Det finns en del saker en kan fundera på gällande Bibelns berättelser om Jesu födelse och vad vi gör med dem. Varför berättar bara Matteus och Lukas om hur Jesus föds? Tyckte inte Markus och Johannes att den berättelsen var viktig? Paulus nämner inte heller han Jesu födelse, varför inte?
Och sedan allt som traditionen lagt till som faktiskt inte står. Maria red inte på en åsna eller var höggravid när hon och Josef begav sig iväg. Något värdshus eller någon värdshusvärd finns inte heller. Det grekiska som brukar översättas med härbärge betyder egentligen gästrum och det är ju något helt annat. Sedan det här med ett stall och alla djuren som pryder våra julkrubbor, leta gärna efter dem i texten, men där finns de inte. Maria la sitt barn i en krubba, det står inget mer. Vem skulle ha lagt sitt barn i ett djurs matskål om djuren fanns där inne? Likt herdarnas får på ängen var alla andra djur förmodligen utomhus. Bara vissa tider på året vistades de på husets nedervåning eller i en grotta under huset.
Ibland tänker jag att vi gör julens berättelse alldeles för gullig. Mer som en saga än som något verkligt. Finns det någon annan människas födelsedag vi firar genom att visa bilder från när den var nyfödd och berättar och broderar ut historier om hur det gick till?
Är det inte den vuxna människan som är viktig? Är det därför Markus, Johannes och Paulus inte lägger någon vikt vid Jesusbarnet?
Det avgörande är att Gud blev människa. Inkarnationen med ett fint ord.
Denna jul borde vi kanske läsa juldagens psaltarpsalm, psalm 72 om den rättfärdige konungen i stället för julevangeliet. Hela psalmen är en så fantastisk beskrivning om hur en sann härskare ska vara. Varje makthavare borde läsa, begrunda och utvärdera sig själv.
Gud, ge åt kungen dina lagar, kungasonen din rättvisa ordning, så att han rättrådigt dömer ditt folk och låter dina betryckta få sin rätt. (v.1-2)
Må han värna de armas rätt, rädda de fattiga, krossa förtryckaren. (v.4)
Han ska komma som ett regn över grödan, ett stilla regn som vattnar jorden. (v. 8)
Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon. (v.14)
Mallen för hur Israels kungar skulle vara. Tyvärr gick det inte alls bra. Inte så få gjorde precis tvärtom. Inte så få gör precis tvärtom.
Men psalmen går också att läsa som en bön och ett löfte. En dag ska en kung komma som stämmer med beskrivningen. En kung som förbarmar sig över de svaga och fattiga, som befriar från våld och förtryck.
En i vars ögon alla liv är dyrbara.
Allas liv.
I Betlehem blir det inget julfirande i år. Inget julpynt. Ingen julgran. Bara gudstjänster med böner och rop om fred.
The Evangelical Lutheran Christmas Church i Betlehem har på sitt altare i år en julkrubba som talat starkt om hur mycket den rättfärdige konungen behövs. Ett barn lagt bland sten och bråte. Krigets verklighet. Så långt från gulliga julspel som det går att komma.
Julkrubban i dagens Betlehem talar sant och starkt om verkligheten. Gud valde att själv kliva in i denna våldets värld. Att identifiera sig med alla som lider. Som plågas av brutala makter. Makter i vars ögon allas liv inte är viktiga. En värld där barn dödas. Så långt från psalm 72 som det går att komma.
I 72:14 står det på hebreiska egentligen blod.
Han befriar dem från våld och förtryck, deras blod är dyrbart i hans ögon.
Det gör texten ännu mer aktuell i tider av krig och våld. Ingen människans blod ska behöva spillas av våld och förtryck.
Allas blod är dyrbart i hans ögon.
Allas.
Jag skrev till kyrkan i Betlehem för att fråga om jag fick använda deras bild. I deras svar skrev de ”and keep us in your prayers”.
Bär oss i dina böner.
Det är ett värdigt sätt att fira jul i år. Att utan att ta polariserande ställning för ena eller andra sidan, ena eller andra åsikten, bära allas lidande i våra böner. Att be att rätt och rättfärdighet ska få segra. Att försoningens goda krafter ska få verka.
Att be om fred.
Eugene Peterson översätter 72:14 i sin bibelparafras ”The Message”:
Han befriar dem från tyranni och tortyr. Deras blod är hans; han blöder med dem; Deras död är hans; han dör för dem.
Sådan är han som föddes i Betlehem.
Han som förbarmar sig över de svaga och fattiga för deras liv är dyrbart i hans ögon.
