Tittade ner på golvbrunnen i garaget och upptäckte något jag aldrig sett förut. Golvbrunnen hade ett tydligt kors mitt i ett slags nätmönster. Eller kanske snarare ett galler.
Nät som man fastnar i. Galler som man stängs inne av.
Nät och galler som symboler för allt som binder och stänger inne. Det som hindrar. Bundenheten. Svårigheterna. Problemen. Allt som gör att livet inte är enkelt.
Ofriheten.
Men ett kors sträcker ut sina armar mitt i allt som snärjer och binder och där ute i kanten händer det något. Ett litet hål i gallret har öppnats.
Helgens tema är Jesus är vårt hopp. Är det något vi behöver just nu så är det väl hopp. Hopp om att allting kan förändras. Hopp om att allting faktiskt en dag ska förändras. Både i den stora vida världen men också i min egna lilla värld.
I Bibeln uppmanas vi ofta att minnas. Israeliterna skulle komma ihåg hur de varit slavar i Egypten och hur Gud befriade dem därifrån.
“Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren din Gud, befriade dig därifrån” (5 Moseboken 24:18).
I Nya testamentet uppmanas vi att komma ihåg vad Jesus gjort.
Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare. Men Guds ord har inte fängslats (2 Timotheosbrevet 2:8).
Att minnas för att våga hoppas.
Att se bakåt för att kunna se framåt.
Det lilla hålet i gallret på golvbrunnen påminner om korsets kraft. Att något hände på riktigt en gång för länge sedan. Att där på ett kors vanns en seger som för alltid förändrat världen. Som gör att allt som binder och stänger inne börjat brytas ner.
I en av helgens texter står det:
Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet. (2 Timotheosbrevet 1:10)
Starka ord som kan kännas svåra att ta till sig när världen ser ut som den gör.
Kanske behöver vi be om förmågan att se hoppet. Komma ihåg att se bakåt för att kunna se framåt. Komma ihåg att mitt i det som binder finns korset som ger liv.
Gallret har börjat spricka.
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Lukas 4:18-19)
Herre, jag har hört om dina gärningar, jag har sett dina verk, Herre. Förnya dem i denna tid, ge dig till känna i denna tid, minns i dess oro din barmhärtighet. (Habackuk 3:1)
Kristina.. du skriver så vackert och binder samman bibeltexterna så sömlöst med dina reflektioner. Jag är så tacksam!