Jag förstår inte. Svenska politiker poserar på bild med bister blick och förkunnar att gränsen ska stärkas.
Jag förstår inte. Svenska politiker delar ut flygblad till människor på flykt om att i Sverige är det fullt så dit är de inte välkomna.
Är det det första man tänker på när en flyktingkris står för dörren? Jag, mig och mitt. Den oheliga treenigheten.
Oavsett vilken åsikt man har i sakfrågan borde inte det första man gör vara att uttrycka någon form av medkänsla? Borde inte det första man gör vara att fråga sig (och sina partikollegor), vad vi kan göra för att hjälpa till?
Läste en kommentar av en journalist idag som skrev att förmodligen kommer SD att vinna röster på detta.
Hur har det kunnat bli såhär?
Vill verkligen så många människor att Sverige ska styras av politiker som stänger ute och exkluderar? Vill verkligen människor att Sverige ska styras av politiker som tycker att man ska kunna avskeda journalister som skriver sådant man anser opassande? Vad blir då nästa steg?
Men samtidigt skadar det inte med lite självreflektion. Det är lätt att sitta hemma och förfasa sig. Kanske gilla och dela något på Facebook. Svårare att göra något konkret.
Jag har uppfunnit ett nytt ord. Tvärtomhet. Att stå för det som är tvärtom. Att när tidningar och kommentarsfält fylls med krav på hårdare tag, bort med straffrabatter, starkare gränser, stå för något annat.
Barmhärtighet. Medkänsla.
Ibland slår det mig så oerhört radikalt budskapet om förlåtelse är. Rent skandalöst faktiskt. Budskapet om att ingen enda är utanför Guds kärleks räckvidd. Ingen enda! Oavsett vem man är, varifrån man kommer eller var man bor. Till och med oavsett vad man gjort.
Det är ett budskap att förvandlas av. Inte bara ett exempel att följa. Ett tvärtomhetens budskap.
När de som säger sig stå för detta budskap ändå stämmer i ”hårdare tag kören” förstår jag inte.
Hur har det kunnat bli såhär?
Jag har aldrig fastat. Har gjort ett par halvhjärtade försök för länge sedan. Det gick inte bra, antagligen på grund av dålig karaktär eller bristande motivation, förmodligen båda.
Inför fastetiden som vi nu är inne i har jag läst några olika artiklar som tar upp fastan på olika sätt. Det verkar finnas huvudsakligen två olika inställningar vad gäller nyttan med fastan. Ena synsättet handlar om andliga segrar och att fastan ska leda till synliga mätbara resultat. Det andra synsättet handlar om att förvandlas, att hjärtat ska bli mjukt.
Hjärtana på bilden är mjuka och lena att hålla i handen även om materialet är hårt. Dessutom är de gröna. Växandets färg.
I mjuka hjärtan kan det spira och gro. Kärlek och medkänsla. Mod att stå upp för det som är tvärtom.
Eftersom jag aldrig har fastat kan jag inte ge några råd. Däremot ger jag en utmaning i att hålla hjärtat mjukt och stå upp för tvärtomheten. Fundera på hur stor summa du skulle vara beredd att köpa kläder eller prylar för denna månad. Sådant som du inte behöver mer än att det kanske vore trevligt att köpa dem. Istället för att köpa dessa kläder eller saker så skänk den summan till Röda korset, Rädda barnen, Unicef eller någon annan hjälporganisation.
Och när människor förringas och nedvärderas, när livet mest tycks handla om det materiella och om yta, då finns möjlighet att stå för något annat. Tvärtomheten.
Kanske kan fastan få vara en tid av reflektion över vad som är viktigt på riktigt. Att låta slutsatserna av den reflektionen påverka livet.
Kanske finns ingen annan väg än att bevara sitt eget hjärta mjukt.
I det lilla spirar det stora.
Matt 13:8-9 Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.