Vi söker efter ansikten. Några skulle säga att det beror på evolutionen. För vår överlevnads skull var det nödvändigt att kunna urskilja andras ansikten, att kunna bedöma andras intentioner. Vän eller fiende.
Andra skulle säga att det beror på att vi är sociala varelser som söker varandra. Ingen vill vara ensam. Ingen klarar sig på egen hand.
Jag har aldrig sett en gubbe i månen men jag har tittat mot molnen och letat figurer. Jag har sett blommor som liknar ansikten. Jag har sett varelser i skogen fast det var bara gamla stubbar.
I somras såg jag en bild på Aftonbladet på nätet. Först såg jag rubriken; Vill förbjuda dig att titta på bilden. Jag förstod inte vad det handlade om men jag såg ett ansikte i bilden. Kanske ingen annan ser det men i övre högra hörnet på de två överkryssade bilderna ser jag det, om man tittar lite på avstånd. Kanske är det bara min hjärna som använder det som finns i just mina tankar och gör en tolkning utifrån det. Kanske är det något annat. Någon annan. Jag ser ett Kristusansikte. Med risk för att bli betraktad som någon med väldigt livlig fantasi, jag ser ett lidande Kristusansikte med törnekrona.
Så läste jag vad bilden föreställer. Amazonas före och efter bränder och skövling.
Det finns de som inte vill att vi ska se vad vi gör med vår jord. Som tror att det hjälper att låtsas som ingenting. Att skylla ifrån sig. Att låta bli att göra något.
Jag tror att det var meningen att jag skulle se det där ansiktet. Som en viktig påminnelse. Gud lider med vår jord. Gud lider med sin skapelse. Det är inte så här det skulle vara.
Kanske kommer det att bli ännu värre. Som en konsekvens av girighet och begär.
Denna söndags tema är Guds hus. Evangelietexten handlar om när Jesus rensar templet.
Joh. 2:15-16 Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.
Detta är en av de berättelser som finns i alla evangelierna och Matteus, Markus och Lukas använder ordet rövarnäste i stället för saluhall.
Luk. 19:45-46 När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där och sade till dem: ”Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.
Om man överför den här bilden till tanken om att hela skapelsen är ett Guds tempel vad säger den då? Vad säger då Jesus till oss?
Vad säger den om hur Gud ser på sin skapelse?
Vad säger den om hur vi ska leva?
Peter Halldorf skriver i sin bok Därför sörjer jorden:
Det är hoppet om ett slutligt genombrott för hela skapelsen- inte hotet om ett sammanbrott– som motiverar till att leva ansvarsfullt och hoppfullt i den här världen. En blick som bevarar vördnaden för allt skapat och inte upphör att förundras över Guds trofasthet, ger mod och kraft till den avhållsamhet som sätter gränser för de egna begären och gör hjärtat mjukt. Den goda handen är vårt hopp. Den gör oss till Guds medskapare av “en ny jord där rättfärdighet bor” även när inget talar för den jorden.
Att våga tro på ett genombrott istället för ett sammanbrott. Att vara trogen i det lilla. Att hoppas och tro fast det verkar hopplöst. Att fortsätta be.
Psaltaren 104 är en fantastisk lovsång till skapelsen. I vers 30 står det:
Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.
Svenska folkbibeln 2015 liksom flera engelska översättningar översätter samma vers så här:
Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.
Även jorden har ett ansikte. Kanske var det det ansiktet som jag såg i bilden samtidigt som det var Kristi ansikte.
Skapelsen lider på många sätt. Samtidigt är den så alldeles fantastisk. Jag tror att vi både får och ska glädjas åt den. Se med vördnadens blick.
Vi söker efter ansikten. I naturen. Hos varandra. Ingen vill vara ensam. Alla vill möta en blick som vill väl. Även jorden behöver blickar som vill väl.
Ps 27: 4 Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel.
Vi söker efter ansikten. Kanske är det Guds ansikte vi ytterst söker.
Kanske är det Gud som söker vårt ansikte.