Kyrkoåret / Tankar / Tro

Göm mig!

Helgens gammaltestamentliga text är från Jobs bok 14:13-15
Om du ändå ville gömma mig i dödsriket, hålla mig dold tills din vrede lagt sig, glömma mig, men blott för en tid– kan en som har dött få liv igen? –då skulle jag hålla ut på min post tills min avlösning kom. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara, du skulle längta efter den du skapat.

Job, en så fascinerande bok som kan läsas på så många olika sätt! Så många olika tankar den väcker, så många frågor, kanske också antydningar till svar.

Ibland får Job och hans vänners samtal mig att tänka på nutida debatter där alla är lika övertygade om att just de har rätt men i själva verket är de alla lika mycket ute och cyklar på fel vägar.
Men framför allt det faktum att Job aldrig får svar på frågan om sitt lidandes orsak. Ändå lär han känna Gud på ett helt nytt sätt. Ett djupare sätt. Ett livsförvandlande sätt. När Job på slutet ber för sina vänner upprättar Gud honom.
Är det kanske så att det inte främst är svaren vi behöver utan ett verkligt möte?

Job ber i sin nöd att Gud ska gömma honom i dödsriket. Den enda tolkningsnyckel han har är att det är Guds vrede som drabbat honom. Att drabbas av ett så oerhört fysiskt och psykiskt lidande och dessutom inte ha något annat svar än att det är Guds vrede som är orsaken, Jobs förtvivlade ord är inte svåra att förstå. Göm mig i dödsriket så jag slipper allt detta obegripliga lidande!

Och så denna längtan efter att Gud skulle ropa på honom, att Gud skulle längta efter den han skapat. Längta efter Job.

En längtan efter att Gud ska längta efter just mig. Kan vi känna igen den längtan?

Job hade ännu inte förstått vem Gud är. Kanske har inte vi det heller. Inte alla dagar.

Hela Bibeln är en berättelse om hur Gud söker och längtar efter ett motsträvigt folk som tror att lyckan och rikedomen finns någon annanstans. Som inte förstått.

Men Gud längtar.

Hos. 11:3-4 Ändå var det jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar, men de förstod inte att jag botade dem. Med trofasthetens band drog jag dem,med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden. Jag böjde mig ner och gav dem att äta.

Job ville bli gömd i dödsriket, borta från Gud.

Det finns andra sätt att gömma sig.

Ps.. 17:8-9 Bevara mig som din ögonsten, göm mig i dina vingars skugga för de gudlösa som ansätter mig, mina dödsfiender som omringar mig!

Att få söka skydd hos den som längtar efter den han skapat.

Mig.

Inte gömma sig för utan gömma sig hos. Skillnaden är oändlig.

Inte som en som sänder obegripliga straff men som den som lyfter upp ett barn till kinden. Till Honom kan vi ändra på Jobs ord och säga:

Du ropar på mig, och jag ska svara, du längtar efter den du skapat. Du längtar efter mig!

image_printskriv ut

Lämna en kommentar om du vill!