Efterföljelse

^{Predikan i Mobackenkyrkan söndag 16 juli 2023}

Lukas 9:51-62

När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: »Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?« Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by.

När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« En annan man sade: »Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.« Jesus svarade: »Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.«

Lärjungarna Jakob och Johannes ställer en mycket märklig fråga: Herre, ska vi kalla ner eld från himlen som förgör dem? Man kan fundera på hur de ens kom på tanken att Jesus skulle vilja att de gjorde något sådant. De hade ju vandrat tillsammans med honom ett tag och sett hur han bemötte människor, de hade hört vad han sa, hur han talade till människor. Man kan tycka att de borde ha förstått att Jesus inte är den som vill att hans lärjungar kallar ner förgörande eld.

När vi läser i evangelierna, kanske särskilt i Markus evangelium, är det tydligt att lärjungarna ofta hade svårt att förstå vad Jesus pratade om och vem han egentligen var. Och det är väl inte så konstigt egentligen. Jesus stämde ju inte med bilden av den Messias som många väntade på, den som profeterna och skrifterna talade om. Messias, kungen, skulle ju komma och befria folket från förtrycket och den grymma ockupationen. Återigen skulle en kung av Davids ätt sitta på Israels tron. Men Jesus stämde ju inte alls in på bilden av en världslig befriare. Han talade inte om våld och strid. Han talade om fred och frid, om förlåtelse. Om att vända andra kinden till.  Att gå den andra milen. Kanske inte så konstigt att lärjungarna inte förstod alla gånger.

Vem tänker vi att Jesus är?

Dagens tema är efterföljelse och med anledning av lärjungarnas märkliga fråga tänker jag att vår uppfattning av vem Jesus är, påverkar vår efterföljelse. Det påverkar om vi tänker att vår uppgift är att kalla ner eld från himlen eller om vår uppgift är något annat. Har vi någon uppgift över huvud taget? Vår bild av vem vi själva är i förhållande till Jesus spelar också roll för vår efterföljelse.

Det finns många olika sätt att se på Jesus och en viktig biblisk bild är att han är kung om än inte den sortens kung som många judar på Jesu tid väntade på.

Men kanske är det fler än jag som tycker kung är en knepig och omodern bild som är svår att relatera till. Vad är det egentligen att ha en kung? Antingen tänker man kanske på historiska kungar som Gustav Vasa. Eller kanske får ordet kung oss att tänka på kungar från sagornas värld?

Kanske kan man i stället säga att Jesus är högste chef, VD eller något annat? Jag vet inte.

Hur som helst så är det här en oerhört viktig del av evangeliet, att Jesus är kung vilket är vad både grekiska ordet Kristus och hebreiska ordet Messias betyder. Dessa är alltså inga extra namn på Jesus utan en titel. Båda orden betyder ”den smorde” det vill säga kungen. Prova gärna att läsa ”kungen” varje gång det står Kristus när du läser Bibeln. Det är en ganska spännande övning för man kan få syn på nya saker, få nya insikter.

Vid sin himmelsfärd beskrivs hur Jesus återvänder till Gud och nu sitter vid Guds tron där han regerar.

ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.  Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. (1 Korintierbrevet 15:25-27)

Att Jesus har segrat och att han nu regerar märks inte så mycket som vi skulle vilja när vi ser allt som händer runt om i vårt land och i vår värld med krig och klimatkatastrofer. Men det kristna hoppet är att vi kan ändå veta att kärlekens slutgiltiga seger över ondskan kommer. Vi kan veta det för att Jesus har dött och uppstått. Ondskan kunde inte döda kärleken. Livet vann över döden och därför kommer inte döden, ondskan och hatet att få sista ordet. ”Han måste härska tills han lagt alla fiender under sina fötter”. Precis som vi vet att sommaren kommer hur kall än vintern och våren varit så kommer den slutgiltiga segern. Och till dess fortsätter vi att be ”Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen!” Och jag tror att vi är en del av bönesvaret.

Per-Erik Hallin sjunger i en sång: ”Varje gång som någon mot mig ler, känns det som all kyla smälter ner. Är varje vänligt ord som talas på vår jord ett frö som gror? Jag ser det i min fantasi, vilken värld det ska bli!”

Kanske är det en barnslig tanke men jag tror att allt det goda vi gör, varje vänligt ord, varje vänlig blick, när vi delar med oss, jag tror att det är frön som gör att Guds rike, himmelriket, börjar spridas och växa till på vår jord. När vi står upp mot orättvisor när vi för de maktlösas talan. Jag tror att det är en del av Jesu seger och ett sätt för oss alla att vara delaktiga i Jesu regerande. Jag tror att detta är en del av vad efterföljelse handlar om. Att besegra det onda med det goda. Hur vi bemöter och behandlar varandra kan få vara ett vittnesbörd om Guds rike.

Men efterföljelse handlar också om mer väldigt praktiska vardagliga och jordnära saker.

Att ta hand om skapelsen var det första uppdrag Gud gav människan. Att bruka och vårda Edens trädgård beskrivs med samma ord som att tillbe och tjäna Gud, att fira gudstjänst. Det hebreiska ordet avad betyder både arbete och gudstjänst. Visst är det intressant! Att arbeta i Edens trädgård var både arbete och gudstjänst.

Dessutom så är beskrivningen av skapelsen i Bibelns första kapitel formulerad som en beskrivning av byggandet av ett tempel där Gud flyttar in och tar sin boning på sjunde dagen. Mitt i detta kosmiska tempel finns människan som Guds avbild. Det tror jag är en ytterst viktig bild att ha med sig. Vi är Guds avbilder satta mitt i skapelsen, mitt i världen, Guds tempel. Därför tror jag också att allt det goda vi gör för Guds skapelse, för djur och natur och miljön också är en del av att leva i efterföljelse.

När vi avstår från att konsumera mer än vi behöver. När vi funderar över vårt resande. När vi lämnar till återvinningen och handlar på second hand i stället för att alltid köpa nytt. När vi plockar upp skräp vi hittar ute i naturen, när vi planterar blommor som är bra för insekter, när vi utför eller stödjer naturvårdande insatser av olika slag. När vi försöker minska matsvinnet. Allt sådant spelar roll. Allt sådant handlar också om efterföljelse. Efterföljelse handlar om hela livet. Hela skapelsen. Vi är inte bara kallade till Guds rike. Vi är kallade att vara Guds rike. Guds avbilder mitt i världen.

Vi ska vårda människor, växter och djur för allting hänger ihop. När vi inte gör det lider hela skapelsen vilket inte minst beskrivs hos profeterna. Jeremia beskriver hur jorden sörjer när människorna lever fel. Det är ord som känns oerhört aktuella. Jorden mår inte bra.

Omsorg om naturen och miljön är ett sätt att älska sin nästa. Det är jobbigt att tänka på, men våra val och vår konsumtion här påverkar andra människor i andra delar av världen, ofta människor som har det mycket sämre än vi.

Så här undervisar Gud sitt folk om hur de ska bruka landet och dess resurser:

Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd. Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter. (2 Moseboken 23:10-12).

I dessa verser blir det så tydligt hur allting hänger ihop och hur Gud har omsorg om alla människor, men också om naturen och om djuren. Jorden och dess resurser ska brukas med måtta så att det räcker till alla.

”Låt de döda begrava sina döda men gå själv och förkunna Guds rike” sa Jesus i dagens text. Ibland kanske livet i Jesu efterföljd innebär att vi måste göra val som kostar oss något. Att vi måste förlora något för att vinna något mer värdefullt i ett Gudsrikesperspektiv. Jag tror att här får vi pröva oss själva. Hur lever vi ett måttfullt liv så att resurserna räcker till fler?

Det grekiska ordet, pistis, som oftast översätts med tro, betyder också att vara trofast. Om vi tänker på bilden av Jesus som kung så handlar tron på honom inte så mycket om att tro på att han finns utan snarare om att vara trofast och lojal mot honom och hans rike.

Vi behöver inte gå omkring och fundera på om vi har tillräckligt mycket tro. Efterföljelse är att vara trofast mot Jesus vår chef eller kung, trofast mot det goda. Att ha vår lojalitet på rätt ställe.

Jag vet inte om det är så på alla arbetsplatser men jag har i alla fall medarbetarsamtal med min chef en gång om året då vi pratar om hur det går på jobbet. Vad går bra, är det något som fungerar sämre, kanske behöver jag fortbildning av något slag. Min chef berättar vad hon har sett av mitt arbete och kanske utmanar mig till att våga prova nya saker. Jag får också tillfälle att säga vad jag förväntar mig av min chef.

Det slog mig, tänk om bönen ibland skulle kunna vara ett slags medarbetarsamtal med Gud? Ett samtal där Gud och jag tillsammans utvärderar hur livet i efterföljelsen går. Gör jag för mycket, för lite, behöver jag nya utmaningar, kanske helt nya uppgifter? Och vad vill jag att Gud ska göra?

Vi är alla kallade att följa Jesus, att leva i efterföljelse. Det är inte för några få särskilt utvalda utan det är en förmån som gäller oss alla. Det handlar om hur vi lever det vanliga vardagliga livet.

Vi kan alla hjälpa till att utbreda Guds rike här på jorden genom hur vi lever. Vi kan alla hjälpa tillsatt vårda skapelsen, Guds tempel. Kanske kan då någon annan ana en bit av himlen genom oss. Genom våra ord och våra handlingar. Genom hur vi prioriterar. Genom vår omsorg om hela skapelsen. Genom vem du och jag är och vad vi gör vittnar vi om evangeliet.

Jesus, den smorde kungen är den som vi följer. En dag ska han komma tillbaka. En dag blir världen ny.

Det hoppet får vi vittna om genom vår efterföljelse. Genom vår efterföljelse ger vi en försmak av det som väntar.

Till sist ett bibelord från Jeremia 9:23-24 där Gud säger:

Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta: att han har insikt och kunskap om mig, om att jag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje, säger Herren. (Bibel 2000)

Ska ni skryta finns det bara en sak att skryta med: att ni förstår mig och känner mig. Jag är Gud; allt jag gör, gör jag av trofast kärlek. Jag ställer allt till rätta, rätt och riktigt, och gläder mig åt alla som gör som jag. Sådan är jag. (The Message bibelparafras)

Gud  verkar i trofast kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden. Det är hans glädje. Att leva i  efterföljelse är att vara delaktig i den glädjen.

Bön:

Gud, tack att du har din glädje i att verka i kärlek i rätt och rättfärdighet. Tack att vi får vara delaktiga i den glädjen. Påminn oss varje dag om att vi är dina avbilder satta mitt i världen för att  bruka och vårda din skapelse som en gudstjänst. Visa oss var och en hur just vi kan leva i din efterföljelse. Visa oss vad vi ska välja och vad vi ska välja bort. Hjälp oss att fatta visa beslut. Amen.