Ersmarkskyrkan 7 september 2025
Lukas 13: 10–17
En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: »Kvinna, du är fri från din sjukdom«, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: »Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.« Herren svarade honom: »Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?« Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.
Dagens texter är fantastiska texter om vem Jesus är, om vad Jesus kan och vill göra. Evangelietexten börjar med en på alla sätt böjd kvinna, förmodligen full av skam över sitt tillstånd. Men Jesus helade henne så att hon kunde stå rak i ryggen. Texten slutar med att Jesu motståndare som trodde sig rakryggade stå upp för sanningen i stället var de som fick böja sig i skam.
Det hela utspelar sig på sabbaten, sjunde dagen, vilodagen och det är viktigt. I Lukas evangelium inleder Jesus sin offentliga gärning just på sabbaten i synagogan i Nasaret:
Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.«
Jag tror inte att det är en slump att Jesus säger dessa ord på sabbaten. Det är inte slump att helandet av den krokryggiga kvinnan sker just på sabbaten.
Sabbaten, den sjunde dagen är ett så viktigt begrepp rakt igenom hela Bibeln. Från skapelseberättelsen och framåt.
Skapelseberättelsen är utformad som en beskrivning av skapandet av ett tempel och på sjunde dagen när det sägs att Gud vilar (shabat) är det bilden av hur Gud flyttar in och tar sin boning i skapelsen eller universum, hans tempel. Det är en bild av hur Gud sätter sig på sin tron.
Om de sex första dagarna står det att det blev kväll och det blev morgon. Det står det inte om den sjunde dagen. Om den står det att det är en helig dag. Sjunde dagen kan därför ses som en bild av skapelsen som den är tänkt att vara, att människan skulle leva med Gud i Edens trädgård för evigt. Att tillsammans med Gud vårda den trädgården, vår värld.
Så var det tänkt även om det aldrig blev så på grund av Adams och Evas val, allas vårt val, att gå vår egen väg i stället för Guds. Sabbaten är en bild för den framtid som vi och vår brustna värld är på väg mot. Den dag då Gud ska räta alla krökta ryggar. Den dag då vi ska få vara Guds medarbetare i världen i ett arbete som samtidigt är en vila, ett arbete som inte kröker våra ryggar.
En krökt rygg är en bild som används som en symbol för slaveri och förtryck. En nedböjd och nedbruten förslavad människa. Kanske var kvinnan så böjd att hon inte kunde se Jesus där i synagogan. Det är väldigt talande att det står att Jesus kallade på henne. Även om hon inte såg Jesus så såg han henne. Han såg hennes fysiska och psykiska tillstånd. Han såg hennes slaveri under en trasig kropp. Han gjorde det som sabbaten handlar om och som han proklamerat i Nasarets synagoga. Han förkunnade frihet för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta.
Han talade om kvinnan som en Abrahams dotter. Som ett av Guds utvalda barn. Hon representerade därför inte bara sig själv utan hela det israelitiska folket och därför i förlängningen också oss alla. Alla är vi del av den fallna mänskligheten, vi har del i världens synd och ondska. Vi både orsakar och drabbas av den om än i olika stor utsträckning. Vi har alla på ett sätt krökta ryggar.
Jesus säger att Satan har hållit henne bunden i 18 år och det är ju ord som kan kännas svåra att veta vad vi ska tänka och tro om. Kommer sjukdomar verkligen från Satan?
Jag tror att vi inte ska tänka att Jesus menar Satan gett sig på denna kvinna personligen. Konsekvenserna av en sådan tro skulle bli svårhanterliga teologiskt och själavårdsmässigt. Jag tror att Jesus menar att sjukdom och all vår kroppsliga bräcklighet är en del av att vi lever utanför Eden. Ondskan, fördärvet, synden, Satan eller vad vi nu vill kalla det råder över världen, nästlar sig in i våra liv på olika sätt. Eftersom vi lever utanför Eden blir vi sjuka och dör. Vi är på ett sätt alla denna krokryggiga kvinna böjda under det faktum att vi lever i en fallen värld utanför Eden. Vi lever i en värld där det onda påverkar oss och skapelsen oerhört negativt. Som episteltexten talade om så lever både vi och hela skapelsen i slaveri under förgängelsen. Paulus säger att vi är slavar under synden.
Men så kommer Jesus med hopp om en ny framtid! Ett hopp om ett nådens år. Befrielsens år. En sabbat som aldrig tar slut.
Tanken var att vart sjunde år skulle israeliternas mark få vila och sedan vart femtionde år efter sju sjuårscykler kom ett friår ett jubelår, det som Jesus kallar för ett nådens år som skulle vara ett år då allting skulle återställas. Som att trycka på reset-knappen eller att göra en fabriksåterställning. Mark skulle återgå till sin ursprungliga ägare, skulder skulle avskrivas och slavar skulle friges. En otroligt stark bild för Guds tanke med världen! Det finns inga säkra belägg för att detta verkligen skedde någon gång i Israels historia men helt uppenbart är det ett väldigt viktigt begrepp och det som Jesus anspelar på när han säger att han kommit för att förkunna ett nådens år från Herren. Ett starkt budskap om vad Jesus kom för att göra. Ett starkt budskap om vad Jesus kan göra för oss. Han är uppfyllelsen av det friår som Gamla testamentet talar om. Nådens år. Året då allting ska återställas! Året då alla får vila.
Jesu motståndare såg inte det här. De ville väl men verkade ha fastnat i en laglydnad som att buden vore viktigare än nåd och barmhärtighet. De hade tappat bort den verkliga meningen med sabbaten. Att det skulle vara frihetens och glädjens dag.
När jag var barn fick vi inte spela kort och absolut inte om morfar var i närheten. Vi spelade kort ändå ibland men höll utkik så att inte morfar skulle dyka upp.
Långt senare förstod jag orsaken till förbudet. Morfar hade varit i Kanada i sin ungdom och sett hur kortspel fördärvat och förstört människor och var därför förknippat med det som söndrar och förstör. Långt senare hemma i Sverige hade det här förbudet förts vidare till barn och barnbarn och stelnat till ett förbud som vi inte förstod, det verkade obegripligt men vi förväntades ändå hålla fast vid det. För mig har det blivit en bild för hur ett bud som ursprungligen hade ett gott syfte i ett visst sammanhang kan stelna och bli till en börda i stället för en befrielse när budet tappar sin kontext och sin mening. I stället för att vara något som befriade så blev det något som blev ett förslavande krav för att inte väcka någons ilska.
Att fira sabbat, skulle vara en glädje, en dag av befrielse och gemenskap för alla, även för slavarna och djuren. Det skulle inte vara ett förslavande bud för att undvika Guds ilska.
Ibland säger vi att Jesus är den store läkaren. Jag har alltid förknippat det uttrycket med att Jesus kan hela människor fysiskt. Men det har slagit mig på senare tid att Jesus är en läkare på ett så mycket större och mer genomgripande sätt. Genom sin död och uppståndelse så vann han seger över det onda. Och i och med detta har den stora operationen har börjat. Ondskans och fördärvets cancersvulst ska opereras bort. Det slutliga helandet kommer att ske på uppståndelsens dag men redan nu och här vill Jesus räta våra ryggar. Kanske blir vi inte helade från våra sjukdomar här i denna tid. Men ryggar böjda i skuld och skam vill och kan Jesus räta här och nu.
Egentligen står det att Jesus frågar:” Är det inte nödvändigt att hon får lösas från sin boja på sabbaten?” Vilket starkt uttryck! Är det inte nödvändigt?
Vad säger det om Jesus?
Han vill verkligen få räta våra krökta ryggar. Ryggar böjda av olika anledningar. Skuld, skam, andras ord, våra egna tankar, besvikelser och tillkortakommanden. Han vill få oss att våga se upp. Våga se honom i ögonen.
Synagogföreståndaren förargade sig över Jesus men kanske var han rädd för honom för det står att han tillrättavisade folket i stället. Kom inte här och tro att ni ska bli botade på sabbaten!
Jag undrar om vi ibland tänker något liknande. Vi vill inte riktigt tro och ta till oss att Jesus vill hjälpa just oss. Inte just nu, inte just här. Möjligen någon gång i framtiden.
Jesus ser det inte så. Han säger:
Är det inte nödvändigt att jag ska räta krökta ryggar just här, just nu?
Jesus säger:
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.
Just här.
Just nu.
Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid,
löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid.
Himmelriket är nära.