Med -eller motmänniskor

Kyrkoårets tema denna helg är Medmänniskan. Ett så ytterst viktigt tema i dessa tider. Är vi på väg att få ett samhälle där vi inte längre ser på varandra som medmänniskor, utan där de som inte passar in snarare görs till motmänniskor som ska kontrolleras och visas bort? Men vilket samhälle får vi med mer straff och mer kontroll?

Paulus säger något annat: Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Romarbrevet 12: 14-25)

I Romarbrevet 12:19-21 talar Paulus visserligen om hämnd men hämnden är Guds, inte vår. I vers 12:20-21 kommer sedan de provocerande men så otroligt angelägna orden: Men är din fiende hungrig, ge honom att äta: är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Det lilla ordet men, så viktigt i sammanhanget. Guds straff över ondskan kommer men det är inte vår sak att avgöra hur och var och mot vem. Vår uppgift är att älska våra fiender, våra medmänniskor.

Det är bara det goda som kan besegra det onda. Vad än maktens människor hävdar.

När det står fiender i texten, tror jag vi kan tänka in människor som vi har svårt för, som vi inte förstår, som är annorlunda. Som gör att vi känner oss hotade på ett eller annat sätt. Som utmanar vår bekvämlighet och våra fördomar. Alla är de våra medmänniskor, inte våra motmänniskor.

Jag skrev en text för snart ett år sedan som hör ihop med detta tema. Jag återbrukar den här nedan för jag tror vi har mycket att lära av berättelsen om Abraham. Vi har mycket att lära oss om rätt och rättfärdighet om vi vill ha ett gott samhälle att leva i. Ett samhälle för alla.

Abraham var ingen fläckfri person. Långt därifrån. Men han var en man med ett uppdrag. Välsignelse till alla folk. Trots alla fläckar.

Om honom säger Gud:

Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovar Abraham. (1 Moseboken 18:19)

Välsignelsen har ett villkor. Att Abrahams efterkommande ska göra det som är rätt och rättfärdigt.

Två av Gamla testamentets viktigaste ord. Två ord som hör ihop.

Mishpat, det juridiskt rätta, det som har med lagar och ordning att göra.

Tsedaqah, rättfärdighet, det barmhärtiga bemötandet av andra, att stå upp för de svaga, att göra det goda.

Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats!  (Jeremia 22:1)

Herren handlar rättfärdigt och ger de förtryckta deras rätt. (Psaltaren 103:3)

Vackra ord på många sätt. צְדָקָ֖ה וּמִשְׁפָּ֑ט

Om vi vill ha ett gott samhälle att leva i. Om vi vill uppleva Guds välsignelse. Då hjälper det inte att bara ropa efter det rätta och kräva åtgärder. Inte för att det är oviktigt men för att det rätta utan det rättfärdiga blir hårt och kallt. Obarmhärtigt.

När längtan efter straff blir starkare än längtan efter barmhärtighet är vi illa ute. Utanför Guds välsignelse.

Rätt och rättfärdighet. Att göra det rätta av rätt anledning.

Att göra det rätta i rättfärdighet. Av barmhärtighet. Av kärlek till medmänniskan.

Då blir vi Abrahams barn.

Lyckliga de som ger akt på det rätta och alltid handlar rättfärdigt. (Psaltaren 106:3)