Kyrkoåret / Tankar

Vilan

Doften av en blomma du ännu inte funnit. Toner av musik du ännu inte hört. (Fritt efter C S Lewis)

Ett stråk av vemod när kvällarna blir mörka. En känsla av saknad när luften svalnar. Sommaren var så kort. Bara ett tillfälligt avbrott i all den tid som inte är sommar. Den vardagsgrå. Den som bara rullar på.

Längtan efter något annat. Något som inte tar slut. Där allt kan göras till fulländning. Om det så bara är att lukta på en blomma eller att sitta på en sten vid havet och lyssna på vågornas brus.

Doften från det rikets blommor anar jag när hösten börjar komma. Ännu knappt hörbara, tonerna från en annorlunda musik.

Känslan av att ingenting blir så bra som det skulle kunna bli. Allting rymmer en brist. Alla goda föresatser som inte når ända fram.

Kanske är det det som kallas livets förgänglighet. Kanske är det den känslan vi försöker döva genom alla aktiviteter. Genom all konsumtion.

Några av helgens texter handlar om den sjunde dagen. Vilans dag för människor och djur. För fattig och rik. För slav och fri. Vilans dag för alla.

Om skapelsens sex första dagar står det att det blev kväll och morgon. Den sjunde dagen däremot har inget slut. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag. 1 Mos 2:3

Kanske kan man se det som en bild av hur det var tänkt att vara. Kanske är det en profetisk bild av hur det kommer att bli. Dagen som aldrig tar slut.

Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. 1 Mos 2:15

Ordet som översätts med satte kan också betyda att vila. Blir inte det till en fantastisk bild? Arbetet var tänkt att samtidigt vara en vila. Den sjunde dagen skulle vara ett tillstånd av vilans arbete i trädgården. Alla dagar.

Är det doften av de blommor som växer där vi kan ana ibland?

Det som aldrig blev till verklighet, det som bara förblivit ett ideal. Det som vi alla misslyckats med mer eller mindre. Att vara Guds medarbetare i hans skapelse. Att lyssna till den gudomliga rösten istället för världens alla olika röster.

En dag blir idealet till verklighet. En dag kommer allt att skapa nytt genom den som sa sig vara sabbatens, den sjunde dagens herre. Den dagen då den sanna vilan vi längtar efter blir verklighet. Då tiden inte begränsar längre. Då allting kan göras klart. Då allting blir som vi vill att det ska bli.

Blommorna och musiken. Dofterna och tonerna.

Fulländning och fullkomling.

Ibland letar sig en svag doft och knappt hörbara toner till våra sinnen. Vemod, längtan, ljuvlighet.

Hur gott ska det inte dofta då?

Hur vacker ska inte musiken vara?

1 Comment

Lämna en kommentar om du vill!