Kyrkoåret / Påsk / Tankar

Vår vårsång

Bofinken kom för några veckor sedan. Mitt bästa vårtecken och en av de få fåglar jag känner igen på sången.

Sedan dess har det känts som vår vissa dagar. Andra dagar har det snöat. Mer vinter än vår.

Bofinken har fortsatt att sjunga sin vårsång ändå.

Även svanarna har kommit. Håller till på åkrarna där det finns mat. Kanske väntar de på islossningen. Att få glida fram på vågorna. De sjunger också sin vårsång om än i en annan genre än bofinkarna.

Idag sjunger vi sånger om Kristi uppståndelse. Om livet som segrar över döden. Om kärleken som segrar över ondskan.

I världen är krig och kallt. Runt vår jord härjar ett virus. Betyder det att mörkret trots allt har sista ordet?

Nej, vi fortsätter att sjunga våra sånger om uppståndelsen. Om hoppet.

Ibland med stark röst, ibland med en viskning. När rösten inte bär, bär andras sång oss.

Den viktigaste sången av alla att känna igen är livets segersång.

I sorgens stunder, i ensamheten, när allt är svårt. Kanske kan vi ändå ana sången. Om vi lyssnar riktigt noga.

Som bofinken sjunger om våren även när det snöar. Som svanarna skränar på åkern i väntan på öppet vatten.

Även vi väntar.

Även vi sjunger.

I glädje eller sorg. I ensamhet eller i gemenskap. Vi får sjunga om ljuset i mörkret. Vi får sjunga för och med varandra. Hoppets sång.

Om vår sång låter som bofinkens eller svanens spelar faktiskt ingen roll alls.

Vår vårsång är av ett annat slag.

Livet vann dess namn är Jesus. Halleluja!

Lämna en kommentar om du vill!