Det här fotot fick mig att tänka på treenigheten. Tre olika blad på samma växt. En stor vattendroppe i mitten som en Gudspärla. Små droppar runt kanterna som små fina jagpärlor. Vi är alla inbjudna till gemenskapen.
Jag tror jag ser mig själv speglas i pärlan sittandes på huk för att fotografera blad och droppar vid den lilla skogsbäcken. (Fast det ser mest ur som en klump)
Egentligen går det inte att med tanken förstå treenigheten även om teologer i alla tider försökt. Hur man ska se på förhållandet mellan Jesus och Gud och på vilket sätt Jesus var både Gud och människa har till och med lett till kyrkosplittringar. Tragiskt men sant.
Jag vill ändå tro att Gud till sitt väsen är gemenskap.
Helhet.
Det är så mycket som river och sliter sönder i världen. Söndrar och splittrar. Gör skillnad på vi och dom. Svart och vit. Fattig och rik. Innanför och utanför.
Jag lyssnade till en intervju med den kanadensiska teologen Carmen Imes. (Du kan lyssna här) Hon har forskat om det andra budet, Du ska inte missbruka Herren din guds namn. Hon hävdar att vi missuppfattat betydelsen om vi tror att det främst handlar om vad vi säger. I själva verket finns det ingenting i den hebreiska grundtexten som handlar om att tala. I stället handlar det om att bära. Prästerna i tabernaklet bar på sin dräkt 12 olika stenar, en för varje stam av Israels folk. På så sätt representerade prästen folket inför Gud i och med att han bar dem på sin dräkt. Enligt Carmen Imes handlar andra budet på liknande sätt om att vi ska representera Gud inför världen. Vi ska bära Guds namn. Kanske kan man tänka att det handlar om att bära godheten om man känner sig obekväm med tanken på att representera Gud.
Plötsligt blev budordet till något annat. Något större. Något viktigare.
Det handlar inte om att posera framför en kyrka med Bibeln i hand. Det handlar om hur vi lever våra liv. Inte så mycket om vad vi säger utan om vad vi gör.
Vad och vem representerar vi?
Vad bär vi på vår dräkt?
Dagens psaltarpsalm är psalm 113. Av någon outgrundlig anledning har de som valt ut kyrkoårets texter valt bort de tre sista verserna. Psalmen börjar som en lovsång och den del som inte tagits med handlar om själva orsaken till lovsången. Där står:
Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar, bland furstarna i sitt folk. Han ger den ofruktsamma ett hem som lycklig mor till söner. Halleluja!
Det finns många liknande texter i Bibeln om en Gud som vill upprätta de ringa. Som kommer till människorna längst ner. Hela Jesu liv visade på vem denne Gud är. Hur han är.
Den treenige.
Den närvarande.
Den helande helhet världen behöver.
Vi behöver inte förstå treenigheten. Vi behöver gripas av den treenige guden.
Spegla våra liv i Gud. Låta Guds liv speglas i vårt.
Bära godheten.
Bära Guds namn.