Påsk

Det finns så många teorier med tjusiga namn. Vad hände egentligen, varför hände det och vad betyder det? Vad säger det om människan och vad säger det om Gud?

Kanske den viktigaste frågan ändå är vad vi låter påskens händelser göra med oss.

Bibeln börjar med att beskriva människans vackra ursprungliga kallelse att vara Guds avbild, att föra Guds godhet ut över världen genom att ta hand om varandra och att ta hand om skapelsen.

Som bekant har det inte gått så bra för mänskligheten med den gudomliga kallelsen. Varken då eller senare. Guds utvalda folk Israel gjorde oftast allt annat än att följa sin kallelse. Det var så mycket som lockade. Vägen ledde oftare bort än hem.

Till sist blev konsekvensen oundviklig. Folket hade sagt ja till förbundet med Gud. Folket hade förstått valet mellan välsignelse och förbannelse som det berättas om i 5 Moseboken.

Men det hjälpte inte.

Då kom Guds tvist på berättelsen. Gud klev in i historien. Jesus som representant för sitt folk bar konsekvensen i sin egen kropp. Övervann synden och ondskan.

Bortvändheten.

Öppnade vägen hem. Vägen tillbaka till den ursprungliga kallelsen. Den kallelse som nu också är vår.

Efter det är ingenting sig likt.

Det handlar inte ”bara” om mina personliga synders förlåtelse. Det handlar om hela världens räddning. Räddning från ondskans makter eller vad vi än föredrar att kalla dem. Allt det som leder oss bort.

Det handlar om kärlekens seger.

Det handlar om hemkomst.

Det handlar om förnyat uppdrag att vara Guds avbilder i en trasig värld i visshet om att segern är vunnen. I visshet om att Guds goda skapelse en dag ska fullkomnas.

Förvandlas.

Den fredagen för så länge sedan drogs allting till sin spets. Det onda och det goda visade sina rätta ansikten. Inga teorier i världen hur tjusiga namn de än har kan helt förklara vad som hände.

Men vi kan förundras även om vi aldrig helt kan förstå.

Vi kan låta låta vår förundran bli till förvandling.

Vi kan välja livet. Vi kan välja vägen hem.

Guds nya tid börjar nu.

Börjar här.