagar blir gravid och berömmer sig över det straffar Sara henne och till slut rymmer Hagar ut i öknen.
Där, ute i öknen av alla ställen, möter hon någon som ser henne och som kallar henne vid namn. Som frågar efter henne.
-Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?
Det finns någon som ser att hon är mer än en slav. Att hon är Hagar. Att hon är en person med ett namn.
Ute i öknen, i det mest hopplösa, möter hon Herrens ängel. Någon som frågar efter henne. Någon som vill veta vad just hon tänker och känner.
Hagar möter Herrens ängel som är en spännande, lite tvetydig figur i Gamla testamentet. Ibland talar han som att han är Gud, ibland som att han är en ängel. Kanske är det meningen? Kanske är det meningen att vi ska fundera?
Kanske är Herrens ängel Gud i förkroppsligad form? Eller snarare ”förängligad” form? Men det viktiga är att Herrens ängel talar Guds ord till Hagar.
Berättelsen om Hagar handlar om att se och bli sedd.
Abraham och Sara såg inte Hagar. De såg en slav. De såg någon som gick att utnyttja för sina egna syften.
Men Herrens ängel såg Hagar. En slavflicka från Egypten. En av Bibelns många oväntade outsiders som blir en omistlig del i Guds stora berättelse.
Det är så fascinerande! Gamla testamentet handlar på många sätt om det utvalda folket. Samtidigt finns det en parallell berättelse som handlar om de som inte hör till de utvalda men som Gud möter och förvandlar på högst oväntade sätt. Ofta är det dessa outsiders som lyckas bäst med att sprida välsignelse runt omkring sig. Jag tror vi behöver spana efter de här parallella berättelserna både i Bibeln och i vår verklighet idag. Vart ser vi spåren av att Gud verkar? Kanske på oväntade platser och på oväntade sätt.
Hagar, en egyptisk slavflicka utkörd i öknen blir den första och faktiskt den enda i Bibeln som ger Gud ett namn. ”Du är den Gud som ser mig”. ”Du är seendets Gud”. El Roi.
Det är stort!
Hagar, outsidern, får precis som Abraham, insidern, ett stort löfte om vad som ska hända med hennes son. Gud ger henne genom ängelns ord hopp om en ny framtid.
Senare i berättelsen hamnar hon ännu en gång ute i öknen, nu tillsamman med sin son Ismael som håller på att svälta ihjäl när Herrens ängel dyker upp igen.
-”Hur är det fatt Hagar?” Tänk vilken ömsint fråga! ”Hur är det?”
”Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta. Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag ska göra honom till ett stort folk”.
Gud öppnar sedan hennes ögon och hon får syn på en brunn.
Vad som dessutom fördjupar budskapet i den här texten är att namnet Ismael betyder ”Gud hör”. Gud hörde barnets gråt.
Det här är en fantastisk berättelse om den Gud som ser oss och som hör oss. Även den som ingen annan ser. En berättelse om den Gud som kommer i en ängels gestalt med tröst och hjälp ute i dödens öken. Som öppnar våra ögon för brunnarna även i torkans land.
Maria
Så hoppar vi långt fram i tiden till den dag då ängeln Gabriel kommer på besök till den unga flickan Maria. Ännu ett oväntat möte. Ännu en kvinna som blir tilltalad med sitt namn. Var inte rädd Maria! Men allra först hälsar ängeln henne genom att kalla henne benådad. Maria är den enda personen i Nya testamentet som kallas så. Utan att ha gjort något alls i sig själv får hon Guds stora gåva och uppdrag, att föda Jesus, frälsaren. Ängeln Gabriel var budbäraren som fick ge henne dessa ord av uppmuntran för att ingjuta mod i henne. Genom ängelns ord fick en ung flicka i en liten okänd vrå av världen höra dessa ord om att hennes stora uppdrag var en gåva från Gud.
Likt Hagar får Maria höra att hon ska namnge sin son, något vars revolutionerande innebörd vi lätt missar. Det borde vara fadern som namnger sonen. Men Gud bemyndigar två marginaliserade kvinnor, Hagar och Maria. Gud låter kvinnorna ta plats. Gud väljer den lilla människan. Gud rustar den utsatta människan och låter sin ängel vara budbäraren som förmedlar denna omsorg.
Maria låter inte detta stiga henne åt huvudet utan i stället kallar hon sig själv Guds tjänarinna. Tjänarinna låter kanske lite fint i våra öron men egentligen är det samma ord som slav. Hon identifierar sig inte med makten, utan med Hagar och alla andra utan makt och position. Med alla utan namn.
Maria från Magdala
Till sist kommer vi till Maria från Magdala. Ännu en kvinna som fick vara med om ett förvandlande änglamöte som sedan leder över till ett möte med Jesus.
Om Maria från Magdala berättar Lukas att sju demoner farit ut ur henne. Vad den beskrivningen står för kan man ha olika uppfattningar om men kanske är det viktiga att talet sju nämns. Sju är fullhetens och helhetens tal i Bibeln. Kanske säger det något om att hon blivit fri från ett stort lidande, ett stort mörker. Kanske hade hon blivit fri från ett stort lidande som betytt skam och utanförskap. Vi kan inte veta men Jesus hade befriat henne från det som var hennes mörker.
Nu står hon gråtande utanför graven och precis som Hagar får hon helt oväntat en personlig fråga av två änglar: ”Varför gråter du kvinna?” Märker ni likheten med Hagars berättelse? ”Hur är det fatt”? frågade ängeln Hagar.
Det här är så viktiga saker att lägga märke till som vi så ofta missar; Guds och änglars möten med de människor som egentligen inte räknas.
Nu vid graven gråter Maria över hans död. Han som befriat henne. Är allt över nu?
”Varför gråter du kvinna?” frågar änglarna och hon får berätta om sin sorg över att Jesus är död och nu är till och med kroppen borta.
Så vänder hon sig om och innan hon förstått vem det är frågar han henne samma fråga som änglarna gjort nyss:
”Varför gråter du kvinna”? ”Vem letar du efter?” Hon tror först att Jesus är trädgårdsmästaren men så säger han hennes namn:
”Maria”.
Och då förstår hon. Det är Jesus. Det är han som kallar henne vid namn. Det är han som ser henne.
Hagar och Maria blev tilltalade vid namn av änglar. Maria från Magdala blev tilltalad vid namn av Jesus själv. Änglarna visade vägen till mötet med Jesus.
Och sedan får Maria från Magdala bli den som kallats apostlarnas apostel, hon blir den första att berätta om Jesu uppståndelse. En kvinna i en värld där kvinnors vittnesbörd betraktades som mindre tillförlitliga. Och ändå berättar alla evangelierna om att det var kvinnor som var de första att förkunna uppståndelsen! Det är stort!
Det är ett bemyndigande av kvinnor men också ett bemyndigande av alla de som inte räknas. Av alla röster som inte får höras. Det är ett stort och ett befriande budskap!
Änglarnas uppgift i de här tre berättelserna är inte att visa upp sig själva. Änglarnas uppgift är människans frälsning, människans räddning. Änglarnas uppgift är att ge ett befriande, uppmuntrande och styrkande budskap från Gud. Inte minst till de som är ringa och utanför.
Herrens ängel mötte Hagar i hennes totala utsatthet. Han såg henne, talade personligt med henne. Han nämnde henne vid namn.
Ängeln Gabriel styrkte Maria inför den stora uppgift som låg framför henne.
Änglarna vid graven hjälpte Maria från Magdala att sätta ord på sin sorg och ledde henne vidare till Jesus. Jesus gav henne en egen röst som fick föra det glada budskapet vidare.
Gud har omsorg om sina barn. Gud kallar oss vid namn. Gud ser oss i just vår situation. Jesus bemyndigar oss och ger oss en röst att berätta om det glada budskapet.
På olika sätt, ibland genom änglar vill Gud säga till oss inte minst i livets ökentider:
Var inte rädd!
Jag kallar dig vid namn!
Gud är den Gud som ser oss.
El Roi.