Kyrkoåret / Tankar / Tro

Röster

Steg upp tidigt. Ville se soluppgången vid havet. Så mäktigt att se solens gyllene klot stiga upp ur havet med den vackra himlen som bakgrund! Att faktiskt se solen röra sig, se ljuset bryta fram! Det blev en så stark bild av att ljuset segrar över mörkret. Godheten segrar över ondskan.

Ps. 19:2 Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.

Tacksägelsedagen. Dagen då man ska sjunga tacksamhetens sånger. En dag för lovsång. En tidig höstmorgon vid havet är det inte så svårt att känna sig tacksam. Lovsången känns inte långt borta.

Men jag tänker på ett barn som tappat bort sin sång. Eller kanske snarare blivit fråntagen sin sång. Någon hade sagt elaka hårda ord. Någon tyckte att sången var fel. Och om sången är fel kanske hela jag är fel. Då finns bara tystnad.

Sången som en bild för det som finns inom oss. Det som är jag.
Att våga visa sig själv kan vara som att sjunga. Fantastiskt eller förfärligt. Bli befriad eller bedömd.

Någons ord hade fått barnets sång att tystna. Någons ord hade krympt en människas liv. De flesta av oss har förmodligen under livets gång fått höra ord som förminskat oss. Som fått oss att tro att vi inte duger, att vi inte är bra nog. Det är svårt att inte ta åt sig. Förhoppningsvis har de flesta av oss också fått höra ord som fått oss att växa. Som fått oss att känna att vi duger, att vi faktiskt är bra nog.

Sådana ord som kan göra att vi inte längre sitter tysta längst bak utan vågar komma närmare och sjunga med.

Det sägs och skrivs så många hårda dömande ord. Om vem som inte passar in, vem som kommer från fel plats, vem som ser fel ut, tänker fel, gör fel, är fel. Så många sånger som blir tystade.

I en av evangelietexterna för tacksägelsedagen berättas hur Jesus botar människor från olika sjukdomar och krämpor. Bland annat börjar stumma att tala. Får sin röst tillbaka.
Gud säger aldrig att någon inte passar in, att någon är fel. Gud helar i stället det trasiga. Gud upprättar. Han ger oss vår röst och vår sång tillbaka.

Jag önskar att vi med våra ord och handlingar kunde göra detsamma. Stärka det svaga. Uppmuntra de som tystnat. Lyssna efter vars och ens egna sång.

Bidra till att alla stora som små, så här på Tacksägelsedagen skulle kunna få känna en tacksamhet för att just jag är jag och just du är du och alla har vi vår egen sång. Allas våra röster är värda att höras.

Skogen skulle vara tyst om bara de fåglar som sjöng bäst fick sjunga.

image_printskriv ut

Lämna en kommentar om du vill!