Hur ofta har man inte hört att man lär sig av sina misstag. Påståendet är sant när det gäller vuxna. Inte när det gäller barn.
Barn misslyckas hela tiden eftersom de håller på att träna på allt möjligt som de ska lära sig. Barn klarar av att misslyckas men det betyder inte att det är då de lär sig. Nej, de lär sig när de lyckas!
Forskning av den holländska psykologen Anna von Duijvenvoerde har visat att barn under 15 år inte lär sig något av att få veta att de gör fel. När de får veta att de gör rätt ökar aktiviteten i den del av hjärnan som har med inlärning att göra. När de blir äldre fungerar det tvärtom. Övergången sker i 11-15-årsåldern eftersom barn utvecklas i olika takt. Teorin bakom studien säger att man lär sig av sådant som avviker från det normala. Små barn blir överraskade när de lyckas och det blir då ett inlärningstillfälle. För vuxna är det tvärtom. Vuxna lyckas mer än de misslyckas och därför lär de sig genom att misslyckas.
Det här betyder att tillrättavisningar, skäll och gnäll inte har någon som helst positiv effekt för barns inlärning.
Tänk ett litet barn som håller på att lära sig gå. Föräldrarna uppmuntrar allt vad de kan och kommer med glada tillrop och till sist kan barnet gå. Hur skulle det se ut om föräldrarna istället talade om för barnet alla fel det gör och tillrättavisade varje gång barnet trillar omkull?
Hur gör vi med våra barn och våra elever? Får de bara höra om alla fel de gör? I så fall är vi nog på fel spår. Det som hjälper barnet är uppmuntran och vägledning om hur det kan göra för att det ska bli rätt. Alltid kan man hitta något man kan berömma och sedan bygga vidare på. Så mycket som möjligt får man försöka anpassa undervisningen så att eleverna får möjlighet att lyckas. Först när de har lyckats jättemycket kan de lära sig av att misslyckas. Sedan så mår man ju så mycket bättre själv av att ge uppmuntran till någon annan istället för klagomål!