Jag stod på bron över älven en stund. Lät mig uppfyllas av naturens krafter. Vattnet, värmen och vinden.
Livets krafter i samverkan. Styrka. Hopp.
Det är uppståndelsens dag. Livets dag.
Att uppståndelsen verkligen skulle ha skett i historien kan tyckas märkligt och obegripligt. Hur skulle något sådant kunna ske?
Men måste ett mirakel nödvändigtvis innebära ett brott mot naturlagarna? Lagar som är beroende av vissa förutsättningar för att fungera som vi förväntar oss. Om man ändrar på förutsättningarna blir allt annorlunda. Ingen skulle påstå att det är ett mirakel att människor kan studsa fram på månen. På jorden är det omöjligt men när tyngdkraften förändras händer något. Det omöjliga blir möjligt.
Tänk om ett mirakel helt enkelt är att förutsättningarna ändras. Inte mot naturlagarna utan snarare utöver dem.
Eller kanske som vattnets, värmens och vindens krafter samverkar och blir till något mycket större och starkare.
Då blir det kanske inte så orimligt att tro på uppståndelsens verklighet.
Den tredje dagen är dagen då livet skapas. Redan på Bibelns första blad.
Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
Och efter ytterligare tre dagar.
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.« Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Den tredje dagen är inte vilken dag som helst.
Skapelse. Uppståndelse. Liv.
Kanske befinner vi oss bara på den första dagen ännu. Dagen då allt är öde och tomt. Kanske vi kommit fram till den andra dagen när vatten skiljs från vatten. Allt är inte längre kaos.
Vi är på väg på mot den tredje dagen. Dagen vars ljus letar sig in genom sprickorna i våra liv.
Hosea 6:2-3 Han ger oss liv efter två dagar, på den tredje reser han oss upp, så att vi får leva inför honom. Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren. Så visst som gryningen skall han träda fram, han skall komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden.
Förutsättningarna ändras.
Det omöjliga blir möjligt.
Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
🌷Än en gång tack Kristina för att du vidgar perspektivet och Glad Påsk! /Karin
Den tredje dagen – ett underbar perspektiv från skapelseberättelsen, via Hosea fram till påskens tredje dag. Framtidstro. Och Hoseas ord ska jag ”gömma och begrunda i mitt hjärta.”.
Han gör det omöjliga möjligt!
Hej! Vad härligt att få läsa dina tankar! Det känns upplyftande. All välsignelse!!