Håll mitt hjärta

Satt och tittade på gamla foton. Ibland ser man saker man inte sett tidigare. Några aftonmoln som speglar sig i havet blev till en arm och en hand som håller något mellan fingrarna. Ett hjärta? Kanske har jag livlig fantasi men jag tycker det ser ut så.

Tankarna vandrade vidare till sången ”Håll mitt hjärta”.

”Håll mitt hjärta Håll min själ. Lägg mitt huvud i ditt knä. Säg att du menar och vill mig väl. Håll mitt hjärta. Håll min själ.”

Sången låg 142 veckor på svensktoppen.  Det säger väl något om hur mycket orden  betytt för många människor. Oavsett om man tolkar textens mening som gudomlig eller mänsklig kärlek. Vi längtar efter någon som vill oss väl. Någon i vars knä vi får lägga vårt huvud.

Det finns många böner om att bli beskyddad och buren i Bibeln.

Ps 17:8-9 Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig.”

Riktiga dödsfiender har vi förhoppningsvis inte men det kan kännas så ändå. Sjukdom som plötsligt drabbar, ensamhet, svårigheter och lidande. Så mycket kan kännas som att det ska förgöra oss. Och så helgerna som nyss varit. Jul och nyår. Glädjens och gemenskapens stora högtider som inte är glädje och gemenskap för alla. Julmusiken och kommersen ger ingen glädje för den som inte har någon att fira med. Kanske inte ens en plats att vara på. 

Men jag läste en text där hoppet liknades vid ett frö.

”Jesus tar det som är framtiden, det som är långt borta och drar det in i nuet. Han planterar det i oss som ett frö som väntar på skörd. Vi ser det inte blomstra än men det finns där, sträcker ut sina rötter i vår själs mylla. Hoppet är närvarande där vi behöver det mest, även när vägen verkar ta slut.”

Julen bortom all yta, handlar den inte om just detta? Ett hopp som planteras in i världen. Ett barn, Gud själv, föds i ringhet i ett ockuperat land, långt från makt och ära. Bland de svaga och små som ingen lägger märke till. Gud kommer till oss i vår svaghet, i våra svårigheter med sitt frö av hopp. Ett hopp om att en dag ska det bli annorlunda. Ett erbjudande om att få lägga vårt hjärta, vårt liv i hans hand.

Idag på nyårsdagen är den gammaltestamentliga texten hämtad från klagovisorna 3:22-26

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny- stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom. Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.

Chesed som översätts med nåd betyder också trofasthet och kärlek och dessutom står ordet i plural på hebreiska. En annan möjlig översättning skulle då kunna vara:

Guds trofasta kärleksfulla gärningar gör att det inte är ute med oss för hans barmhärtighet tar aldrig slut.

Ord att bära med sig in i det nya året. Gud handlar mot oss med trofast kärlek. Dessa verser finns mitt i Klagovisorna. Kanske placerade just där med en avsikt. För att skänka hopp mitt i mörkret.

Hjärtat betyder inte bara känslor. Hjärtat står lika mycket för vårt intellekt, våra tankar, våra idéer, vår kreativitet. Allt det som är vi. Allt det som vi får komma till Gud med. Allt det som kan också kan få ge uttryck för Guds trofasta kärleksfulla gärningar.

Och kanske kan vi låta sångens ord inte bara vara en bön för oss själva utan en bön för hela vår värld där så många upplever hotet av verkliga dödsfiender varje dag. En bön om att Gud ska utföra sina trofasta kärleksfulla gärningar mot oss och genom oss. Skänka hopp mitt i mörkret. Göra världen hel. Hålla den i sin hand och låta hoppets frö gro.

Som jag väntat alla år. Du kan läka mina sår. Ta mina händer och gör mig hel. Ta mitt hjärta ta min själ.
Håll mitt hjärta. Håll min själ. Lägg mitt huvud i ditt knä. Säg att du menar och vill mig väl. Håll mitt hjärta. Håll min själ.