Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga
Bilden visar visserligen en solnedgång men jag tror att det går lika bra med en solnedgång som en soluppgång som illustration till orden från Jesu bergspredikan i Matteus 5-7.
Förmodligen är det Jesu mest kända tal med många ord vi känner igen. Kanske tänker vi att det är en slags beskrivning på hur man ska leva ett moraliskt riktigt liv. Kanske kan den läsningen begränsa och förminska vad som egentligen står i texten.
Jesus hade vandrat omkring, undervisat, förkunnat och botat. Ryktet spreds. Mängder av människor kom. Människor som led av alla möjliga kroppsliga och själsliga plågor. Människor som behövde hjälp för att ta sig dit. Nyfikna människor. Skeptiska människor. Alla möjliga sorters människor.
Saliga är de fattiga i anden, de som sörjer, de ödmjuka, de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, de renhjärtade, de som håller fred, de som förföljs för rättfärdighetens skull.
Är det om allt folket där vid berget dessa ord sades? Tänk om det är så! De som blivit botade och känt en aning av något nytt och annorlunda. De som fortfarande väntade på sin tur, de sargade, de trasiga, de sjuka, de ledsna, de de som inte dög i den religiösa elitens ögon, de som inte hade någon status. De som vi skulle kalla goda men även de vi skulle kalla onda.
Det grekiska ord, makarios, som översätts med saliga, användes i den grekiska världen om gudar och om de som befann sig högst upp i samhället. De som hade allt. De var de saliga.
Jesus vänder allt upp och ner. Gör tvärtom. Kanske kan man förstå saligprisningarna som Guds sätt att omfatta allt och alla. Saligheten når ut till varenda en oavsett vad vi tycker om det.
Vilka är det jag tycker inte passar in bland dem som får kallas saliga? De som tror fel, det vill säga inte som jag? De jag irriterar mig på? De som sårat mig? Människor som inte följer normen? Människor som vi tycker borde skärpa sig?
Och svårast utav allt, hur är det med de människor som begått riktigt onda handlingar, erbjuds Guds rike även till dem? Har även de rätt att få kallas saliga?
Även om vi inte vill erkänna det så gör vi ofta skillnad på människor. Vi väljer vilka vi vill sitta med på kafferasten. Vi vill hellre vara med de intressanta människorna. I mötet med andra, hur ofta tänker vi inte, om än omedvetet, mer på vad vi kan få än vad vi kan ge?
Gud gör inte så.
Saligheten gäller för alla, även för mig. även för dig. Vad vi sedan gör av den är en annan sak.
Saligprisningarna är ingen lista på hur man ska bete sig för att bli välsignad av Gud. Det är en lista som visar på ett annorlunda rike öppet för alla. Resten av bergspredikan beskriver vad livet i det riket handlar om, vad saligheten leder till för slags liv. Det är inte livet som leder till salighet, det är saligheten som leder till liv.
Det finns många olika sätt att läsa och tolka saligprisningarna och bergspredikan. Om man googlar kan man hitta alla möjliga varianter. Så här känns i alla fall viktigt för mig att läsa den just nu. Kanske kan det vara det för någon annan också.
Solen går upp över alla.
